Citat:
en ganska nära bekant poppa en stilnoct och kanske 9-10 premazepam sammanlagt under loppet av 2-3 timmar igår.
Han berättade att han blev speedad precis som när han går på något halvdant men verkande tjackpreparat. Ringde runt till massa polare eftersom han var tvungen att prata och vara social. Under ett av samtalen börjar han hallucinera, riktiga jävla hallisar och inte färgändringar eller så. Utan det han såg var olika sorts små människor. Först en liten liten indie som stod vid hans skrivbord som rörde sig lugnt och sansat och som verkade tycka skrivbordet var väldigt intressant.
Sedan började kläderna på hans stol röra sig också som om något låg under dom. Händer sträcktes ut ur klädhögen och ibland mötte den lille indien min väns blick. Då hade min polare tydligen satt sig i sin tv soffa för att se om det blev någon skillnad, innan låg han i sängen. Det tar några minuter tills han börjar se genomskinliga varelser med tydliga konturer av små barn som går omkring i hans rum och passerar imellan hans ben/kropp. Han beskrev hur han tydligt kunde urskilja hårstrån och vad för sorts klädesplagg de små varelserna eller barnen hade på sig. Även ett litet barn ska konstant befunnit sig i hans hall och gömt sig delvis bakom en väg. Barnet har tydligen stått och vinkat åt honom, vanliga vinkningar blandat med lockande vinkningar.
Barnet i halen stirrade ibland på honom och ibland ändrades ansiktet till demoner/monster/deformerade människoansikten. Det var ända gången han tyckte det var obehagligt sa han till mig. De genomskinliga varelserna och den lille indien kändes inte hotfulla rent psykiskt. Han berättade även att han var "helt klar" i skallen och visste att det inte var på riktigt även om det var otroligt verkliga hallucinationer stundtals, så rädd var han aldrig riktigt förutom för den där långa armen me de långa fingrarna som vinkade till honom och ändrade form på sitt ansikte.
Jag tänker mig att det inte är stilnocten för den måste ha gått ur kroppen vid den tidpunkten synförvrängningarna började, plus att han bara tog EN. Han är jätte fundersam och jag försöker bara lugna ner honom genom att säga att det förmodligen är en mix av dålig sömn (det vet jag att han har problem med ibland) och kanske, kanske premazepamen.
Har någon av er råkat ut för något sånt här? Vad tror ni är orsakerna?
EDIT: Jag har fått bekräftat att han har pratat med två personer igårkväll/natt/tidig morgon av personerna själva. De sa att han var väldigt pratglad men lät rätt nykter och klar. Kunde formulera sig mycket väl och återge bra beskrivningar av det han såg och upplevde.
Han berättade att han blev speedad precis som när han går på något halvdant men verkande tjackpreparat. Ringde runt till massa polare eftersom han var tvungen att prata och vara social. Under ett av samtalen börjar han hallucinera, riktiga jävla hallisar och inte färgändringar eller så. Utan det han såg var olika sorts små människor. Först en liten liten indie som stod vid hans skrivbord som rörde sig lugnt och sansat och som verkade tycka skrivbordet var väldigt intressant.
Sedan började kläderna på hans stol röra sig också som om något låg under dom. Händer sträcktes ut ur klädhögen och ibland mötte den lille indien min väns blick. Då hade min polare tydligen satt sig i sin tv soffa för att se om det blev någon skillnad, innan låg han i sängen. Det tar några minuter tills han börjar se genomskinliga varelser med tydliga konturer av små barn som går omkring i hans rum och passerar imellan hans ben/kropp. Han beskrev hur han tydligt kunde urskilja hårstrån och vad för sorts klädesplagg de små varelserna eller barnen hade på sig. Även ett litet barn ska konstant befunnit sig i hans hall och gömt sig delvis bakom en väg. Barnet har tydligen stått och vinkat åt honom, vanliga vinkningar blandat med lockande vinkningar.
Barnet i halen stirrade ibland på honom och ibland ändrades ansiktet till demoner/monster/deformerade människoansikten. Det var ända gången han tyckte det var obehagligt sa han till mig. De genomskinliga varelserna och den lille indien kändes inte hotfulla rent psykiskt. Han berättade även att han var "helt klar" i skallen och visste att det inte var på riktigt även om det var otroligt verkliga hallucinationer stundtals, så rädd var han aldrig riktigt förutom för den där långa armen me de långa fingrarna som vinkade till honom och ändrade form på sitt ansikte.
Jag tänker mig att det inte är stilnocten för den måste ha gått ur kroppen vid den tidpunkten synförvrängningarna började, plus att han bara tog EN. Han är jätte fundersam och jag försöker bara lugna ner honom genom att säga att det förmodligen är en mix av dålig sömn (det vet jag att han har problem med ibland) och kanske, kanske premazepamen.
Har någon av er råkat ut för något sånt här? Vad tror ni är orsakerna?
EDIT: Jag har fått bekräftat att han har pratat med två personer igårkväll/natt/tidig morgon av personerna själva. De sa att han var väldigt pratglad men lät rätt nykter och klar. Kunde formulera sig mycket väl och återge bra beskrivningar av det han såg och upplevde.
Inga konstigheter, jag trippar alltid på mina stilnoct, räcker ned 10-15 mg för mig och att hålla sig vaken när man är allmänt trött.
Börjar alltid med dubbelseende sen får jag samma typ av hallucinationer som din polare.
Tycker nästan stilnoct är roligare än svamp.
Lite mer kärlek och magi i Svamp/4-ho-met men tripparna på stilnoct är ofta roligare och lite mer cirkus
Premezepamen påverkade nog bara trippen marginellt. 30 mg zolpidem är en väldigt stark dos utan tolerans.
Mvh
Ha en trevlig lördag på er flashisar, det ska jag ha! Pz MrAlpra
