Homosexualitet är en psykisk störning

Denna granskning har redan gjorts av de som fackgranskat litteraturöversikten.
Båda kategorierna är intressanta och värda att undersöka. Skilsmässor/separationer är vanligare hos homosexuella än hos heterosexuella så detta är inget man undviker genom att enbart studera homosexuella som skaffar barn. Bäst vore självklart att studera effekterna för olika grupper barn istället för en blandad grupp. Men att det går dåligt för den blandade gruppen anger att man bör vara försiktig tills ytterligare forskning gjorts.
Den politiskt korrekta förklaringen till överrepresentationerna är homofobi vilket förstås är en riskfaktor för alla homosexuella och även riskerar att drabba barnen.

Det blir en lång utläggning här.

Det handlar inte om att anpassa sig till mobbarnas önskemål. Jag vet inte vad de önskar men om jag får gissa så är det väl fler incitament till mobbing. Det handlar för mig enbart att inte försätta barn i en obekväm situation.
Men som du uttrycker det så blir det omöjligt för dig att backa från din ståndpunkt eftersom det skulle kunna ses som att du backar för ett fenomen som du inte tycker har existensberättigande. Det blir en dumenvis kamp mot mobbing. Man låter det hellre fortgå än låter det påverka ens beslut. Så tänker man bara när man själv inte drabbas.

Och även om det inte skulle orsaka direkt mobbing så skulle det kunna påverka livet negativt. Man skulle ständigt kanske känna sig obekväm med situationen och inte vilja riskera att det kommer på tal. Och då kommer säkert svaret att men det är inget att skämmas för. Den frasen har jag hört i många sammanhang.
Men nu är det så att vi har alla rätt att känna oss obekväma med vissa situationer. Den som inte låter andra känna sig obekväma med vissa situationer saknar empati och förståelse. Det är integritetskränkande. Detta är en sak jag tänkt mycket över.

Jag har aldrig varit särskilt öppen och social och under grundskoltiden var jag mycket obekväm med att i någon mån alls berätta om mig själv. Men det har aldrig varit acceptabelt att vara blyg och återhållsam. Man skall vara spontan och öppen. Man behöver inte ta i beaktande att folk är tillbakadragna och respektera dem som sådana. Samma mönster går igen här. Man skall inte acceptera de mekanismer som gör att barn kan känna sig obekväma, inte ens om de mobbas, inte ens om de bara skulle känna sig obekväma. För man ger sig själv rätten att bedöma på vilka grunder andras känslor är berättigade.

Den där integritetsnekande livsåskådningen förknippar med humanister och liberaler, dvs folk som format sin moral efter eget huvud och tycker de är förmer än tex. religiösa. Fröknarna i grundskolan hade mestadels den attityden. Det är i mångt och mycket detta som format min moral och jag värdesätter den "objektiva" kristna moralen framom denna godtyckliga självgodhet.

Här är fulltext av ovan nämnda artikel: http://www.abusewatch.net/pedophiles.pdf. Som väntat så finns det inget stöd för hans påståenden i texten, men den tar ändå upp några intressanta aspekter av ett obehagligt ämne.

Det dock inte det jag efterfrågade. Sluta slingra dig nu och förklara, med egna, ord hur forskningen har gått till, vilken metodologi de använt sig av, vilken kunskapsteoretisk grund de står på. Citerings-krig på internet är, för mig, ett totalt ointressant företag om man inte kan förklara vad som menas med det man citerar.


Fast att homosexuella separerar oftare (bögar drar upp statistiken rejält om jag minns rätt) säger oss ingenting om man inte sätter det i ett sammanhang. Separeras homosexuella par med barn i högre utsträckning än heterosexuella par med barn? Är konsekvensen mellan homosexuella par med barn som separerar detsamma som hos deras heterosexuella motsvarighet? Effekten av skilsmässor är kraftigt beroende av faktorer som kulturellt, ekonomiskt och socialt kapital och dessutom rätt beroende av var någon skiljer sig. En skilsmässa i Ryssland kan ge, statistiskt sett, helt andra följder än en skilsmässa i Nederländerna, exempelvis.

När du gör en analys så måste du vara extremt noga med att granska alla faktorer och inte dra alltför stora slutsatser ur ett begränsat material.

Stigmatisering har den risken att det kan leda till utanförskap och misär, ja. Erving Goffmans forskning är väl fortfarande en klassiker och många har följt hans spår och vidareutveckla stigmatiseringsteorin.
Nu börjar vi dock hamna lite off-topic, dvs diskussionen om huruvida homosexualitet är en psykisk störning eller ej.

Implicerar förstås detta.

40% homosexuella pedofiler = 60% heterosexuella pedofiler.
2% homosexuella i befolkningen = 98% heterosexuella i befolkningen.

0,98 x (andel pedofiler bland heterosexuella) = 1,5 x 0,02 x (andel pedofiler bland homosexuella)
andel pedofiler bland homosexuella / andel pedofiler bland heterosexuella = 33

Dvs pedofili är 33 gånger vanligare bland homosexuella med antagandet är att 40% av pedofilerna är homosexuella och 2% i befolkningen är homosexuella.

Se min förra post.

Nej, men däremot upprepade beteende mönster som orsakar lidande och att som homosexuell adoptera flera barn som tvingas att växa upp med ett homosexuellt par är skadligt för ett barn.

Dumheter. ALLA barn har 1 mamma och 1 pappa.
Har inget med sagoböcker att göra.

Suck, för tredje gången, att en slumpmässigt vald pedofil har större sannolikhet att vara homo är inte samma sak som att en slumpmässigt vald homo har högre sannolikhet att vara pedofil. Det sistnämnda är ju självfallet relevantare och intressantare i det här fallet.

Den äldre forskningen hade stora metodologiska problem eftersom de undersökte och intervjuade dömda sexbrottslingar och diagnostiserade pedofiler och undersökte hur stor andel som var homosexuella. Här visade det sig att det ligger till som du menar, det finns en överrepresentation.

Modernare, och mer korrekt, forskning kan bland annat gå till på så sätt att man tar x antal slumpmässigt utvalda heteron och y slumpmässigt utvalda homon, för att sedan med hjälp av sonder undersöka om testpersonerna blir upphetsade av "pedofilt" material. I dessa fall kan det inte visas att det finns någon överrepresentation. Gällande referenser kan du nog hitta dessa själv, det verkar vara tolkningen som är problemet

Jag vet vad jag citerar. En slutsats i en fackgranskad litteraturöversikt. Syftet med sådana översikter är att någon annan gör jobbet med ett granska och sammanställa resultaten från olika studier. Bevisbördan ligger på dig om du hävdar att översikten är felaktig och det är du som måste ange orsakerna till detta påstående.
Visst. En slutsats som man definitivt inte kan dra är att barn till homosexuella klarar sig lika bra som barn till heterosexuella. Mer forskning behövs.
Fast om homofobi nu är orsaken till alla problem för homosexuella så riskerar barnen negativa effekter oavsett hur välfungerande föräldrarna är.

Särskilt långtgående tycker jag väl inte att det var. Hans studie är bättre på grund av den har ett mer representativt urval av barn som uppfostrats av homosexuella föräldrar än de tidigare studierna har haft.

Den är ett inlägg i diskussionen och har självklart inte alla svar. Att fullständigt förkasta den som ovetenskaplig eller dålig är dock intellektuellt ohederligt, eftersom det helt enkelt inte är sant. Den är unik i sitt slag och förtjänar att lyftas fram i sådana här diskussioner.

Uhm... Jo. Kan du inte matte eller.