Gammelmedias annalkande död

Så, för att ni två gubbar (?) inte förstår er på Twitter är det per automatik något dåligt? Det är som med mycket annat; det blir vad man gör det till. Man kan ryggdunka folk eller "näthata" om man så vill. Men det finns ju även en massa andra saker man kan använda det till.

Sedan är det hyfsat självklart att det inte refereras till tweets, det är samma sak som att referera till ett chattmeddelande. Men informationsspridningen blir mer omfattande och det är ju något positivt.

Något dåligt, vet jag inte, men en sak är otroligt uppenbar: den har verkligen inte slagit bland ungdomar. Unga var måhända fel uttryck av Enoch då ordalydelsen numera kan mena personer upp mot de 30. Min gissning är att snittanvändaren (märk väl INTE snittkontoinnehavaren) i Sverige är mellan 23 och 27 bor i någon storstadsregion eller vill göra det. Är intresserad av media och/eller politik och hoppas göra karriär inom närliggande områden.

Sammantaget har twitter blivit mycket av slutna cirklar. Den vanligaste kontakten med twitter är troligen via vanliga dagstidningars nätupplaga "twitterstorm", "mött stor kritik på twitter" eller liknande.

Det innebär att twitter som fenomen (i Sverige) är extremt beroende av övrig media. Kommer en bättre efterföljare/ny variant och tidningarna slutar kommentera trender på twitter så kan det gå väldigt snabbt innan twitter är helt obsolet som fenomen.

Så, för att ni två gubbar (?) inte förstår er på Twitter är det per automatik något dåligt? Det är som med mycket annat; det blir vad man gör det till. Man kan ryggdunka folk eller "näthata" om man så vill. Men det finns ju även en massa andra saker man kan använda det till.

Sedan är det hyfsat självklart att det inte refereras till tweets, det är samma sak som att referera till ett chattmeddelande. Men informationsspridningen blir mer omfattande och det är ju något positivt.

Förhoppningsvis börjar även Expressen och Aftonbladet att tyna bort, medan svenskvänliga tidningar höjs i popularitet.

”Svenskvänliga tidningar”? Kan det komma nåt i stil med Der Stürmer? De bedrövliga nasseblaskorna i dag kan möjligen intressera de som är läskunniga bland 200 i ett demonstrationståg i Jönköping.

Framtiden finns förstås i forum som mycket breda Flashback och i extremt lokala nätutgåvor.

Rent anekdotiskt får jag instämma att Twitter inte har något särskilt genomslag i de omgivningar jag rör mig--det diskuteras eller nämns aldrig, folk hänvisar inte till "tweets" men däremot till Facebook-sidor och bloggar, och de yngre generationerna verkar inte impade. Twitter tycks mest vara för attention whores som gillar slogans.

Succé eller ej spelar dock mindre roll när man lever i internet time, där "obsolecence" är en självklarhet efter några år. Ett tag hade varenda kotte en AOL-hemsida, idag är 99% av de sidorna borta. Om några år är privat-bloggandet, som redan är past its peak, ersatt av något annat. Liksom Twitter. Och vad ska Facebook göra när folk tröttnat på nyhetens behag?

Det enda som är säkert är att ingenting på nätet är permanent. Man måste därför vara mycket försiktig och mycket smart med de teknikval och investeringar man gör. Fråga herrarna som köpte Lunarstorm för 100 miljoner (eller så) så kan ni få höra hur det kan gå...

Tidningarna kommer säkert börja tvångsvisa reklam för besökare innan man släpps fram till vädret etc, eller har det redan börjat? Frågan är hur det kommer bemötas.

Youtube kör på den modellen, det måste visa att även ett jätteföretag har stora problem med att få ut reklam passivt till besökarna på hemsidan.

Tvångsvisningen av reklam är ett mycket intressant fenomen. Det visar på desperation att få intäkter. Men ännu mer intressant är hur det kommer påverka läsarna? Exempelvis Dagens industri är i princip oläslig på nätet i dag, pga denna tvångsvisning. Slår det kanske bakut och ger färre läsare i stället?

Rent anekdotiskt får jag instämma att Twitter inte har något särskilt genomslag i de omgivningar jag rör mig--det diskuteras eller nämns aldrig, folk hänvisar inte till "tweets" men däremot till Facebook-sidor och bloggar, och de yngre generationerna verkar inte impade. Twitter tycks mest vara för attention whores som gillar slogans.

Succé eller ej spelar dock mindre roll när man lever i internet time, där "obsolecence" är en självklarhet efter några år. Ett tag hade varenda kotte en AOL-hemsida, idag är 99% av de sidorna borta. Om några år är privat-bloggandet, som redan är past its peak, ersatt av något annat. Liksom Twitter. Och vad ska Facebook göra när folk tröttnat på nyhetens behag?

Det enda som är säkert är att ingenting på nätet är permanent. Man måste därför vara mycket försiktig och mycket smart med de teknikval och investeringar man gör. Fråga herrarna som köpte Lunarstorm för 100 miljoner (eller så) så kan ni få höra hur det kan gå...

Inga i min omgivning twittrar heller.
Twitter verkar mest vara något som vänstermänniskor, politiker, och mediepersoner sysslar med. Ja och på senare tid endel invandringskritiker som uppmuntrats att "blanda upp" av friatider och avpixlat.
Men inte speciellt mycket vanligt folk.


Själv får jag bara obehagskänslor när jag går in och läser på twitter. Själva formatet gör det ju omöjligt att prestera mer än förenklade plattityder, slogans och trams. Jag förstår att vänstern trivs så därinne, då det är perfekt för en grupp som inte har speciellt mycket mer att säga än "Inga rasister, på våra gator" men för alla andra så är formatet fruktansvärt begränsande.

140 tecken... inget värt att säga går att uttrycka på att nyanserat, begåvat och utvecklande vis med 140 tecken, speciellt inte om man diskuterar något med en meningsmotståndare. Det enda man får är en skrikmatch mellan olika politiska grupperingars slogans och buzz-words.
Helt meningslöst att följa eller engagera sig i.