Citat:
Ursprungligen postat av
Svithjod
Det tunnsådda markbaserade radarnätet slås snabbt ut av Ryskt attack och har ingen plats i ett modernt krig, utan betydligt fler Erieye eller mer kompetenta utländska system så är Gripen en meningslöshet då man enbart får lita till egen och andra Gripars radar.
Just markradar har i alla krig visat sig vara mkt svårt att slå ut. Under Gulfkriget lyckades man förvisso, men det tog bra många fler försök än man räknat med. Samma sak hände i Yugoslavien. Libyen är dock ett undantag iom att de inte ens försökte skjuta tillbaks.
För luftbevakning så är "low tech"-antenner i låga frekvensband (HF/VHF/UHF) då dessa är mkt enkla att reparera samt har mkt god förmåga att även detektera flygplan med smygteknik på långa avstånd. De är även svåra att slå ut pga hur antennerna ser ut. Vostok E är ett lysande exempel på detta. För mållåsning etc så är Giraffe klockren.
Gripen behöver inte flygande AWACS, ett nät med UAVer eller jaktdrönare skulle fungera klockrent det också. Markdatalänk är inte fel det heller.
Sedan ska vi inte heller underskatta multistatiska markradarsystem som är svinbilliga och har fördelen att de inte avslöjar sig då de endast tar emot data från civil utrustning som telemaster. Med datalänk till jaktflyget (länk 16 funkar) så får Griparna en väldigt bra översikt.
Det stora problemet är inte Gripen och markradar eller Gripen och luftburet ledningsflyg/AWACS. Det stora problemet är att vi inte har någonting i tillräcklig omfattning.
Som exempel har väl ERIEYE ca 400km räckvidd? En MiG 31 med R37 kan på 398km skjuta ner ett passagerarflygplan (AWACS baseras på passagerarflygplan och har likvärdiga flygegenskaper) och sedan sticka därifrån i mach 3+. (Se envelopen
http://www.hsc.csu.edu.au/engineering_studies/focus/aero/3057/images/figure2.gif )
Markbaserad radar är iaf lättare att skydda.