Jag har de senaste veckorna plöjt upp till avsnitt 64 på Spotify och måste ju säga att jag verkligen gillar podcasten! Det mest intressanta är nog att man får en redig inblick i hur två personer fungerar. Fan, de senaste veckorna har jag troligtvis bara lyssnat mer på en annan person, min fästmö. Annars är det Alex och Sigges tankar och idéer som jag hört mest av.
Men.
Igår kom jag till avsnitt 64 och fick då höra det mest kvalificerade skitsnacket jag kanske någonsin hört. Sigge påbörjar det i Ep 64-Kapitel 11 då han framför en forskares teori om att vi är det enda djuret med medvetande för att förnekelse utvecklades samtidigt. Det låter då på Sigge som att han svalt hela teorin med hull och hår och tycker att den är jätteinstressant, inget kritik framförs mot den. Det sades så mycket felaktigheter och ogenomtänkta tankar där så jag blev förvånad över okunnigheten. Tar upp delar av det jag störde mig på:
Citat:
med medvetande kommer ju rädslor och dödsskräck och dåligt självförtroende och sorg och sånt
Citat:
för den som bara är medveten, den går omkring och hela tiden är medveten om att den ska dö och ser det sorgliga i det
Man föds inte med kunskapen om att vi alla förr eller senare dör, det är något man lär sig. Kan man ha dödsångest utan att ens veta om att man ska dö?
Låtsas att man sätter ut ett nyfött spädbarn i skogen och låter den växa upp där helt utan andra människor. Hur skulle den människan kunna känna någon rädsla inför döden? Hon vet ju inte ens vad ordet "död" betyder. Hon kommer såklart bli rädd om ett rovdjur jagar henne men det har med instinkter att göra, inte med kunskapen om att hon vet vad död innebär och därför är rädd för den. För att kunna bli rädd för döden krävs inte bara ett medvetande, det krävs också ett avancerat språk som förklarar vad det innebär. Språk och medvetenhet går hand i hand.
Det diskuteras kring varför inget annat djur blivit medvetet, men det har ju levt flertalet andra arter inom släktet Homo som troligtvis har haft en liknande medvetandenivå så hela grejen om att vi är enda arten är bullshit. Beroende på vad man menar med medvetenhet så är det kanske så att vi är det enda medvetna djuret just nu på planeten, jag ställer mig dock väldigt tveksam till det vilket jag återkommer till längre ner. Men det är troligtvis inget unikt för arten homo sapiens, det har alltså troligtvis skett tidigare, vilket gör att hela resonemanget fallerar.
Titta på den här bilden:
http://s3.amazonaws.com/data.tumblr.com/tumblr_lcx4ilD2od1qa944oo1_1280.jpg?AWSAccessKeyId =AKIAI6WLSGT7Y3ET7ADQ&Expires=1396873354&Signature =pWVJlHOVrMNJq3yu7%2Fjszw%2FnndE%3D#_=_
Två skilda arter men ändå så lika. Människans hjärna är grunden till vår medvetenhet, är den så otroligt olik andra människoapors hjärnor så att det inte kan finnas någon grad av medvetenhet hos exempelvis schimpanser?
Över huvud taget så är det svårt att diskutera medvetande då ordet i sig inte har någon exakt definition. Ingen vet exakt vad ett medvetande är och därför kan vi inte heller utgå ifrån att djur inte har något medvetande. Det medvetande Sigge verkar prata om känns som en förlegad syn på vad medvetande faktiskt är, en syn i klass med religiösas syn på människan som guds egen avbild.
Jag kan se tre förenklade versioner av medvetande:
Allt levande är medvetande men på olika nivåer. En bakteries rörelse mot en högre koncentration av ett näringsämne eller en växts sätt att vrida sig mot solen är ett par former av medvetenhet om sin omgivning, vilket gör dem "lätt" medvetna. Vi människor har då helt enkelt en mer avancerad form av medvetenhet.
Inget är medvetet. Allt styrs i grund och botten av instinkter och behov. Det vi ser som medvetenhet, känslor etc. är egentligen bara utvecklade former av instinkter och komplexa inlärda beteenden och liknande.
Människan är den enda organismen på planeten som är medveten. För denna krävs en exakt definition av ordet "medvetande" men, som sagt, så finns inte det. Tänker man såhär så har man alltså valt ut en definition av alla som finns, en definition som alltså passar ens åsikter, vilket är väldigt ovetenskapligt och borde rätt och slätt klassas som en tro.
Sigge sammanfattar, som jag förstår det, forskarens definition av "medvetande":
Citat:
som han[forskaren] sa då, att bli medveten, alltså att kunna tänka framåt och bakåt istället för att vara uppe i nuet och instinkterna
Lejon, apor och flera andra djur kan planera sin jakt. Exempelvis har lejon jaktinstikter, men detta beteende förfinas genom inlärning vilket gör dem bättre på att förutspå ett bytesdjur flyktväg, så enbart instinkter är det inte. De kan på så sätt lära sig att "se" in i framtiden precis som vi, betyder det att lejon också är medvetna? Med samma definition borde man kanske också fundera på om schimpansen Santino på Furuviksparken kan anses vara medveten, och han är troligtvis inte något undantag i schimpansvärlden.
http://fof.se/tidning/2009/4/schimpans-planerar-attack
Och hela mutationssnacket. Tummar utvecklades inte mellan en generation utan under väldigt lång tid och många många generationer, samma sak gäller med största sannolikhet vårt medvetande. Jag tror inte en enda sekund på att någon föddes en dag och var plötsligt vid medvetande till skillnad från föräldrarna. Antingen förstår inte Sigge alls hur evolution och tillhörande mutationer fungerar eller så förstår han bara lite och förenklar en förenkling.
Jag blir lite förbannad på det här för att det når ut till så jäkla många människor. Jag tror att många tar in det här pratet och får en skev och felaktig bild av hur saker och ting fungerar.
Jag vet inte vad jag ska säga om själva idén gällande medvetande kombinerat med just förnekelse, jag vet knappt vad förnekelse egentligen är. Men Sigge pratar om de båda begreppen som om han förstår dessa, vilket han uppenbarligen inte gör. Hur kan man få en aha-upplevelse av något man inte ens förstår sig på?
Sigge, om du läser det här, tillbaka till skolbänken med dig och läs på om evolution och etologi. Mutationer bör du läsa på lite extra om. Dessutom måste du definiera "medvetande" innan du diskuterar det annars blir det bara en otroligt massa blaj, som när ett liten barn bara härmar vad föräldrarna säger, fullständigt nonsens. Du kan ju inte skriva om evolutionspsykologi när du knappt verkar ha koll på vad evolution faktiskt är!
I övrigt en mycket bra podcast så haka inte upp dig på mina klagomål!
Det är av någon anledning roligare att påpeka negativa saker än positiva saker. Skulle kunna skriva en textvägg om hur bra podcasten är men det känns som att ett par timmars lyssnade nästan varje dag i några veckor i sträck talar sitt klarspråk där.
Och jag ber om ursäkt ifall det visar sig att någon rättning eller uppdaterade tankar gällande ämnet tas upp i senare avsnitt, har inte lyssnat sedan i förrgår.
Och hoppas denna textvägg är någorlunda läsbar och inte alltför osammanhängande!