Podcast av Alex Schulman & Sigge Eklund

Minns du vilket avsnitt det är?

Han svarar på frågan om han alltid ansetts vara begåvad med att säga att han sågs som underbarn. Och konfirmerar sedan bilden genom att ge flera exempel. Att han ritat bilder av regeringen och skrivit en pjäs tillsammans med en kompis. "Jag var liksom en person när jag var liten som...jag fick höra hela tiden att jag var begåvad, och tyckte om det"

Han beskriver därefter sin barndom som "underbarnsåren". Själv.

Förutom att det omdefinierar definitionen av underbarn rätt radikalt så är det uppenbart att han själv sett sig som underbarn, och han tog smicker och beröm bokstavligt och som objektiva sanningar. Icke-narcissister brukar kunna filtrera sådant, speciellt om de kommer från närstående, och ta det för vad det är.

Så kan man absolut se det. Du har en poäng där

Nej tyvärr. Har lyssnat på så ***** många på så kort tid.

Mycket bra skrivet.

Han säger i Värvet-intervjun att han var ett underbarn. Det är hans egen åsikt.

Det var då ett ständigt tjafsande i tråden om underbarn hit eller dit. Varför lägger folk en sån stor vikt vid det...

För att han är uppblåst som titulerar sig själv som 'underbarn'.

Är Sigge lättkränkt? Får känslan av att han blir väldigt lätt kränkt ifall Alex driver med honom, han har inte mycket självinsikt och svårt att driva med sig själv.

Så sant. Sedan, verkar han kunna vara rent utsagt otrevlig emellanåt om man ser till exemplen Alexs drog upp i Frankrikeresan. Var ju en bild av Sigge nog endast de som träffat honom vet om.

Oki, Värvet har jag inte lyssnat något på - det jag skriver baseras på
det jag har hört i Alex&Sigges podcast.
Men när han då i värvet sade att han var ett underbarn:
Personligen så tror jag då att han menar att han ansågs vara ett underbarn,
och har man ansetts detta gång på gång av nära o kära så "blir" man väl det till sist?
Dvs man blir det i andras ögon - det blir typ "konstaterat".

Sedan när han nämner detta så låter det som att han är lite mallig över det
och det är lite jobbigt att lyssna på, men han har enligt mig det sättet att prata på
även när det gäller många av hans nu så berömda spaningar kring livet.
Det är bara det att det - för mig - blir ännu jobbigare med hans sätt att prata på
när det gäller just att han ansågs som ett underbarn.

Med det sagt:
Jag minns inte om det kom upp på ett hyfsat naturligt sätt i samtalet/samtalen,
eller om han drog upp det för att verkligen se till att det blev sagt,
(och som jag minns det, så var det minst två gånger o inte i samma avsnitt)

Han kan ju själv tycka att han var ett underbarn, men man måste väl ändå kunna
utgå ifrån att det inte är barnet själv som börjar kalla sig detta?

Ja, det är min bild också. Även om Alex profilerat sig på att vara lättkränkt, känns Sigge i relationen mellan dem två mest som den som inte tål att bli skämtad med. Alex tar sånt bättre.