Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Jag har ingen kontakt på soc. Har aldrig haft någon som helst kontakt med dem.

Vad gör en lss-handläggare?

En lss-handläggare kan på sin höjd ordna in dig på "daglig verksamhet", dagis med andra muppar med varierande diagnoser samt att du kan kontakt med vuxenhabiliteringen som typ inte kan erbjuda något vettigt. Ska du ha hjälp så se till att fixa en vettigt psykiatriker privat. detta är mina erfarenheter av den svängen, men det skiljer säkert från ort till ort. Lycka till.

Jag är inte ute efter något sådant. Jag har en del problem som jag behöver hjälp med. Jag kan och vill arbeta, jag driver ett företag, men jag kan inte hålla reda på mina egna pengar, har jävligt svårt att planera, organisera etc. Det är full rulle rakt in i väggen, hela tiden. Jag har svårt att sköta mig på vanliga jobb med, inte pga. bristande kompetens eller vilja utan bristande organisations- och samarbetsförmåga.
Mina praktiska problem hör helt klart hemma i ADHD-spektrat. Jag har aldrig lärt mig att ta den typen av ansvar. Mina egna ansträngningar för att förbättras på det planet har hittills varit förjäves, trots en hel del KBT.

Den sociala biten är dock mer åt AS-hållet. En diagnos kanske skulle förklara varför jag är som jag är. Få svar på hur jag ska göra för att klara av mina relationer bättre. Det vore ett steg närmare att lära känna mig själv, kanske skulle det göra det lättare att klara mig ur mina återkommande depressioner.

Jag vill lära mig hur man gör för att ta ansvar, inte för att slippa ifrån det.

Privat psykiatriker har jag helt enkelt inte råd med, om det är det du menar.

Finns många privata som tar samma taxa som primärvården och går under högkostnadsskyddet. Kruxet är bara att hitta en bra.

Som jag har skrivit tidigare i denna tråd har jag varit på utredning och de för att säkerställa att jag har fortfarande AS för den senaste utredningen innan denna var gjort när jag var vid låg/mellanstadie åldern.

Svaret som jag fick denna vecka är att jag har asperger och är normalt intelligens som vanligt folk. Nog för jag vet detta redan men allt kan ändras från ung ålder till man är vuxen så var väl lika bra att få svar på det.

Fast utredningen visade också att jag är ett gränsfall på att ha biopolär. Inget hugget än i sten men detta ska utredas lite mera så inget bestämt än.

Fick också veta (Som att jag inte visste detta redan) att jag har grova empati problem. Men jag ser ändå inte detta som ett problem för varför ska jag ens bry mig om folk jag inte känner ens? Varför ska jag bry mig om tex massakern i Norge fast jag inte känner nån som blev drabbad på nåt sätt av de? Känns extremt kontraproduktiv enligt mig att satsa energi på saker som varken drabbade mig eller nån jag älskar och bryr mig om.

Är jag en sån hemsk människa för att jag skiter i dom flesta på jorden förutom dom jag bryr mig om? Vad tycker ni i detta?

Okej, tack för det rådet.

Jag har dock inte fått någon klarhet i det jag frågade från början, nämligen huruvida den NPF-utredning (landstinget stockholm) jag ska genomgå nu kommer att screena för AS såväl som ADD. Jag vet att de nämndes att de skulle screena för bipolär sjukdom. Jag var dock i väldigt dåligt skick när beslutet togs, så jag har svårt att minnas vad som sades.

Och om så inte är fallet, ska jag kontakta dem nu i förväg och be att få göra AS-utredning i anslutning till ADD-utredningen eller är det lönlöst?

Den person som handlägger utredningarna på min mottagning är inte min primära behandlare, och inte heller min psykiatriker. Det krävs mycket stor ansträngning från min sida för att reda ut och förstå såna här saker, jag ogillar att ha med myndighetspersoner att göra.

Jag hoppas att jag uttryckte mig klarare nu.

Någon som vet?

/bananers

När jag gjorde min utredning så testades jag även för ADHD (utan att ha bett om det) även om tonvikten lades på den misstänkta AS-problematiken. Två veckor tog det för mig och dagarna bestod nästan uteslutande av samtal, tester och ifyllning av oändliga formulär.

Okej, det låter ju på dig som om det finns en chans att de skulle testa för bådadera. Gjorde du din utredning som vuxen eller som barn/ungdom?
Gjordes den i privat regi eller genom primärvården?

Två veckor låter som kort tid. Vissa verkar ha blivit utredda i månader. Det var det jag hade ställt in mig på.

/bananers

Empati handlar om att känna andras smärta. Det är en märklig egenskap egentligen, om du är en sån som helt obrydd kan se på när andra människor eller djur lider så vet jag inte riktigt vad jag kan säga för att du ska förstå.
Jag kan knappt se en operation på tv utan att det går kalla kårar längs ryggraden och jag känner psykisk och fysisk ångest. Jag har däremot svårt att läsa av mer subtila signaler. Och även om jag märker att någon är väldigt ledsen eller irriterad så känner jag samma känslor själv men jag har ingen aning om hur jag ska få den att känna sig bättre.
Det är ju allmänt känt att ju närmre geografisk och social närhet vi har till de drabbade desto mer empati känner vi.

De flesta verkar ju till exempel rangordna:
Svenskarna i Tsunamin
Norrmännen på Utöya
Kriget i Syrien
Kriget i Kongo

Även om listan rent objektivt borde vändas helt om.

Du kanske helt enkelt har ett stort mentalt och socialt avstånd till människor du inte känner/bryr dig om. det handlar ju mycket om att kunna identifiera sig med den som lider.
Jag kände en pojke med AS som var för jävla elak mot alla människor i hans omgivning. En riktig mobbare var han. Sån där som skrattade och hurrade när andra slog sig. Däremot var har hur snäll och empatisk som helst mot djur, -han hade ett närmre känslomässigt och socialt band till djuren.

Och som direkt svar på din avslutande fråga -Ja, om man över huvud taget kan betrakta människor som mer eller mindre hemska, så är empatisk förmåga nog ett viktigt kriterium. Därmed inte sagt att du är mycket värre än de flesta andra som kollar på nyheterna och med en axelryckning konstaterar att en bilbomb dödade hundra människor på en grönsaksmarnad i Kabul.
-Du riktar bara din empati mot en ännu snävare krets av människor.

/bananers

Det skedde i vuxen ålder. Fick vara två veckor på en kurort så det var intensivt. Skattebetalarna fick stå för fiolerna. Direkt efter jag fått min AS-diagnos så blev jag utskriven från öppenpsyk och fick sedan kämpa ensam i flera år till innan jag hittade rätt psykiater privat.

Har också lite av bipolär. Käkar medicin för det. Lamotrigin. Mycket bättre, inte en massa ångest numer. Nu mår jag bara dåligt när jag borde. Jag har dock kvar en del toppar som jag gillar att ha. Det är rätt gött med dagar där allt bara flyter på med massa kreativitet och energi till den gräns då man inte har något att göra och bara springer runt och gör konstiga saker. Fast det är lite trevligt det också.

Jag tror nog att jag också har grova empatiproblem i så fall. Det känns väldigt hyckleristiskt att bry sig om de norska offren när man inte bryr sig ett piss om krigsoffer eller offer för bombattentat. Vad gör det ens för nytta att bry sig om dessa när man inte gör något åt det. Det trevliga med att bry sig om någon är ju att faktiskt göra något åt det. Att spontant känna för att göra något snällt eller så. Det ska inte vara så att man går och mår dåligt för folk man aldrig har träffat eller liknande. Det är ju bara onödigt.

Jag bryr mig inte om de som går i min klass till exempel. De hade kunnat dö allihop utan en person, som jag bryr mig om.

Sant det du säger men det har hänt att folk har sett mig som en känslokall jävel som när tex massakern i Utöya hände. Minns att jag drog nån sorts kommentar till en bekant som gick ungefär: ''Varför i helvete ska jag satsa min energi på en sak som händer i Norge när detta händer varje dag mer eller mindre ute i resten av världen? Vars är artiklarna om dom?!'' Men då fick man mothugg att man var en känslokall satan och inte förstog smärtan som dom anhöriga känner! ''Jaha?'' är min tanke. Det dör barn varje dag av olika orsaker så inget nytt precis att sånt händer.

Det fetstila måste jag hålla med om. Jag har mera sympatier med djur än med människor. Att se videoklipp där människor dör på brutala sätt så rycker jag bara på axeln. Men så fort det handlar om djur ja då jävlar blir jag altingen äcklat eller arg som in i helvete.

Lustigt det med ens empati/sympati funkar i bland.