Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Det där är ju centralt om man nu övht., ska diskutera medicineringens betydelse (jag tycker kanske att just det är av underordnad betydelse).

Jag sätter mina tre jordnötter på att Bergwall inte var psykotisk under de vallningar som beskrivs i vallningsfilmerna. Att han hade ångest ät nog däremot ganska troligt. Ångest är en vanlig abstinens-verkan av bensodiazepiner och opiater.

Det som däremot är uppseendeväckande är ju de mängder och på det sätt, han erhåller medicinerna under den här tiden av vistelsen på Säter.

Här får jag faktiskt instämma med dig Vresrosen. Diskussion om doserna i all ära, men frågan är redan som du påpekar avgjord. Både i t ex "Appojaure" och Asplund-fallen konstaterar respektive åklagare som fick hand om ärendet efter att resning beviljats att SB var kraftigt medicinerad vid tiden för utredningarna samt att den aktuella terapiformen på Säter var "suggestiv" och medförde risk för felaktiga slutsatser.

Däremot vill jag inte tro att alla som medverkat till det som skett ska "komma undan" med det. Deras ära kan inte räddas av flaxandet från "den ende riddaren"(=Lambertz). Kommissionen kommer utreda. Och gissningsvis kommer SB tillerkännas skadestånd, det är väl storleken på detta som blir knäckfrågan.

Ja. Jag borde kanske förtydliga då; Doser som är fysiologsikt maligna eller till och med fatala, är ganska magnifika, för just benso och opiater. Jag skulle tro att det går åt något gram allraminst för att få hjärtpåverkan, exempelvis, på en fullvuxen mansperson.

Jag drar dessa slutsatser av de intoxikationsfall jag kommit i kontakt med i mitt arbete.

Det man får jämföra med är ju hur förhållningsättet till dessa mediciner såg ut under den aktuella tidsperioden.
Med facit i hand är det enkelt att vara efterklok.

Så doseringuppgifterna kommer inte från Dåderman, utan från bröderna Bergwall.

Ingen av bröderna Bergwall torde betraktas som objektiv. Eller ens pålitlig, brodern kanske tycker sig fått vittring på skadestånd...
Vad innebär egentligen:
"Enligt en av mig känd bevarad anteckning..."
Är det han själv som gjort anteckningen eller är den bara "känd bevarad" av honom?

...och jag förutsätter jag att du kan länka till någon form av utlåtande från en legitimerad läkare som styrker ditt påstående, att medicineringen var ett "barn av sin tid", och helt i sin ordning?

...jagmenar, annars så är ju ditt påstående inte ett vitten värt enligt den måttstock du själv använder för att värdera påståenden om Bergvalls medicinering, eller hur?

Den ende som verkar driva mysgubbeteorin är Vresrosen. Så den slutsats man får dra av ditt påstående är att det är din ursäkt att förorena tråden.

Det är väldigt besvärligt när du så saknar vilja och kanske även förmåga att vara saklig. Eller slår in vidöppna dörrar, som det faktum att SB tog tillbaka erkännandena ledde till resningen. Saken är den att ingen beviljas resning bara för att man tar tillbaka ett erkännande. Det ska faktiskt mycket till för att det ska hända. Därför är det så unikt att det inträffat sju gånger för en och samme person.

Vad nu SB's drogpåverkan vid vallning och allmänna intag av narkotiska preparat skulle ha för påverkan för att få resning. Alternativt beslutet att lägga ner åtalet, jag vet inte vilket, har jag svårt att förstå. Åklagarna tyckte uppenbarligen att de inte behövde den informationen.

Men går vi tillbaka lite så ser vi varför du plötsligt drog upp det. Du, tillsammans med Grismongo, ifrågasatte Dådermans kompetens inom läkemedelsområdet. Något som var helt fel, då hon snarast är bland Sveriges absoluta experter. Då ska du dra iväg diskussionen genom att ifrågasätta henne genom åklagarstickspåret, samtidigt som dina klantigheter ska försvinna är det tänkt.

Nu är det så att SB's intag av narkotika inte är primärt i själva rättsprocessen. Vilket åklagarna visat. Däremot ger det en förståelse för hur det gick. Och framför allt ger det en inblick i den vård som bedrevs på Säter, och i synnerhet den terapi som Birgitta Ståhle gav SB.

Vad jag förstått kan de sammantaget vara livsfarliga. Var för sig är doserna inte det.

Trams igen! Dåderman hade tillgång till SB's journal. Om du nu hittat något annat så finns alltid journalen att tillgå om du känner dig osäker.

Oavsett vilket, så får man inte glömma att Dr. Dåderman, efter att ha granskat SBs journaler från 1973 och framåt, vittnat i resningsansökningarna att SB varit kraftigt övermedicinerad. Det går inte att komma ifrån.

Flera år av kraftig medicinering har enligt henne varit avgörande för att erkännandena om mord tillslut kom.


http://www.svd.se/nyheter/inrikes/behandlingen-av-quick-doms-ut_7420274.svd

Jag håller med om vad 'Vresrosen' postade nyss och väljer att klippa ut detta parti:

<Nu är dessa diskussioner om doserna inte det granskningen ska handla om, för det är redan styrkt att medicineringen var åt helvete.

Det som ska granskas är hur man kunde hålla på med terapi i kombination med medicinering som ledde till att man suggesterade in minnen hos en oskyldig, av terapeuter, som i samarbete mellan psykvård och polis ledde till 8 felaktiga åtal.>


Eftersom jag är en av dem som varit i framkant och fört diskussion om SB:s farmaka och inte minst då själva doserna, så passar jag på att försöka förtydliga min agenda:

Det är redan klarlagt bortom allt rimligt tvivel, att drogningen av SB var själva basen under hans "bekännelseår" på Säter.
Detta har framkommit genom resningsbesluten.

Att jag hoppade på vad chåkl Bo Ericsson skrev om att han inte upplevde SB som påverkad av droger, när han (BE) såg vallningar och rekonstruktioner, berodde på att det inte är lätt för en lekman att korrekt bedöma en påverkad person.
Allraminst då genom att titta på en film/DVD.
Bo Ericsson hade fel, men det är inte det viktiga i sammanhanget.

Det riktigt allvarliga var -och är fortfarande!- att inte de vidriga farmakologiska och terapeutiska experimenten med SB och som pågick på Säter, i tid blev stoppade av den statliga myndighet som ansvarar för all vård i Sverige, nämligen Socialstyrelsen!

Det är öl Göran Källberg som våren 2001 börjar göra SB fri från alla drogerna.
Samme GK hade planer på att anmäla Säter till dåvarande Socialstyrelsen för att Säter hade utsatt SB för vanvård.
Tyvärr hann GK avlida innan denne hann omsätta sina planer i praktik.

Och nu skall svenska folket snart få se hur en Q-kommission kommer att göra precis allt för att inte Socialstyrelsen eller deras tjänstemän skall behöva stå ansvariga för det som hände -och som fortfarande händer!- med Sture Bergwall på Säter.

Min gissning är att det hela kommer att landa i att man kommer fram till att det som hände på Säter var ett utslag av den då rådande kulturen och attityden inom psykiatrisk terapi, men att det idag inte finns minsta risk att detta skulle kunna upprepas etc etc...

Jag är mycket bekymrad inför framtiden.


EDIT:
Ur SvD-artikeln som 'the saint' länkar till i sitt inlägg ovanför, klipper jag ut litet om vad docent Anna Dåderman reflekterar över:

<Hon frågar sig också varför vårdsituationen på Säter kunde tillåtas vara så stängd som den var. Samma läkare vårdade Quick under flera år och han hade i stort sett fri tillgång till både läkemedel och terapisamtal.>

Det av mig fetade visar på att jag inte precis är ensam om att undra över var Socialstyrelsen höll hus under alla år..