Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Jag är precis likadan och jag har dåligt självförtroende bortom AS-diagnosen också.

Jag fick just brev från Folksam där det stod att jag blivit beviljad ett femsiffrigt belopp (skattefritt) i försäkringspengar, så jag skulle råda alla som har någon form av barnförsäkring eller liknande att söka! Och om du ännu inte har diagnos på papper, så kan det ju finnas positiva skäl till att skaffa det om du tror dig lida av asperger m.m.

Jag fick pengar från en sådan försäkring.

Var det asperger eller var det någon annan diagnos du fick ut ersättning för? Hur gammal var du när diagnosen sattes? Jag har hört att de har olika regler beroende på ålder osv när diagnosen sätts.

Edit: Du kan skriva i pm om du inte vill skriva ut det i tråden.

Jag gör precis samma sak. Vissa hör ett ord och tänker inte mer på saken, men jag överanalyserar så mycket att det kan bli en plåga o prata med personer i min omgivning. En av dom värre nackdelarna med denna diagnos

Det där känner jag igen mig i. Var mycket värre förr för min del, kunde grubbla i evigheter om någonting och när man väl frågade personen om det så hade denna inget minne av samtalet. Nu bryr jag mig inte så mycket längre. Tror en stor del hänger ihop med osäkerhet och lite bristande självförtroende, iaf för mig.
Ibland så grubblar man ju också över saker man själv har sagt, saker som kanske inte var så lämpligt att säga. Som senast när jag var på arbetsintervju och frågade chefen hur gammal hon var, och drar till med ett "ååfan" när hon svara. Fick jobbet ändå som tur var.

Sen så är jag i en liten skum situation just nu. Har i princip inte lämnat lägenheten på en månad, inte träffad vänner eller någonting. Bara skött det absolut viktigaste men inte mer än så. Vart helt uppslukad av några spel. Bara det är riktigt skumt kan tyckas, men det jag tycker är ännu konstigare är att jag mår bra. Är det någonting jag lärt mig är att ensamhet är något jag klarar av. Antar att dom flesta här inne kan relatera? Sen så uppskattar jag sällskap också såklart, men ibland känns det som man går in i perioder där man bara snöar in sig.

Asperger, 25 år. Hade jag sökt senare så hade det troligen inte blivit någonting då jag förstått det som att man senast kan söka året man fyller 25.

Är det inte egentligen väldigt märkligt att en aspergare å ena sidan kan ha väldigt svårt för att acceptera smärre felaktigheter som "alla vet ju vem Obama är" (aspergaren kan känna stark lust att svara: "nej, inte riktigt alla människor i världen vet vem Obama är", och alltså helt missa (eller glömma att tänka på?) att den som levererar påståendet kan vara fullt medveten om detta och bara inte bry sig, eftersom han inser att tillräckligt många ändå förstår att han med "alla" i "alla vet ju vem Obama är" egentligen bara menar "väldigt många" eller "de flesta av de människor som 'räknas'" eller något sådant), medan samma aspergare inser att det kan vara rationellt att leverera mycket grövre felaktigheter, t.ex. rena lögner (avsiktliga försök att grovt vilseleda) som när en mördare påstår att han inte är en mördare, för att slippa fängelse? Hur kommer det sig att många aspergare accepterar att grova avsteg från sanningen kan vara rationella men inte att små avsteg från sanningen kan vara det?

Och är det inte också märkligt att aspergare å ena sidan kan ha svårt att acceptera att en eller annan detalj i ett relativt oviktigt samtal förblir outredd, när det finns ziljoner mycket viktigare saker i världen som är minst lika outredda - till exempel vad som orsakade big bang, vem som mördade J F Kennedy, vem som mördade Olof Palme, exakt vilka personer som har mest makt i världen egentligen (bakom kulisserna), hur det kommer gå för mänskligheten i slutändan, hur man skulle kunna lösa annalkande problem för mänskligheten, som energikrisen och klimatproblemet etc?

Det är så jag tolkar det också. Men vet du om det är diagnosen som behöver ha ställts innan 25 år eller om det är att utredning behöver ha påbörjats men att diagnosen inte ställts förens ett par år senare? Som jag har förstått det måste misstanke om det uppkommit innan 25, från vårdens sida menar jag. Hänger du med på vad jag menar? Frågan är lite svår att formulera.

Fast alla de där exemplen är inget som spelar så stor roll för mig. Kan tycka att det är intressant med mysterier av olika slag, just för att det är mysterier.

Det där med försäkringspengar, hur exakt går man tillväga för att ta reda på ifall man är berättigad till det?

Edit: Jo, det är säkert märkligt, egentligen. Men det är ingenting jag någonsin tänker på, eftersom jag lever i "min" verklighet på gott och ont.

En del "aspies" verkar så gott som enbart skriva ganska kortfattade inlägg på bara några meningar som mest. Jag själv är nog medräknad. Upplever det som ganska utmattande att skriva längre inlägg. Det tar mig tillbaka till skolgången när man skulle skriva uppsatser och satt där med ingenting annat än luft i huvudet. Omöjligt är det inte, men väldigt svårt. Blir alltid mäkta imponerad över att få se enorma inlägg, särskilt när de handlar om någonting väldigt "onödigt". Jag antar att det är något som hör till den introverta personligheten i allmänhet.

När jag ser en användare på FB som aldrig skriver mer än en mening eller två skryta om att han lever ett lyckat liv och "får ligga" tänker jag att det där är förmodligen en aspie som bor kvar i sitt pojkrum hos mamma. Fast å andra sägs det ju att Asperger-diagnosen medför ärlighet, så det kanske bara är en introvert personlighet i sådana fall.

Känner igen det där med att skriva grejer för skolan. Värst måste ju svenskan och engelskan varit. Var ofta uppgifter där man skulle använda fantasi. Visst har jag en massa fantasi, men inte som involverar att åka till Dublin. Ofta skulle man sätta sig in och skriva/snacka som om man varit där. Jag har aldrig varit där så vad har jag egentligen att säga om det. Känns ytterst onödigt.

Om jag väl får skriva om något jag finner intressant och när jag får skriva om detta när jag själv vill kan jag trycka ur mig hur mycket som helst till dess att det inte finns mer att skriva om det.