Vilken kockkniv använder du?

Med en billigare kniv menade jag Akifusan. Jag menade bara att det är värt pengarna att investera 5-600 spänn i ett ordentligt slipverktyg också, sharpmakern är i min mening lättast att använda om man inte har så mycket erfarenhet av slipning.

Håller med!

Fan i helvete, en Hattori KD verkar ju vara det bästa av alla världar, snygg, kolstål, hård egg och lättare att slipa för en nybörjare kanske än rostfritt? Men de är ju sluuut! Varendaste en!

Okej, det låter som ett gediget råd i bästa välmening, men Akifusan ser baske mig lite "fattig" ut jämfört med Hattorin... missförstå mig rätt, det är säkert en kalaskniv, men kommer man att få den där "aaaahhh"-känslan när man tar fram den eller blir den reducerad till "bara en kniv bland andra, fast vassare"?

Vet inte om jag kan förmedla den där känslan av att äga något med kvalitet som både känns bra i handen och behagar ögat, men som exempel:

Köpte mig efter år av självspäkning med diverse budgetdragare en Makita skruvdragare. Visst, den var dyr som fan, men skillnaden i precision och kraft samt laddtid uppväger merkostnaden med råge. Man blir glad när man ser den helt enkelt? Antar att det är många som känner så för knivar här i tråden också?

Det är just nybörjare som brukar känna en klar skillnad mellan knivar typ Akifusa i PM och de knivar de använt tidigare. Skillnaden är dessutom distinkt mellan VG-10 och SRS-15. Det är helt enkelt klasskillnad. SRS-15 har potential till att användas i samband med riktigt små eggvinklar. Det har inte VG-10.

Skillnaden i ihopskruvandet och den övriga finishen är dock inte så stor som du tror. Även Akifusan håller mycket hög kvalitet. Personligen hade jag inte brytt mig om ett fejk-damaskusmönster. Det är trots allt inte äkta damaskus .

~Paul~

Akifusan bör hålla skärpan ca 8-10 gånger bättre än kolstålskniven. Båda ståltyperna tillåter snäva eggvinklar.

Den enda skillnaden är att när man väl gått över gränsen så beter sig SRS-15 och det aktuella kolstålet lite annorlunda. SRS-15 flisar ur medan kolstålet viker av i eggen.

Båda skadorna är mycket allvarliga eftersom även den rullade/vikta eggen är i princip förstörd. Den är nämligen så pass försvagad att den aldrig motstår samma påfrestningar som tidigare och kommer att flisa ur i sinom tid ifall man försöker att slipa fram samma snäva eggvinkel som tidigare.

Så. Kolstål är slagsegare men rostfritt (SRS-15) är slitstarkare, dvs tål högre grad av abrasiv nötning. Dessutom rostar SRS-15 inte lika lätt och behöver inte skötas lika minutiöst som kolstålet .

~Paul~

1. Hm. Det handlar om personliga preferenser. Jag gillar inte det greppet med sin kantiga övergång mellan egg och grepp och ofta vassa kanter. Det kantiga greppet känns heller inte bekvämt i mina stora händer. Helt klar är dock tyngden mindre än på västerländska grepp. På både gott och ont. Balansen är nämligen lika viktig och den kan trots högre vikt på västerländska knivar vara bättre än den på japanska dito.

2. Hm, jag vet inte det. Nog finns det helt underbara västerländska grepp. Vissa tycker att Mr Itou tillverkar de vackraste greppen. I o f sig är de väldigt pråliga men en del av dem är lite mer nedtonade och fantastiskt snygga.

3. Fast om du tänker ur estetiskt helhetsintryck så borde du välja en rostfri klinga. En kolstålare får ju oundvikligen antingen patina, fläckar eller ytrost i sinom tid .

~Paul~

Nu är jag också nybörjare men Hattori KD är ju också rostfri. Vad jag förstått bland det bästa man kan få tag på, högt pris, och slutsåld sedan flera år.

Hattori KD är inte tillverkad i kolstål, utan ett rostfritt Cowry X, HRC runt 67. Ett extremstål. Det kommer inte att tillverkas fler KD-knivar tyvärr om mina källor stämmer.

~Paul~

PS Gubeee och undertecknad skrev samtidigt

Det är ju just det levande och det råa som en patina innebär som jag tycker är fint. Jag letade som sjutton innan gudis hittade en nakiri åt mig som har sidor i white#2. De flesta kolstålsnakiris har rostfritt ytterst på sidorna och det ville inte jag ha. Jag vill åt patineringen . Sen tycker jag också att det är ytterst rofyllt och trevligt att slipa knivar en gång i veckan. Faktiskt. Gillar också att japanska kolstålsknivar i regel är lättare än västerländska rostfria.

Min enda personliga egentliga invändning är det där med att kolstålet ger smak, för det gör det onekligen. Nu är inte jag superkänslig för metallsmak men jag vet att det finns folk som är det. Värst är det med grönsaker med relativt hög halt av svavelföreningar tror jag, kål (rödkål är värst) och lök tar mest smak. Fan vet om inte rödlöken är värre än den gula också. Det är möjligt att kött också gör det men där varken ser man det eller känner det i smaken.

1. Den blir inte vassare än en kolstålskniv av hög kvalitet. Eventuellt lika vass. Däremot kommer den som jag skrev tidigare att behålla sin skärpa avsevärt längre i samband med samma eggvinklar.

2. Återigen. Skillnaden i kvalitetskänsla är inte så stor mellan Akifusan och Hattorin för att man skall avstå köpet. Det handlar om små gradskillnader.

~Paul~

1. Förstår. Dock undrar jag om SaftMaja har samma inställning till patinan . Som det verkar så är det inte så. Därav hans iver att inhandla en fuskdamaskerad kniv.

Är heller inte så säker på att han kommer att gnida på eggen i tid och otid, liksom vi nördarna .

2. Jag är tyvärr en av de mer känsliga individerna. Har pga detta gått ifrån min kolstålsgryta och kör enbart på emalj.

~Paul~

Nej det är nog egentligen dumt att tipsa när man har så knepig smak som jag (och många andra här).

Jag har också bytt ut gjutjärnsgrytan på en Le Creuset för under kokning av t ex tomatsåser känner jag också det där rätt tydligt. Jag kanske bara inte vill känna det när det kommer till knivarna