Citat:
Ursprungligen postat av
tantigheter
(min nedkortning och min fetning)
Om vi antar att RO är den person som redan var tilltalad för sjutton år sedan, men klarade sig ur den sitsen som en förhållandevis sansad ung man med vettet i behåll.
Om han denna gång uppträtt med (äkta eller spelad) förvirring/galenskap, så finns det antagligen två väldigt olika bilder av hans personlighet. Hur kan man då ställa sig till de olika utfallen av förhören?
Enkelt, genom att ägna sin uppmärksamhet år vad karln faktiskt säger.
Funderingar kring personlighet och dess bidrag till stärkandet av tesen om skuld har två huvudsakliga problem:
Det första är att sådana korrelationer inte står att uppbringa.
Det andra är att sådana tankar drar till sig fantastisk uppmärksamhet. Notera exempelvis hur retoriken kring Sture Bergwall i slutänden alltid slutar med att "han är en sån", och notera vilka konsekvenser en sådan felaktig utgångspunkt kan få.
Som randanmärkning vill jag påpeka angående "bilder av personlighet" att nära nog samtliga fall där man läser om att någon visat upp flera olika personligheter, eller sidor, på ett för någon i omgivningen förvånande sätt, så är det snarast personen i omgivningen som gjort sig en dålig bild av den synbart mångfacetterade objektet. Man har inte lärt känna honom helt enkelt. Och blir man förvånad så speglar själva förvåningen i huvudsak en obenägenhet att betrakta sin medmänniska snarare än att hålla fast vid sin egen bild av henne. Medmänniskan har inte två personligheter, hon har en - kan jag som betraktare inte få ihop dem så är det mina egna skills att bedöma människor som haltar och det är jag själv som laborerar med alltför grova och egensinniga kategoriseringar av folk. Varav följer att mina utsagor om medmänniskan är dåliga och därefter att mina påståenden om hur det ena eller andra observerade personlighetsdraget korrelerar till brottet, etc, faller platt.