Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Om "terapin" på Säter och berättaren SB

Här är ännu ett exempel som visar hur SB använde terapeuterna som premiärpublik för sina mordminnen som han i förväg hade formulerat.
"Terapi"-stunderna hölls alltså i SBs eget rum, där SB framförde sina färdigformulerade berättelser till terapeuten.

I utdraget nedan beskriver SB hur han förberedde sig inför ett samtal med terapeuten Birgitta. Och hur han nästa dag återgav för henne vad han på egen hand tänkt ut och skrivit ned i sitt block kvällen innan på sitt rum.

I en av domarna bekräftas detta tillvägagångssätt av terapeuten Birgittas vittnesmål:
"Hon har vidare berättat att terapin inte styrs av henne; Thomas Quick berättar fritt utan att detaljfrågor ställs."

Ur SBs bok Kvarblivelse (mina fetningar):

------------------

"Igår kväll var min reservoarpenna mina tankars medvetna som omedvetna synliggörare. Genom att låta pennan löpa rad efter rad och forma bokstäver till ord, ord till meningar och meningar till sammanhang utan att mekaniskt gå in och styra det pennan tecknade, blir bläcket till den form som tanken just är. [...]
Det jag skrev igår var alltså riktat till Birgitta och fann, trots all plåga, utrymme i min förvissning att Birgitta delade det jag formulerade.
När jag i morse lade upp blocket, vars pärmar slöt de ark pennan sprungit över visste jag inte om jag skulle förmå mig att läsa högt vad jag skrivit när Birgitta kom. Jag ville inte läsa, jag var så orolig inför att själv höra och till Birgitta förmedla det den ocensurerade tanken antecknat.

När så Birgitta satt i den röda, högryggade fåtöljen och jag själv halvlåg i min säng - Birgitta nära mig och jag nära henne - nämnde jag min ängslan att läsa upp gårdagskvällens text. Samtidigt som jag sa det förstod jag att alla ord, som de sjutton arken var täckta med, gömde meningar med mer än deras intellektuella utstyrsel - orden hade fångat känslor av upplevelse och ögonblick och min högläsning skulle visa fram dem. Jag var alltså ängslig att möta minnen fulla av smärta, den smärta orden fann från dagar jag varit tvungen att förtränga, stunder som min ångest öste sin svett ifrån. Jag var alltså inte ängslig för formen min tankes språk funnit; jag var rädd för att igen finnas i outhärdlig smärta. Jag behövde inte tveka och så började högläsningen.

Birgitta lyssnade och lät inte min, ibland svåra, meningsbyggnad störa. Min röst följde det den läste och jag visste att Birgitta inte tappade något av de ord jag ljudade, jag kände hur hon var med från början till slutet och att hon fångade nyanser som var spröda, hörde meningar som viskade fram smärta, uppfattade rätt stycken som var olika i tider och visade med sin kropp den empati jag närde när jag såg hur mitt vuxna jags dödande var min egen utsatthet som barn."

------------------

Pojkarnas mödrar var ju inte vittnen till våldtäkterna, samt att pojkarna eller föräldrarna inte hade nån relation till varandra betyder att du pratar skit. Det är inte lämpligt att du skriver i tråden, ingen tar dig på allvar ändå.

Studera historien så ser du att samma fenomen av övergrepp från samhällets sida upprepas i en eller annan form minst varannan generation. Dagens socialfascism vänder på orsak och verkan precis som på medeltiden mellan individ och samhälle. Varje sorts oliktänkande påstås tid efter annan bära på någon slags arvsynd eller obotligt genetiska eller kulturella anlag för kriminalitet pedofili mytomani sadism osv.

Du tycker inte det är märkligt att terapeuterna lät sig utnyttjas av en känd personlighetsstörd?

Det här tillvägagångssättet förklarar ju hela fenomenet. Inför en förväntansfull publik överträffar man sig själv och överger med lätthet t o m sitt eget manus. Vem som styrt vem blir sedan svårt att avgöra.

Pojkarnas vittnesmål om vad som hände är mest sannolikt anpassat till vad mödrarna ville höra. Ingen mamma skulle någonsin erkänna sin egen nyfikenhet på sin sons sexualitet redan under amningsstadiet exv.

Paulo Coelho biografi är mycket intressant att jämföra med. Inte förrän Coelho fick bekräftelse från en bredare publik kunde han genomskåda sin egen mamma och själv befria sig från den girighet, högmod och rädsla som drivit honom till att bli en suverän magiker och författare istället för familjefar.

Nej, Socialstyrelsens rättsliga råd kom till samma slutsats vid sin kompletterande undersökning i Stockholm under tiden 28 april till 8 maj 1970, där skriver man: "Det bedömdes ha förelegat: "Ett sadistiskt inslag i Bergwalls agerande vid hans speciella perversionsritual"

I samband med att han spärrades in senast 1991 kom man fram till ungefär samma slutsats. Den kriminella pedofilen hade ju då uppgivit att han fantiserade om att våldta den 11-åriga pojken i den familj som dom tagit som gisslan:

Från rmv:s utlåtande:

"och han beskrev fantasier om att sexuellt våldföra sig på den tillfångatagna pojken."

"Bergwall bedömdes begått de åtalade gärningarna under psykisk abnormitet, "personlighetsstörning med personlighetsorganisation på borderlinenivå i kombination med allvarlig impulskontrollstörning och sexuellt perverterat beteende med sado-masochistiska drag" av så djupgående natur att den måste jämställas med sinnessjukdom och han var oundgängligen i behov av sluten psykiatrisk vård."

Återigen: "begått de åtalade gärningarna under psykisk abnormitet" inga droger inblandade.

"Han skulle vid brottstillfället inte ha varit påverkad av alkohol eller narkotika, men medicinerade regelbundet med Sobril, utan att det förelåg misstankar om överdosering tiden innan brottet"

Inte så svårt att anta att du har en liknande bakgrund som den kriminella pedofilen. Du saknar ju uppenbarligen all medkänsla med de personer som utsatts för hans brott.

Barnaskändaren säger själv i förhör att han försökte strypa pojken.

"På kvällen samma dag begav han sig till Falu lasarett på sin lediga dag och försökte strypa den nio-årige Anders. I förhör förklarade Quick att ”ögonvitorna stod uppe i pannan på pojken”. Den sköterska som fann Anders beskrev synen som ett ”blodbad”. Pojken hade blod i hela ansiktet och på nattskjortan."

"Anders mådde oerhört dåligt efter händelsen och efter några veckor anförtrodde han sig för mig att Quick även förgripit sig sexuellt på honom, berättar Fredrik."

"Anders orkar än idag inte prata om vad Quick utsatte honom för.

– Nej, han har försökt förtränga det. Han avböjer att låta sig intervjuas då såren sitter så djupt. Anders känner självfallet ett oerhört hat mot Quick som gjort honom så illa."
http://www.nyhetsverket.se/nyhet/3458/Quick-f%C3%B6rs%C3%B6kte-m%C3%B6rda-min-son

Dem borde inte ha låtit sig utnyttjas men åtminstone jag tycker att han verkar så pass trovärdig, skicklig, att det inte är så alldeles konstigt att dem lät sig luras. Och det är två olika saker att säga att terapeuterna borde ha genomskådat honom och att säga att det var terapeuterna som skapade honom. Det är där den gode Josefsson kommer in, när han går till personangrepp och säger, "du är en farlig människa!" till terapeuten. Fan jag blir fortfarande förbannad faktiskt.

Vid en jämförelse med övrigt klientel på dylika anstalter, är det knappast troligt att SB har varit mer trovärdig eller skickligare än många andra intagna.

Så, jo, det är mycket konstigt att de låtit sig luras. Mycket konstigt. Det är helt enkelt inte professionellt.

Du lägger alltså skulden på pojkarna och deras föräldrar? Är du själv pedofil, du resonerar som dom gör.
Hur exakt var dom anpassade menar du? Du menar att en pojke i sjuksäng skulle varit med på det?
Du är en väldigt sjuk person. Vanligast är att barnet ofta känner skam och skuld när dom råkat ut för ett övergrepp, mer troligt att dom underdriver än överdriver.