Jag hatar verkligen feminister!

Okej. Hur exakt utövar du din feminism? Du har ju ingenting du verkar för.

Lugna ner dig. Inget i hela världen är värt att bli så upprörd för och skriva så många ord på internet om.

Är facket endast till för män menar du?

Ja? Det stärker bara vad jag säger. Kvinnorna är alldeles för svaga. Hur har ni kunnat tillåta det är gå så här långt? Feminism är bara ett bevis på att ni varit för svaga för att kunna göra er röst hörd.

Ja? Högre lön är ju skitbra. Ställ lite krav på löneförhandlingen själva istället för att få Schyman och dess likar att göra det åt er.

Klart kvinnor ska jobba och med samma lön. Men att ni behöver en bunt feminister för att uppnå det visar bara på hur pass svaga ni är. Feminism = KRIS (kvinnornas rätt i samhället). Ni behöver någon för att få er röst hörd för ni är för svaga och utsatta för att lyckas med det själva. Och det är bara vi som ska vara glada? Ni behöver inte vara glada över att män jobbar?

Tar upp de frågor som är aktuella i sociala medier, engagerar mig i kvinnojourer, skriver krönikor och debattinlägg, donerar pengar till organisationer som driver de frågor jag bryr mig om. Till exempel.

Viktiga frågor som att kvinnor ska få bada utan bikini överdel?

Men, driver frågor?? Hur fasen kan man driva någonting när man inte vet hur man vill ha det?

Vad organisationerna du skänker pengar till för ambitioner för att lösa dessa problem? Att du inte kan föreslå lösningar på de främsta problemen för feminismen idag har jag ganska svårt att svälja, inte minst när du verkar vara så pass involverad.

Så man får generellt alltså inte ta upp problematik om man inte själv har en klockren lösning på det? Jag anser att man får det, och jag anser att jag gör det jag kan när jag lyfter frågor som jag ännu inte har svar på till diskussioner. Just i den frågan du nämnt har jag inga konkreta lösningar, nej. Inom andra frågor har jag idéer på hur man skulle kunna lösa problemen. Inom våldtäkt exempelvis, anser jag att det ska finnas en grad likställd med vårdslöshet. Där det inte behöver bevisas uppsåt/planering utan att oförsiktighet ska räcka för ett straff - dock inte lika hårt.

Jag är ingen bitterfitta som sitter och gnäller över hur orättvist livet är, även om det är det de flesta verkar tro att feminister är. Jag har det bra, men jag har upplevt många situationer där mitt kön ligger mig i fatet och det är det jag vill ändra på. Jag vill inte missgynnas på något sätt för att jag föddes till tjej. På många sätt älskar jag att vara tjej, på många sätt inte.

Varför har det inte existerat? Ni har alltid varit svagare, det är just därför det har blivit så. Att ni behöver Schyman och dess likar för att få genom krav som ni skulle fått om ni bara hade varit jämnstarka.

För att ni behöver Schyman och dess likar för att få fram något som skulle vara självklart om ni bara hade lite styrka. Istället för att ställa krav till era män och arbetsgivare så vänder ni er till Schyman och dess likar för att be om hjälp. Det är ett tecken på svaghet, och beviset på att ni inte kan bli jämställda. Ni tar inte fajten där den ska tas, ni vänder er bort och beklagar istället.

Det må hända, men jag behöver inte Schyman för att ställa mina mrav. Jag kan ställa mina krav själv och om det blir fel så får jag ta konsekvenserna av det. Jag uppmanar verkligen er till att göra det samma.

En stark kvinna behöver inga feminister.

På min arbetsplats har man ingen rätt att gnälla om man inte har förslag på hur man kan lösa problemet. En ganska sund inställning som sållar bort det värsta tramset.

Våldtäkter ska alltså gå ännu närmare omvänd bevisbörda än det är idag? För det är ett resultat vi redan ser idag, där teknisk bevisning blir allt mer irrelevant för att nå en dom.

Jag säger inte att det inte är en viktig fråga (fast det är ingen viktig fråga) men får verkligen en princip gå före rättssäkerheten?

Bra princip, som jag dock inte tycker är applicerbar när det gäller sådana här frågor. Om jag tycker att något är fel med hur synen på mig som kvinna är, så bör jag få ta upp det utan att ha lösningen på alla världsproblem. Destruktivt gnäll på en arbetsplats är en sak, lyfta samhälleliga frågor är en annan.

Omvänd bevisbörda är fel, jag tror inte heller på samtyckeslag. Ett utmärkt exempel på hur min idé kan appliceras är domen (eller uteblivandet av densamma) då en man som hade sex med en kvinna som upprepade gånger uttryckte sin motvilja genom att säga "Nej" och dra sig undan. Han friades då han antog att det var en sexuell lek. Fine, kan man tycka, han kanske inte är den skarpaste kniven i lådan. Men å andra sidan borde man väl förstå att det inte är ett briljant drag att fortsätta ha sex med en tjej, som han bara känner ytligt, trots att hon upprepar "Nej" och vrider sig undan.

Tillägg: Jag vill även nämna att det scenariot jag nu skrev inte är medias sensationsbeskrivning utan direkt ifrån domen. Scenariot var bägge parter överens om.

Tillägg 2: Du tycker inte att våldtäkter är en viktig fråga? Wow.

Du rapar ju fram dina individuella exempel från dina arbetsplatser hela tiden för att bekräfta ett kollektivt problem, och då tycker jag det är mer korrekt att föreslå en lösning på individnivå för ett kollektivt problem.


Om detta exemplet är riktigt så är det väl ett bra exempel på att lagstiftningen kanske inte är så bra som den borde, förutsatt då att bägge parter bekräftade att hon sagt nej, det håller jag med om.

Ang. tillägg 2: Nej, svårbedömda våldtäktsfall där kvinnan knappt vet själv om det är våldtäkt är inte ett stort problem, och hela debatten riskerar att ta bort allvaret i en våldtäkt och förminska "riktiga" våldtäktsoffers upplevelser. Ergo - ingen viktig fråga. Istället tycker jag att det är viktigast att säkra rättssäkerheten. Andelen falska anmälningar är enorm. Vidare är det ur jämställdhetssynpunkt betydligt viktigare att könen blir lika inför lagen, vilket de inte är idag.

Det stora problemet i Sverige är att det finns horder av människor vars levebröd är att vara feminister,antirasister och allt vad det är..

För att få fortsätta det behagliga livet vid köttgrytorna och inte gud bevare behöva skaffa sig ett riktigt jobb så gäller det att skrika högt och ljudligt så ofta som möjligt..

Därav så förskjuts gränserna hela tiden och det krävs alltmer för att göra sig ett namn i ankdammen..

Jag har bott i Riga större delen av tiden under många år och att jämföra samhällsklimatet där och i Sverige går bara inte..

Bara tanken på bannlysta Tintin-böcker och Twitterstormar över någon tjejpizza osv i all oändlighet är helt utesluten i Lettland..

Sverige har tragiskt nog utvecklats till ett genomsjukt samhälle och värre blir det för varje år som går..