Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

Du hittar på hela universum. Du är det enda som existerar.

Även känt som solipsism. Någon mer än jag som kan få ångest av den tanken?
Det går ju inte att motbevisa dessvärre :/.

Och ja jag vet att det finns trådar om det här redan.

Jag har haft liknande tankar större delen av mitt liv och mer eller mindre är övertygad om att så är fallet.

Mycket pekar ju på att det är så. Å andra sidan hittar jag på dig nu om så är fallet.
Men hur hanterar du den tanken? Mår du inte dåligt av den "insikten"?

Som vad?

Kvantfysiken:
Schrödingers katt, Double Slit Experiment, Köpenhamnsteorin etc.

Livet renderas framför dina ögon när du observerar det. På samma sätt som grafik matas till dig i ett tv-spel. Beroende på var du vänder blicken.

Så du hittar på vad varje människa någonsin har känt, tänkt och allt? Inser du hur orimligt det är?

Ja eller så har du en orimligt fantastisk fantasi/hjärna?

Vad är det som är så ångestfyllt med det? Jag har ingen definitiv inställning till den här idén, men att välja just ångest låter lite förhastat.
När kvantfysiken använder ordet "observerar" menar man inte vad du verkar mena med ordet. En observation är en interaktion mellan två eller flera objekt. Det kräver inte ditt sinne för att fungera.

Jag tror att i framtiden kommer vi alla bli uppkopplade precis som i The Matrix.
I framtiden kommer vi människor inte behövas, robotar kommer göra allt. För att få njutning och ett intressant liv, tror jag att fler kommer att koppla upp sig mot en fantasivärld man själv styr.

Läs Dostojevskij, Shakespeare och andra mästare. Begrunda sedermera hur sannolikt det är att just du har förmågan att mentalt konstruera dessa berättelser. För egen del fick det mig att avfärda solipsismen ganska snabbt

Hur kan vi veta att det inte redan är så?

Ångest i form av ensamhetskänslor. Tänk om jag är det enda som "finns"?

Kan någonting överhuvudtaget finnas utan min/din observation?