Juristprogrammet

Intressant att vi har så olika erfarenheter! Personligen anser jag att betygshetsen är det mest nedbrytande. Att få ett Ba – ett poäng ifrån Ab – upplever jag ibland som en katastrof. Hade jag nöjt mig med ett b hade studietiden sannolikt varit en vandring bland rosa moln.

Det var inte det jag avsåg, jag tolkade din kommentar som att det är svårare att ta sig igenom gymnasiet med bra betyg än att hålla sig kvar på juristprogrammet, det var det jag hade invändningar mot. Sen är det givet att betygshetsen är det mest nedbrytande...

Nu har man alltså gått en vecka på Uppsalas juristprogram. Mitt första intryck är väl att det verkar vara jävligt spretigt. Första riktiga lektionen på måndag ska handla om domstolssystemet i Sverige. Vi har haft några föreläsningar som inte riktigt kan kopplas till några av de frågor som lektionerna/seminarierna ska handla om.

Det tog mig ca. 5 timmar (fördelat på ett par dagar) att svara ordentligt på måndagslektionens frågor och nu är jag lite lost. Jag har försökt läsa så mycket jag kan (en fråga handlade om EU-domstolen så jag läste hela kapitlet om internationella förhållanden i 'RF-en kommentar' och ett kapitel i en bok om EKMR) men allt känns lite overkill.

Jag vet att PBL kräver eget initiativ men är osäker på om första veckan börjar jävligt chill, eller om det är meningen att jag ska läsa en massa grejer utöver de ämnen som lektionerna berör.

Läser också juridik i stockholm. Det går trögt men hoppas få användning i alla situationer av det när jag är klar

Har ni ingen bok som handlar om just EU att läsa? Det känns inte som att det bör stå särskilt mycket om EU-domstolen i någon av böckerna du nämnde.

Om du känner att du har tid över så är det väl bara att läsa igenom all kurslitteratur. Det finns ingen egentlig poäng med att vänta till senare, allt skall ändå läsas.

Haha ja fan vad man har hört åklagare och advokater predika för sin klients sak i rätten men i slutändan så är det domaren och nämndemän med i många fall knapphändig kunskap som ska avgöra utgången i målet .

Jag är själv nämndeman och har varit med om åklagare som helt sonika har valt åtalspunkter som rätten aldrig i sin vildaste fantasi kommer att gå på. Om då åklagaren inte har andra åtalspunkter så faller hela åtalet, när denne istället kunde ha valt en annan mildare åtalspunkt och fått personen fälld.

Men sen har man varit med om massa annan dynga också, när åklagare eller advokater står och pläderar för klienten i ett mål där bevisningen inte är styrkt, man har två vittnen från vardera sida som säger två helt olika saker, likväl så håller åklagare och advokat halvtimmeslånga pläderingar där informationen som sprutar ut ur käften inte kan styrkas med bevisning (vittnen eller annat).

Det är främst åklagare som inte har alla hästar hemma i stallet, om man väljer att åtala en person så ska man i alla fall se till att ha bevisning eller något säkert vittne som kan gå i god för målsägandens uppgifter. Detta är långt ifrån fallet, ibland så känns det som att åklagare driver fall bara för att de tror att de ska vinna utan att ha något på fötterna.

Jag som nämndeman lyssnar ju givetvis på domaren och hur han resonerar och denne resonerar i flera fall helt annorlunda mot åklagare eller advokat, men hur kan det vara så stora luckor när bägge är utbildade på juristlinjen? Domaren verkar veta rätt bra, eller slå upp i boken att det finns tveksamheter eller liknande hur man ska agera. Men sen kan domaren inte göra något åt våran röst i sig. Jag har en juridisk översiktskurs som max från mina högskolestudier men jag får med mig många för att jag verkar ha bra åsikter, jag tänker logiskt. Om det inte finns tillräckliga bevis eller är inom rimligt tvivel så säger jag ifrån, jag tänker inte fälla någon för det och sen förklarar jag varför. Kan domaren resonera bra vilket de många gånger kan samt andra nämndemännen så håller jag också med och går på den linjen. Men när åklagare eller advokater ska slutplädera så stämmer inte alls slutpläderingen med historien som sådan, dvs, vittnesuppgifter eller bevis, det är löjligt egentligen, men likväl så svammlas det på iaf.

Jag har snart suttit i 4 år som nämndeman och många rubriceringar är återkommande och till sin art nästan lika. Man sitter mycket på misshandel som i grunden är fylla eller drogrelaterat, hastighetsöverträdelse som folk överklagat som i princip alla blir dömda för, vårdnad av barn vilket kan vara komplicerat. Det svenska rättssystemet känns mycket som att om man verkar trovärdig i sin bedömning och i det man lägger fram så får man rätt i slutändan, samt att vi i rätten gör en bedömning av den tilltalade, hur för denne säg, vad säger personen, hur ser denne ut, sådant som egentligen inte har med fallet att göra.

Som när belastningsregisterutdrag läses upp så efter det så ska man ändå vara neutral i sin bedömning för fallet som sådant men det är ju ganska svårt om personen har blivit dömd 15-20 gånger tidigare för drogrelaterat brottslighet, vilket jag varit med om flera gånger.

Juridiken handlar egentligen bara om sunt förnuft och att kunna bedöma situationen som sådan vilket långt ifrån alla åklagare kan, jag säger åklagare iom att advokater ofta, jag säger ofta då jag anser att advokater faktiskt har en mer sund syn på sin klient och inte är helt uppe i det blå när det gäller påföljder eller liknande.

Juristlinjen kräver inte 5 års studier, den kräver kanske 2-3 års studier om man redan i inledningen måste välja vad man vill inrikta sig på. När man själv kan sitta och argumentera ner en domare eller bara tycker att det som åklagaren lägger fram känns patetiskt sett till bevisning och vittnesmål så blir det ju inte trovärdigt. Det är konstigt i Sverige.

Jo, vi har en som heter EU-rätt, den har jag också läst lite i. Men problemet är att det ända som ger några som helst hints till vad vi ska läsa är några frågor i ett kompendium. För varje lektion/seminarium finns det 4-5 frågor.

Dessa frågor är inte sådana som fodrar djupare efterforskning i litteraturen utan snarare faktafrågor så som: "hur utses domare?", "hur är domstolssystemet uppbyggt?", "vad är contrarioslut?" . Efter ett par timmar i en läsesal så har man lyckats utarbeta ganska omfattande svar på samtliga av dessa frågor med en hel del extra information på köpet. Efter att man är färdig med detta så har man nada att gå på. Visst, man kan börja läsa all kurslitteratur men man vill ju ändå ha en viss struktur på sitt pluggande.

All juridik handlar inte om "sunt förnuft", som möjligtvis straff- och förvaltningsrätt gör. Vissa ämnen är tekniska. Komplicerade. Komplexa. Ämnen som kanske inte kräver 30 hp för att förstå, men i alla fall ämnen som kräver att personen är väl insatt i dels den juridiska metoden, dels ämnet i sig. Du ser det utifrån straffrätten, det förstår jag, men det finns en ocean av juridik som inte hör hemma inom straffrätten, eller för den delen i allmän domstol.

Du får inga läshänvisningar, det är PBL. Typ. Jag vet inte om du har studerat någonting innan och att detta är en stor förändring, men det är så. Inga läshänvisningar.

Lektionerna under T1 är otroligt enkla. Titta litet i registret i böckerna, eller googla. Då har du svaret. Visst, vissa lektioner (såsom den som går igenom olika tolkningsmetoder) är bra att ha med sig, men majoriteten av det som framkommet är ren skit.

Statsrätt - Bull/Sterzel
Mänskliga rättigheter - Bull/Sterzel eller Cameron
Tryck- eller yttrandefrihet - TF/YGL-boken
EU-rätt - EU-boken

Enkelt.

Vad menar du med "Efter ett par timmar i en läsesal så har man lyckats utarbeta ganska omfattande svar på samtliga av dessa frågor med en hel del extra information på köpet. Efter att man är färdig med detta så har man nada att gå på."? Om du har hittat svaret så har du ju "någonting att gå på"...

Tilläggas kan väl dessutom att han förmodligen ser främst bevisfrågor, vilka inte alltid ens är särskilt juridiska, oavsett vad Ekelöf skriver.

Angående förvaltningsrätten så skulle det nog gå lite så där att tillämpa "sunt förnuft" och kanske magkänsla i LOU och OSL.

Är det förresten bara jag som läser kavalen2:s inlägg som ett argument mot nämndemannasystemet?

I och för sig, du har rätt. T.ex. OSL är ju en ganska "teknisk" lag så att säga.

Jo men problemet är att jag inte vet vad jag ska göra efter att jag har svarat på dessa frågor. Det tog mig 4-5 timmar att läsa om och svara gediget (med hänvisningar till RF efter varje påstående osv) på alla frågor inför måndagens lektion. Nu vet jag inte vad mer jag kan göra. Visst jag kan börja läsa random kapitel i någon kursbok bara för att ha något att göra men det verkar vara helt fel väg att gå.

Min basgrupp verkar tycka att det är nice att inte behöva göra mer än att svara på några frågot, men jag anar att något är lurt här.

Jag har för övrigt pluggat Statsvetenskap A+B förut.

Har du löst seminariet/lektionen så är du, rent strikt, "färdig". Det betyder inte nödvändigtvis att du är "färdig" (jag gör skillnad mellan "färdig" och "färdig", jag tror du förstår vad jag menar). Du kan t.ex. börja med nästa seminarium/lektion eller repetera det du redan har studerat så att det sitter bättre. Du kan också, om du vill, läsa något "random kapitel" i boken. Det finns ingen regel att man bara får studera det som är till dagens seminarium/lektion. Lär dig hitta i böckerna. Studera lagtext. Sammanfatta svåra passager. Drick öl. Läs nya kapitel. Förkovra dig.

Ärligt talat skulle jag dock rekommendera dig att gå ut och ta en öl. Gå till Galejan, där håller alla till nu under nollningen. Slappna av.