Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Another far more sinister possibility is the vast majority of reporters are basically Marxist liberals and they use the news as a propaganda tool for the “greater good.”

I suspect it’s the latter. There are too many fake stories that fit the liberal narrative for it to be an accident. It seems like every time we see evidence of the left’s hateful worldview, we learn it’s a hoax.
.
They are able to continue this charade unabated because they don’t live in the real world, so there are no checks and balances. They don’t know any truckers, so they don’t realize it’s impossible for them to work more than 11 hours a day. They’ve never been to the ghetto, so they can keep pretending gun violence is about whites hunting blacks. It’s easy to assume everyone is a racist, sexist homophobe when you only talk to other liberal journalists.
.
When you make up stories for the greater good, you hurt everyone. Now, when a real hate crime happens or someone really does rape an employee or a black person is genuinely blocked from a job or we hear of mass graves in sewers, 78% of the public is going to think “Yeah, right.” That’s what a quarter century of crying wolf will do. Way to go, freedom writers.

När jag läser det där tänker jag på fallet med assistansbedrägerierna i Södertälje nyligen. Lotssystemet är fortfarande nytt och härvor av den magnituden har måhända inte hunnit växa fram här, men systemet är vidöppet för utnyttjande.

I min förra kolumn nämnde jag en man från en mindre stad som jag haft en konversation med på flyget till New York. Jag återgav rasistiska uttalanden, som ”Du vet, det började en för ett tag sen. Vi ville inte ha honom där, gjorde livet surt för honom”. Jag återgav också hans förklaring till orden. ”Det är en jargong”, sa han. ”Du får inte tro Muhammed på brandstationenatt jag hatar invandrare, det gör jag inte.”

Jag ville visa att även bakom de grövsta orden kan det finnas en öppen och god person. Och jag ville påpeka att vi som inte delar Sverigedemokraternas åsikter måste undvika det polariserande beteendet. Att det är viktigare att möta än att döma.

I texten nämndes att mannen var brandman och att han var från Boden. Detta var olyckligt eftersom mitt syfte med texten inte var att beskylla någon stad, arbetsplats eller person för rasism. Jag visste ingenting om förhållandena på brandstationen i Boden, och det var inte heller dessa jag ville belysa. Avsikten var att återge samtalet med mannen, som för mig var en tankeställare. Det kan ha varit så att det han skildrade hänt på någon annan brandstation, i någon annan stad. Det kan ha varit så att personen han menade hade behandlats illa inte hade brandstationen som arbetsgivare. Det kan ha varit så att det han sa helt enkelt inte var sant. Därför borde jag aldrig ha namngivit någon specifik ort.

● Det kan ha varit så att det han skildrade hänt på någon annan brandstation, i någon annan stad.

● Det kan ha varit så att personen han menade hade behandlats illa inte hade brandstationen som arbetsgivare.

● Det kan ha varit så att det han sa helt enkelt inte var sant.

Samtidigt blir jag glad och hoppfull av brandstationens starka motreaktioner. Jag vet nu något om brandstationen i Boden: att det är en arbetsplats som starkt tar avstånd från främlingsfientlighet.

Tillsammans med affärsmannen Per-Olof Söderberg startade Golnaz därför Inkludera Invest, en ideell organisation med målet att stötta sociala entreprenörer ...

– Vår idé går ut på att professionalisera de här organisationerna och stötta dem i arbetet med att bygga en långsiktig ekonomi och nå fler. Ett sätt vi gör det på är genom att utveckla, paketera och sälja deras tjänster till offentlig sektor. (min fetstil)