Citat:
Jag har ett liknande problem med mitt hus som jag håller på att renovera. Jag har ett litet hus på den skånska landsbygden, en gammal skånelänga från mitten på 1800-talet. Och problemet är att allt är så himla ruttet. Golvet är ruttet och murket, det är bara att riva ut. Fönstren behöver renoveras. Putsen behöver knackas ned och läggas upp igen. Takstolarna behöver bytas ut, eftersom taket bångnar, och takstolarna ändå inte är dimensionerade för den vind jag vill inreda på vinden. Det måste ju finnas plats för innerväggar och isolering däruppe.
Så, om jag river ut allt och ersätter med nytt, är det då samma hus jag står kvar med? Eller är det ett helt nytt hus? Eftersom jag kommer att ändra i planlösningen så kommer det ju heller inte att se likadant ut som det såg ut innan. Det kommer att få ett utseende som det aldrig har haft. Är det då samma hus? Eller ett helt annat hus? Och varför jämnar jag inte bara huset med marken, om det nu är så mycket besvär?
Ja, jag köpte ju huset för att det var så himla charmigt. Och det är ju den charmen jag vill bevara. Jag är bara rädd att jag slänger ut barnet med badvattnet när jag renoverar. Dock ser jag ganska osentimentalt på processen, för dom saker jag slänger ut var heller inte bra lösningar. Allt som gjordes förr var heller inte bra. Allt gammalt är per definition inte bättre än allt nytt. Det är en fin balansgång...
Förhoppningen är ju att det fortfarande kommer att vara en charmig gammal skånelänga när jag är klar. Jag kommer att ha samma typ av äldre fönster. Renoverade fönster om det går, utbytta mot nya men likadana där jag måste. Och huset kommer fortfarande att vara kalkmålat på kalkputs. Men det känns ju lite som problematiken med farfars yxa. Om man ärver en gammal yxa och byter ut bladet, är det fortfarande farfars gamla yxa om man några år senare byter ut skaftet också? Yxan ser ju fortfarande likadan ut?
Så, om jag river ut allt och ersätter med nytt, är det då samma hus jag står kvar med? Eller är det ett helt nytt hus? Eftersom jag kommer att ändra i planlösningen så kommer det ju heller inte att se likadant ut som det såg ut innan. Det kommer att få ett utseende som det aldrig har haft. Är det då samma hus? Eller ett helt annat hus? Och varför jämnar jag inte bara huset med marken, om det nu är så mycket besvär?
Ja, jag köpte ju huset för att det var så himla charmigt. Och det är ju den charmen jag vill bevara. Jag är bara rädd att jag slänger ut barnet med badvattnet när jag renoverar. Dock ser jag ganska osentimentalt på processen, för dom saker jag slänger ut var heller inte bra lösningar. Allt som gjordes förr var heller inte bra. Allt gammalt är per definition inte bättre än allt nytt. Det är en fin balansgång...
Förhoppningen är ju att det fortfarande kommer att vara en charmig gammal skånelänga när jag är klar. Jag kommer att ha samma typ av äldre fönster. Renoverade fönster om det går, utbytta mot nya men likadana där jag måste. Och huset kommer fortfarande att vara kalkmålat på kalkputs. Men det känns ju lite som problematiken med farfars yxa. Om man ärver en gammal yxa och byter ut bladet, är det fortfarande farfars gamla yxa om man några år senare byter ut skaftet också? Yxan ser ju fortfarande likadan ut?
Nytt golv. OK. Nya fönster. OK. Ny puts. OK. Nya takstolar. OK. Nya större takstolar. Nämen hallå! Det är nu du tar det farliga steget, det som ställer dig i samma klass som många som schavotterat i den här tråden - du gör om huset efter ditt eget tycke och accepterar inte de begränsningar huset har.
Förslag: Riv och bygg nytt.
