Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Samtidigt som problemen med "blodprovet" utmejslas kan det vara intressant att kika på lite nytt material från Läkartidningen:
http://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Nyheter/2014/02/Cheflakaren-kontaktade-inte-lakarna-i-sin-interna-utredning/
http://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Nyheter/2014/02/Jag-har-kant-mig-utpekad-som-skyldig-till-att-ha-givit-lakemedel-som-jag-inte-har-gett/

Jag blir lite förvirrad angående vilka läkare som förhördes av polisen och frågades ut av SoS respektive inte. "Feldt" återger information angående en som inte hördes. Denna påstår sig ha lämnat all information till utredningen.

Enligt uppgifter tidigare i tråden (jag har inte det fullständiga obduktionsrapporten och uppgifterna påstods komma från denna) fanns det visköst blod i hjärtat och vena cava då obduktionen utfördes. 10 ml kan inte ha varit en omöjlighet, förutsatt att dessa uppgifter är riktiga.

EDIT: Man sak komma ihåg att de alla flesta felsvar beror också på provtagningsfel, då det gäller biokemi. I det här fallet (som Hamilkar är inne på) kan man ju anta (med ganska hög sannolikhet) att blodet var kontaminerat av nedbruten vävnad.

EDIT2: Sedan är det naturligtvis, precis som du skriver, svårt att kritisera provtagningen på formella grunder, det förstår jag så som regelverket är skrivet men vi vet ju att provsvaret är orimligt och normalt sett hade man ju velat se svaret från ett omprov.

Det gick ju nu inte att få eftersom man hade så bråttom med kremeringen,

Enligt uppgifter tidigare i tråden (jag har inte det fullständiga obduktionsrapporten och uppgifterna påstods komma från denna) fanns det visköst blod i hjärtat och vena cava då obduktionen utfördes. 10 ml kan inte ha varit en omöjlighet, förutsatt att dessa uppgifter är riktiga.

EDIT: Man sak komma ihåg att de alla flesta felsvar beror också på provtagningsfel, då det gäller biokemi. I det här fallet (som Hamilkar är inne på) kan man ju anta (med ganska hög sannolikhet) att blodet var kontaminerat av nedbruten vävnad.

EDIT2: Sedan är det naturligtvis, precis som du skriver, svårt att kritisera provtagningen på formella grunder, det förstår jag så som regelverket är skrivet men vi vet ju att provsvaret är orimligt och normalt sett hade man ju velat se svaret från ett omprov.

Det gick ju nu inte att få eftersom man hade så bråttom med kremeringen,

Så här står det i obduktionsprotokollet om blodet i hjärtat:

"Hjärtsäcken innehåller några få mi färglös, tunnflytande vätska.
Hjärtat väger 17 g och har ordinär storlek och form.
Hjärtats håligheter innehåller mörkrött, tunnflytande blod."

Och beträffande levern står det så här:

"Levern väger 162 g och har ordinär storlek och form med slät yta, skarp framkant och fast, elastisk konsistens.
Levervävnaden har ordinär blodfyllnad, ordinärt tecknad snittyta och är utan härdformiga förändringar."

Så, nog hade det gått att få ett par "skvättar" blod till från andra lokaler om man varit intresserad.

Ett provsom kontamineras med främmande material i samband med provtagningen är det naturligtvis inte längre representativt för någonting alls. Nu ändrar det inte så mycket på förutsättningarna för rättsläkarens bedömning av provresultatet. Hon kunde hur som inte dra några som helst slutsatser av det beträffande eventuell förekomst av tiopental i andra delar av blodomloppet och inte heller om när eller hur den påvisade halten i blodprovet uppkommit. Hela den här "cirkusen" kring analysen av blodprovet är en meningslös sifferexercis.

I detta sammanhang så kan det är på sin plats att påminna om att vi har fri bevisprövning i Sverige. Det innebär bland annat att försvaret är tillåtet att ifrågasätta provtagningar även om det vore så att de formellt sätt är riktigt tagna.

Vad är det som ur juridisk synvinkel är synnerligen viktigt?

Alltså, i polisförhören sade sig två släktingar ha sett en injektion i samband med att babyn dog, i tingsrätten blev de mer svävande. Jag har redovisat en sannolik orsak till varför det blev det. Jag har också förklarat varför jag anser att detta inte påtagligt försämrar bevisläget eftersom läkaren själv enligt domen (utan några ”kanske” e dyl som vissa verkar påstå utan att redovisa citat) uppger att hon destruerat den 250 mg tiopentalspruta hon hade på sjuksalen. Och jag har som sagt hittills vare sig i tråden eller i domen sett att någon hänvisat till vare sig förarbeten, rättspraxis eller doktrin där man tillmätt ändrade vittnesmål av den här typen sådan vikt att detta övertrumfat teknisk bevisning i kombination med gärningsmannens egna utsagor.

När det sedan gäller de påstådda, eventuella ”ej journalförda” tiopentalinjektionerna (som dessutom skall ha varit tre ggr så stora som normala, terapeutiska tiopentalinjektioner för att ge upphov till halten 15 mikrogram/gram, vilket ändå är 14 ggr mindre än 210 mikrogram/gram) så framstår det verkligen som en märklig slump om man ”glömt” journalföra ALLIHOPA. Och dessutom journalfört på tok för litet morfin. Eller förresten, det är väl inte så konstigt om man väljer att inte journalföra överdoser av morfin.

Detta stycke ur dommen

"Han har läst på hur man bör gå tillväga när blodprov ska tas i lårvenen. Man ska då göra ett
snitt i ljumsken, frilägga blodkärlet och binda kirurgisk tråd så att kärlet inte kan backa ner
från bukhålan. Man ska sedan ta blodprovet med en spruta så att man kan vara alldeles
säker på att man bara får med blod. I det här fallet klippte man av kärlet och stoppade in en
del av sprutan. Ett sådant förfarande strider mot beskrivningen ovan. När man öppnar venen
riskerar man att få in annan vätska, som till exempel vävnadsvätska och fettceller. "

Lägger man sen ihop det med "Huvudregeln är att undvika kontaminering
genom att ta provet med en kanyl som sticks in i ett blodkärl utan att få med annan vävnad." från Mörlands uttalande så har du en stark juridisk grund för att ogilitgförklara hela provtagningen.

Då RMV och åklagaren inte kan bevisa att det inte har påverkat så ska rätten utgå från att det har gjort det och därmed är det inte längre ett blodprov och därmed ogiltigt. Dvs precis samma resonemang som rätten har dokumenterat när det gäller RMV:s spädningshantering.

Ur juridisk synvinkel är det inte ett problem överhuvudtaget att Beck tillhörde försvaret.
RMV ska tåla att granskas och en hur kritisk revision som helst ska kunna mötas med dokumenterat säkra procedurer och rutiner.

Det kunder inte RMV.
Om deras arbete tidigare har hållit högre kvalitet tidigare eller om det helt enkelt är så illa att de aldrig har blivit ordentligt granskade, ja det är en stor rättssäkerhetsfråga. (jämför man med deras felaktiga DNA analyser så blir frågan tom större)

Detta stycke ur dommen

"Han har läst på hur man bör gå tillväga när blodprov ska tas i lårvenen. Man ska då göra ett
snitt i ljumsken, frilägga blodkärlet och binda kirurgisk tråd så att kärlet inte kan backa ner
från bukhålan. Man ska sedan ta blodprovet med en spruta så att man kan vara alldeles
säker på att man bara får med blod. I det här fallet klippte man av kärlet och stoppade in en
del av sprutan. Ett sådant förfarande strider mot beskrivningen ovan. När man öppnar venen
riskerar man att få in annan vätska, som till exempel vävnadsvätska och fettceller. "

Lägger man sen ihop det med "Huvudregeln är att undvika kontaminering
genom att ta provet med en kanyl som sticks in i ett blodkärl utan att få med annan vävnad." från Mörlands uttalande så har du en stark juridisk grund för att ogilitgförklara hela provtagningen.

Då RMV och åklagaren inte kan bevisa att det inte har påverkat så ska rätten utgå från att det har gjort det och därmed är det inte längre ett blodprov och därmed ogiltigt. Dvs precis samma resonemang som rätten har dokumenterat när det gäller RMV:s spädningshantering.

Ur juridisk synvinkel är det inte ett problem överhuvudtaget att Beck tillhörde försvaret.
RMV ska tåla att granskas och en hur kritisk revision som helst ska kunna mötas med dokumenterat säkra procedurer och rutiner.

Det kunder inte RMV.
Om deras arbete tidigare har hållit högre kvalitet tidigare eller om det helt enkelt är så illa att de aldrig har blivit ordentligt granskade, ja det är en stor rättssäkerhetsfråga. (jämför man med deras felaktiga DNA analyser så blir frågan tom större)

Tack för citatet från obduktionsprotokollet! (Det kan faktiskt ha varit du som återgav det där förra gången jag hittade det inte igen, trots att jag sökte litet).

Som du påpekar är det inte sådär väldigt centralt och som jag skrev, Busthoper, tror jag att vi är ense i det som är väsentligt. Men jag tycker alltså att provtagningen är en stötesten i högre grad än vad som framkom under huvudförhandlingen.

Bara för ordningen skull: Jag har inte ifrågasatt att det blodprov som togs på L. inte kan ha varit kontaminerat. Man kan på goda grunder nog misstänka det men vi vet inte och då får vi hantera den osäkerheten därefter.

Ur RMV:s kommentarer till rapporten från deras interna vertikala revision av fallet:
"SWEDACs ackrediteringsmärke anges inte på svarsrapporter till de rättsmedicinska avdelningarna och ackrediteringsstatus för analyter i analysbeskedet anges inte heller. Materialens beskaffenhet i obduktionsärenden kan variera i t.ex. föruttnelsegrad och av denna anledning åberopas inte ackrediteringen. Mätosäkerheten kan påverkas av materialets beskaffenhet, men säkerheten i identifieringen av de substanser som påvisats påverkas inte. En kontinuerlig dialog mellan den rättskemiska verksamheten och den rättsmedicinska verksamheten sker i fall där mätosäkerheten bedöms av betydelse för fastställande av dödsorsak. I det granskade ärendet har det inte funnits anmärkningar om provets beskaffenhet i den dokumentation som granskats."

Vad är det som ur juridisk synvinkel är synnerligen viktigt?

Provtagningen skedde INTE ”… i strid med gällande instruktioner”. Att det kan föreligga olika uppfattningar om vad som är den mest lämpliga metoden är en helt annan sak och där får domstolen försöka bilda sig en egen uppfattning om vem som framför de mest övertygande argumenten. RMV har i vart fall tydligen använt samma metodik som dittills accepterats av rättssystemet. Det här var inte första gången man behövde späda ett blodprov!

När det sedan gäller Beck och hans rapport från revisionen så ska vi har klart för oss två saker: Han var en av försvaret utsedd expert med uppdrag att söka allt han kunde finna som talade för att RMV:s analysarbete inte var tillfredsställande och som han därför kunde kritisera. Hurtig var väl medveten om hans roll och har själv skrivit så här i ett brev till Solna tingsrätt 20109-05-12:
"Tingsrätten upplyses också om att åklagare Peter Claeson och jag har kommit överens om att det skall utses en objektiv sakkunnig för att ta ställning till den eller de frågor som kan komma att vara tvistiga mellan försvarets sakkunniga och åklagarens sakkunniga vittnen." Han påpekade också i samma brev att han ansåg det viktigt att "… det som domstolen har att ta ställning till är juridiska spörsmål och inte tvistiga medicinska och/eller vetenskapliga frågeställningar"

Det vill säga Hurtig karaktäriserar, helt riktigt Beck INTE som "objektivt sakkunnig" utan som "försvarets sakkunnige". Tyvärr blev det nu inte så att det utsågs någon "objektivt sakkunnig" inom området rättskemisk analys eftersom åklagaren istället själv vände sig till Rättsliga rådet med ett antal egna frågor och att Hurtig inte fick motsvarande möjlighet att ställa frågor till rådet dvs Mørland. Mørland delade i sitt svar till Rättsliga rådet inte till fullo Becks kritik utan skrev att:
"Konsentrasjonsbestemmelsene av tiopenta!, morfin, pentobarbital og fenobarbital må vurderes som noe usikre fordi de er dels basert på resultater fra fortynnede prøver og dels på resultater som har ligget utenfor metodenes kalibreringsområder. Det angitte måleresultatet for fenobarbital ovenmsstemmer bra med den konsentrasjon som ville forventes ut fra målinger foretatt mens barnet ennå levde. Dette taler mot at det er foretatt grove fortynningsfeil ved de utspädninger (fortynninger) som er foretatt ved RMV i forbindelse med analysearbeidet." (svar på åklagarens fråga #2)

"For stoffer påvist i blod er tiopental, pentobarbital, fenobarbital og morfin identifisert ved hjelp av GC/MS-teknikk. Stoffene er også påvist ved de benyttede screening-metoder. Identifikasjonen av disse 4 stoffene er således overensstemmende med intenaasjonalt aksepterte fremgangsmåter." - - - Konsentrasjonsbestemmelsene i biod har foregått ved hjälp av fortynnede prøver og/eller ved hjelp av resultat som har ligget utenfor metodenes kalibreringsområder. Dette representerer en ikke-ønskelig praksis innen rettstoksikologien. Det vil være situasjoner der man tvinges til å utgi svar basert på slike undersøkelser for eksempel fordi det foreligger for lite prøvemateriale. I slike tilfeller bør den usikkerhet som faktisk foreligger med hensyn til konsentrasjonsbestemmelsen fremgå i svarbrevet. Det synes ikke å ha vært tilfellet i denne saken." (svar på åklagarens fråga #3)

Det är värt att hålla i minnet att Becks kritik till stora delar baseras på jämförelse med ISO 17025 trots att rättskemiska inte åberopat ackreditering för analyserna (och tydligen inte heller gör det i obduktionsärenden). Swedac har dessutom på fråga svarat att:
"Ackreditering får endast åberopas för metoder och provtyper som omfattas av ackrediteringsbeslutet och för dessa ska tillämpliga krav i 17025 vara uppfyllda. Swedac kan däremot inte ställa krav mot 17025 för metoder som ligger utanför ackrediteringens omfattning. Dessa analyser kan naturligtvis fortfarande vara tillförlitliga men har alltså inte bekräftats av Swedac genom ackreditering."
Det är alltså ingalunda självklart att Becks kritik, i de avseenden som den baseras på ISO 17025, kan anses relevant och hade accepterats vid granskning av en "oberoende sakkunnig" inomområdet rättskemisk analys. (De metoder som rättskemiska använde för tiopental, pentobarbital och fenobarbital var inte ackrediterade enligt ISO 17025).


Jag tycker att debatten i tråden har tappat kvalitet när man slänger sig begrepp som "blodpudding" och inte håller sig, så långt det nu är möjligt, till vad som faktiskt är känt utan drar till med påståenden av typen att provtagningen skedde ”… i strid med gällande instruktioner”.

Den viktigast slutsatsen som domstolen kom till var att man "… inte funnit något som talar för att [narkosläkaren] vid det aktuella tillfället skulle ha utfört någonting som inte varit medicinskt motiverat." Analysvärdenas trovärdighet eller eventuella brist på sådan är en sidofråga. Det grundläggande felet i det här ärendet ligger i den tvärsäkra bedömning av de analysvärden som rättsläkaren fick den 17 december 2008. Den är dessutom logiskt felaktig. Det fanns inget som helst vetenskapligt stöd för den bedömningen hon gjorde. När den sedan hamnade i händerna på polisen var katastrofen ett faktum. Frågan om det rättsmedicinska utlåtandet och ansvaret för det måste därför bli föremål för granskning innan det här fallet kan läggas till handlingarna. Vi kan inte ha ett system som tillåter rättsmedicinska utlåtanden av det här slaget. Det är en rättssäkerhetsfråga!