Vi som är ensamma [sammanfogad tråd /mod]

Vilken inspiration det var att läsa ditt inlägg hur hittar man dina gamla inlägg?

Efter högskoletiderna blev jag mer och mer ensam. Jag hade förvisso ett helt ok jobb, men vännerna skaffade relationer, flyttade ihop och jag blev mer och mer ensam. När jag var ~26 bestämde jag mig för att ta tag i mitt liv. Hade aldrig haft tjej så var *helt* oerfaren.....

Gratulerar! Men kan du någon gång känna att "tänk om vändning kommit 10 år tidigare..." eller känner du mest att du är väldigt nöjd med hur livet vänt och mest blickar framåt idag?

Efter högskoletiderna blev jag mer och mer ensam. Jag hade förvisso ett helt ok jobb, men vännerna skaffade relationer, flyttade ihop och jag blev mer och mer ensam. När jag var ~26 bestämde jag mig för att ta tag i mitt liv. Hade aldrig haft tjej så var *helt* oerfaren.

Började nätdejta. Spraydate hette sidan, vet inte om den finns kvar. Använde även Match, men där gick det inte lika bra. Började systematiskt träffa så många tjejer som möjligt för att få så mycket erfarenhet som möjligt (och menar då inte ligga, utan mer erfarenhet av att vara *kring* tjejer). Profilen finslipades, vad jag skrev i meddelanden mm. Visste att om jag skickade meddelanden till 10 tjejer så fick jag svar från kanske 5, varav 1 ledde till träff. Ungefär 2-3 veckor mellan första meddelandet till första dejten, ville ha 1-2 dejter i veckan helst så behövde mao skicka meddelanden till 10-20 nya tjejer i veckan. Ibland skrev tjejer till mig, men inte så jättevanligt. I efterhand låter det här helt maniskt, men det var verkligen så jag tänkte, att jag behövde ha min "pipe" av meddelanden för att jag inte skulle få dejttorka om några veckor. Hade en "träffprocent" på mina första meddelanden som sagt på ca 50%, vilket vad jag förstått är ganska högt och här jag nog inget konkret tips. Dock så skrev jag aldrig till uppenbara partyprinsessor eller bekräftelseprofiler, det såg jag igenom ganska snabbt. Bara "vanliga" tjejer om man kan säga så. Nyregistrerade tjejer var också mycket mer benägna att svara, troligen för att man får så mycket skit i sin inkorg som tjej att man till slut ledsnar.

I början måste dejterna varit en katastrof från tjejerna synvinkel, min oerfarenhet mm måste ha glänst igenom för det blev aldrig andradejter. Men jag körde på och första dejter började bli andradejter som började bli kortare relationer. Blev dumpad, dumpade. Komprimerade ihop 10 år av ett normalt dejtingliv på ca 2 år. Med bättre självförtroende var jag även ute en hel del själv och fick napp på krog.

Efter 2 år (ca 28 år) började en bild forma sig för hur min drömtjej var: Högutbildad, snäll, trivs med sitt jobb, mogen. Lite som mig själv, med viss reservation för mogen. Och i samma veva ungefär fick jag ett meddelande av en tjej. Högutbildad, snäll, trivs med sitt jobb, mogen.

Vi bor idag i villa i en av de finaste orterna i Stockholm. Två barn, stabil ekonomi.

I samma veva som vår relation blev stabil hittade jag även tillbaka till de gamla vännerna. Middagarna med vännerna har nu på senare tid ersatts av middagar med vännerna och barnen. Barnen leker, de vuxna pratar skit.

Ingen känner till mitt gamla "förflutna". Mina vänner tror jag hade en casanova-period, jag slinker in en och en annan vit lögn för att bibehålla den illusionen. Min sambo likaså (vilket hon jobbigt/ironiskt nog haft lite komplex för). Någon gång kanske jag berättar, men vad spelar det för roll nu?

Ibland går jag in i denna tråd för att kunna blicka tillbaka på den jag var, för väldigt många inlägg i denna tråd hade lika gärna jag ha skrivit.

Det enda tips jag kan ge är: ingenting kommer av sig själv, du måste vilja och du måste jobba för det. Det kommer inte ta en vecka, det kan ta år, men fortsätt kämpa så släpper det till slut. Tänk inte att jag ska börja nästa vecka, nästa månad. Ta tag i det nu. Ju tidigare du börjar, desto snabbare når du ditt mål.

För oss ensamma jävlar som kan behöva bryta trenden, så är jag tillgänglig för fika från fredag till och med måndag. Kan behöva träffa lite nytt folk och nu har jag lite dötid. Trettio år, trevlig jävel, kommer överens med dom flesta, introvert utan att vara socialt handikappad, rak men öppensinnad. Skicka ett PM.

Plats: Lund med omnejd.

Fega inte

Skulle aldrig våga träffa någon från internet

Skulle aldrig våga träffa någon från internet

Inte jag heller. Kan ju vara vilka galningar som helst