Citat:
Ursprungligen postat av
PCuri
När det gäller punkterna 1 och 2 ovan så låtsas ju tingsrätten inte om att finska RMV, vars egna mätningar inte ens försvaret kritiserar, kom fram till en tiopentalhalt på 210 mikrogram/gram på det spädda provet. Så även om svenska RMV gjort sig skyldiga till maximalt spädningsfel, d v s inte spätt något alls, så har man alltså en tiopentalhalt på minst 210 mikrogram/gram i stället för de 10 mikrogram/gram som tingsrätten påstår är säkert bevisade. Detta är det mest grundläggande felet i domen. (Sedan skulle det också ha varit intressant att se vad någon expert på sannolikhetslära sagt om risken för spädningsfel då svenska RMV mätt upp ungefärligen likartade fenobarbitalhalter i både det spädda och det ospädda provmaterialet. Något sådant expertvittne förekom inte i tingsrättsförhandlingarna.)
Tingsrätten påstår inte att någon fettkontamination skulle ha kunna förklara någon påtagligt förhöjd tiopentalhalt typ 210 mikrogram/gram eller 2000 mikrogram/gram. Inget expertvittne gör det heller (det man säger är att tiopentalhalten blir mångdubbelt högre i fett jämfört med blod vilket inte är några märkvärdigheter eftersom så gott som allt tiopental i normalfallen, med normala doser, brukar försvinna från blodet och ut i fett och andra kroppsvävnader). Rättens/Socialstyrelsens oberoende expert säger också att fett inte skulle påverka mätvärdet påtagligt. Det här är alltså din egen, hemsnickrade teori. Inte heller verkar tingsrätten anse kontamination med tiopental från hästblod eller liknande vara en påtaglig osäkerhetsfaktor (Bustopher/I Ericsson, som är öppen om sitt nick och har skrivit en bok om fallet, har också sågat det här argumentet).
När det gäller punkten 3 så är väl frågan om att läkarens egen uppgift om att hon hade en 10 ml-spruta (med 250 mg tiopental) på sjuksalen i kombination med påståendet att hon destruerade sprutan oanvänd efter att babyn dött är tillräckligt för att binda henne vid brottet trots litet luddiga vittnesmål. Min gissning är att detta i normala fall hade varit fullt tillräckligt för en fällande dom. Har inte sett några rättsfall anföras i domen, i tråden eller i media som indikerar att en sådan logisk koppling mellan teknisk bevisning och den åtalades vittnesmål inte är tillräckligt.
Punkt 4 framstår väl närmast som ett skämt. Ingen har påstått att åklagaren inte hade någon slags bevis för sin gärningsbeskrivning. Däremot ansåg tingsrätten att dessa bevis, framför allt då den uppmätta tiopentalhalten, inte var tillräckligt starka bevis och att inte mer än 10 mikrogram/gram var en bevisad tiopentalhalt. Det jag påpekar är att tingsrätten låtsas som om det eventuella (osannolika) spädningsfelet hos svenska RMV är typ obegränsat. Jag påpekar att det maximala, teoretiska spädningsfelet ger en tiopentalhalt på minst 210 mikrogram/gram (alternativt 380 mikrogram/gram). Bustopher (I. Ericsson, som skrivit en bok om fallet och är öppen om sitt nick) hävdar också att du inte kommer längre ner än 210 mikrogram/gram även om svenska RMV gjort sig skyldigt till maximalt spädningsfel och inte spätt något alls.
Kommentarer:
1. ”PC” i mitt nick syftar inte på Peter Claesson eller på någon gammaltestamentlig ”Uri”.
2. Babyn bör rimligtvis ha andats in i det sista åtminstone litet grann även om det verkar ha varit problem med andningen. Min egen gissning, mellan tummen och pekfingret, är dock att babyn hade dött ganska snabbt med en morfinöverdos på 10 ggr. Mörland verkar dock vara beredd att skala ner den uppmätta morfinhalten rätt drastiskt. Men eftersom den uppmätta morfindosen var 10 ggr högre än den journalförda och babyn hade tendenser att vilja sluta andas så är det väl rimligt att ställa sig frågan om det kan ha varit så att man krämade på ordentligt med morfin för att få babyn att andas sämre.
3. Likheten mellan fallet Salme, 93, och den här babyn är väl att man verkade vilja skarva litet för att undvika kostnadskrävande vårdpaket. Notera att Salme, 93, kvicknade till och kunde äta och dricka. Hon hade en fungerande hjärna och kunde prata.
"Punkt 4 framstår väl närmast som ett skämt. Ingen har påstått att åklagaren inte hade någon slags bevis för sin gärningsbeskrivning. Däremot ansåg tingsrätten att dessa bevis, framför allt då den uppmätta tiopentalhalten, inte var tillräckligt starka bevis och att inte mer än 10 mikrogram/gram var en bevisad tiopentalhalt. Det jag påpekar är att tingsrätten låtsas som om det eventuella (osannolika) spädningsfelet hos svenska RMV är typ obegränsat. Jag påpekar att det maximala, teoretiska spädningsfelet ger en tiopentalhalt på minst 210 mikrogram/gram (alternativt 380 mikrogram/gram). Bustopher (I. Ericsson, som skrivit en bok om fallet och är öppen om sitt nick) hävdar också att du inte kommer längre ner än 210 mikrogram/gram även om svenska RMV gjort sig skyldigt till maximalt spädningsfel och inte spätt något alls."
Det enda skämtet här er du!
Nu får du sort på hvidt att åklagaren inte hadde någon bevis för sin gärningsbeskrivning annat än paraklinikkerne PRA och Mörlands konfabulationer , fria fantasier, tro, antagelser forutsättninger,gissningar osv..
Men sådant räcker inte, skal inte räcke i en rättssal.
Jag påstår inte. Jag konstaterar fakta.
Så sluta med dina konfabulationer och sök upp hjälp så du fremöver formår att skilja mellan fakta och fiktion.
“Babyn bör rimligtvis ha andats in i det sista åtminstone litet grann även om det verkar ha varit problem med andningen.
Min egen gissning, mellan tummen och pekfingret, är dock att babyn hade dött ganska snabbt med en morfinöverdos på 10 ggr. Mörland verkar dock vara beredd att skala ner den uppmätta morfinhalten rätt drastiskt. Men eftersom den uppmätta morfindosen var 10 ggr högre än den journalförda och babyn hade tendenser att vilja sluta andas så är det väl rimligt att ställa sig frågan om det kan ha varit så att man krämade på ordentligt med morfin för att få babyn att andas sämre.”
Gissning!
Dina gissningar orkar jag inte med längare.
Linnea dog inte ganska snabbt trots LAB-rotten Mørlands fria fantasier om morfinöverdosering. Punktum slut.
Krister Nilsson , Utlåtande SOS 2009 08 28:
“Den för intensivårdsavdelningen väl etablerade rutinen innebar vård på enskilt rum, anhöriga närvarande och ansvarig intensivvårdslakare närvarande. En kontinuerlig infusion av morfin (20 mikrogram/kg timme) användes för att försäkra flickan smärtfrihet och sedation. Respiratorn stängs av och flickan extuberas kl. 16.45.
Efter ett initialt saturations- och pulsfall hämtar sig flickan.
Under nästan fem timmar registreras i övervakningssystemet och / eller skrivs i daganteckning oregelbunden egenandning växlande saturation och pulsfrekvens.
Redogörelserna från flera personer är överensstämmande.
Övervakningsutrustningen kopplas i steg bort - pulsoximetrin efter omkring 1 1/2 timme och EKG registreringen efter ytterligare 2 1/2 timmar såvitt bedömbart av den elektroniska övervakningskurvan.
Ansvarig läkare anger att all hjärtverksamhet upphört efter ytterligare ca 1 1/4 timme, tiden anges till 22.02 d. v.s.
drygt 5 timmar efter det att respiratorbehandlingen avslutats.”
När man har egenandning är man inte 5 timer om att dö till följd av morfinöverdosering! Punktum. Slut. Inget mera att säga!
Men LAB-rotter som PRA och Mørland kan tydligen konfabulera sig frem till annat.
Läs Bustopher. Man kan inte utifrån et blodprov fantisere sig frem till hur verkligheten beter sig.
Och verkligheten är FACIT-listen.
Inte några konfabulationer från personer som helt öppenbart inte har fått med sig de grundläggande kunskaber om vetenskab.
Jag undrar verkligen hur många justitie-mord sådanna personer har åstadkommit.
Jag har provit själva att bliva utsatt för sådanna konfabulationer som bortom enhver tvivel var mened i rätten, vilseledning av rätten.
Och då kan åklagarmyndigheten plötsligen inte se fakta.
Svenska Åklagarmyndigheten är bättre på fria fantasier än på fakta!
Man kan indbilde sig alt men alt är inte som man indbilder sig!
Med Venlig Hilsen
Sleepydoc3