25-årige studenten Per Häggström mördad på Valhallavägen (1996-10-14)

Detta kan naturligtvis diskuteras. Dock: Jag skrev inte att det var vanligt att scanna in foton. Tvärtom skrev jag att det inte var så vanligt.

Sen undrar jag hur du kunde ha Hotmailkonto 1995 när det lanserades 1996: http://en.wikipedia.org/wiki/Hotmail

Vidare tycker jag man ska komma ihåg att PH gick på Lantmäteri och Väg och Vatten (för han bytte väl linje vid något tillfälle?). Dessa sektioner var bland de minst IT-orienterade på KTH och går inte att jämföra med exempelvis Datateknik, Elektro eller Teknisk Fysik, där datorer var betydligt vanligare vid denna tid.

Bäst vore förstås om någon som kände PH kunde komma in och berätta hur det egentligen var.

Minnet svek en del där tyvärr. Öppnade ett konto strax efter Hotmail startade och hade för mig att det var -95. Tack för rättningen. Har nu ändrat i min post.


Det har du iofs rätt i, men alla hade åtkomst till datahallarna. Jag har själv lånat dem med hjälp av vänner som pluggade där.

Och själv pluggade jag icke teknisk utbildning på universitetet och även bland dessa kursare var datorer hyfsat vanligt. I vilket fall som helst hade alla tillgång till datorer på något sätt. Vi hade datorhall även vi endast avsedda för vår inriktning och det fanns datorer att låna i biblan.

Redan 1995 kom Intel Pentium Pro processorer och vid det laget vet jag många som harvat med 286:an, 386:an och 486:an. Om jag säger Windows -95 så kanske minnet kommer tillbaka hur vanligt datorer ändå var runt 1996. Utvecklingen gick sjukt fort och priserna på persondatorer rasade.

Instämmer. Själv utesluter jag att det gäller foton från övervakningskameror.

Tvivlar på att ambassadernas kameror fick plåta ut på gatan, men även om de fick det så undrar jag för det första om ambassaderna verkligen lämnar ut bilder till svenska polisen och för det andra om ett eventuellt foto på RO vandrande förbi där är starkt nog att utgöra bevis som bidrar till omhäktning. För det visar ju bara att RO var i området, och om det var han som ringde samtalet så var han naturligtvis i området.

Jag börjar känna mig lite skyldig:
vid något tillfälle, när motiv var på tal, sa' jag något om att gärningsmannen kanske retat sig på PH och tänkt eller sagt att han vill ge den "stöddige jäveln" en omgång.
Det betyder sannerligen inte att jag själv skulle tycka, tänka eller föreslå att PH var stöddig. Inte alls! Jag har fått intrycket att PH var en ganska försynt person och numera /dåmera/ ganska harmonisk, med tanke på vad som nyss har berättats. Min tanke var då att det kunde vara så banalt som att GM hade retat upp sig på PH och tyckt att han var stöddig. Sånt händer lätt i fyllan, det har vi alla bevittnat eller till och med "begått".
När jag tänker på saken: är det inte så, att ganska lugna människor kan gå de mer sprittiga på nerverna? Ni känner scenen: den lågmälde ler blitt och den fyllerosige studsar runt i stolen och ryter "va'fan flinar du åt!!?? Vem fan troruattu ee??"
(Det är en av anledningarna till att man i tunnelbanan i New York, till exempel, aldrig ska titta folk i ögonen, än mindre le; man vet inte vilken galning man möter)

Jag själv hade dator före 1992, ett tröskverk som ingen skulle kunna använda idag. På min institution hade vi gemensam uppkoppling och det var en sensation när en av killarna lyckades få in CNN - vi flockades i hans dörr för att titta. Vi hade gemensam skrivare och gemensam scanner. Att vara uppkopplad hemma var dyrt (telefonmodem) och knappast något man kunde slösa med. Sedan gick ju utvecklingen ganska fort, så jag vågar inte gissa vad framåt grabbar hade för sig omkring 1996.

Sedan ska inte allt som sägs här förstås så himla bokstavligt.
Det här förslaget med extrem skostorlek var nog skrivet som exempel på arten av avvikelse från det normala som skulle kunna binda MGM mer eller mindre löst till fallet ...

Kan det vara bankomatuttag som gjorts av GM. Måste funnits någon bankomat i området -96. Uttag av GM, före eller efter KTH festen.
Hur presenteras röstanalysen. Kan den läggas fram i form av bildbevis?

Exakt, "omständigheterna" är ordet, det var det som jag syftade på med "normdata" ovan. I artikelexemplet från Mellerud så kan var och en med någorlunda intresse och språköra, kombinerat med hyfsad lokalkännedom, ganska snabbt göra en liknande spaningsanalys. Dalsland har en rik dialektal variation och en liten befolkningsmängd. Jag vet inte alls men har fått för mig att dialekterna ungefärligt följer de gamla sockengränserna, och än idag vågar jag påstå att de flesta i landskapet kan peka ut vilken kommun varje talare kommer ifrån. Redan med med de förutsättningarna har vi ett fantastiskt mycket bättre spaningsläge. Lägger man därtill ytterligare faktorer blir det en barnlek: en specifik idiosynkratisk brytning, så kan man med lokalkännedom snart samla kandidaterna på ena handens fingrar. Om man dessutom, vilket är fallet med exemplet och med mordet på Valhallavägen har en databas med brottsverkare att jämföra mot (en delmängd som minskar urvalet mycket starkt och dessutom på statistiska grunder är välgrundade gissningar), så har man för Dalslands del en mängd potentiella GM som inte är större än att den ryms i en lokal konstapels närminne. Befolkningsmängden i hela landskapet är mindre än i Stockholm city.

Använt på sådant vis är röstanalysen potentiellt mycket fruktbar som spaningsinstrument. Lägger men dessutom till en i Sverige nästan aldrig använd rörelseanalys så har man gjort det betydligt enklare för sig. Men som enskilt bevis är det en annan sak, och frågan var här vilken osäkerhet som följde med det enskilda beviset taget för sig. Problemet kan beskrivas med samma exempel från Mellerud: Hur många som inte är från Mellerud talar, i vart fall ibland, med sådant uttal? Det vet vi inte. Ditt exempel med den tyskbrytande mellerudsbon är identiskt med mitt exempel med kirunabon som talar göteborgska med skorrande r. Sådant uttala av r finns etablerat och accepterat i göteborgskan, ehuru ganska ovanlig. jag tror det kommer av oralmotoriskt grundade uttalssvårigheter att forma tungspets-r i de få fall de är betonade i göteborgskan. Alltså en liten grupp (tungrots-r) av en liten grupp (göteborgare i Kiruna), och det skulle fått mig, om jag sutte domare, övertygad till 90-någonting %. Det är en sak, en annan sak är att vi utan kunskap om den faktiska mängden göteborgare i Kiruna, osv, inte kan sätta några tillförlitlighets- eller osäkerhetsmarkörer till vår gissning. Dvs, vi kan inte bestämma värdet på det sannolika felet för att föra in den på den statistiska skalan -4 till +4. Och då är vi nere i regionerna för skalans "talar i viss mån för..." vilket är +1 eller i vissa fall +2.

Vi lockas i sådana här bedömnngar att agera i linje med den väldokumenterade och en för människan typisk konfirmationsbias; spontant letar vi inte efter exempel som motsäger vår hypotes.
För att stärka tesen så åker vi till Mellerud och hör efter om andra talar på det viset där, där det upplysande testet istället skulle ha varit att åka till en annan ort för att höra om man talar likadant på något annat ställe, i vart fall under några omständigheter. Storleksförhållandet mellan grupperna av dem som talar med det typiska uttalet på orten respektive dem som talar likadant på annat håll ger en kvot, och den divisionen har vi inte data till att utföra i dagsläget.
Sen måste vi också göra oss en välmätt bild av med vilken precision vi identifierar olika uttal hos olika talare, hur de varierar och samvarierar inom varje individ , över geografin , över socioekonomisk position, över tid och efter omständighet ( t ex tillfälligt umgänge med någon som talar med ett visst uttal), och också på de punkterna har vi alldeles för osäkra data för att kunna bestämma något smalare osäkerhetsintervall.

Däremot tror jag som sagt att det är möjligt att kraftigt förbättra sådana verktyg, i synnerhet om utvecklingen börjar flyttas från polisstationerna till de akademiska institutionerna.

Det fanns (finns fortfarande) bankomat vid östra station vid Handelsbankskontoret. Men även bankomater hade sällan kameraövervakning även om det förekom.

Just den bankomaten hade dock fönster till banklokalen bredvid om jag minns rätt och därmed kan en person som tar ut pengar där möjligen fastna på bild på bankens kameror inifrån. Om det är så att Per tog ut pengar där så kan ju polisen ha begärt ut alla bilder från relevant tidpunkt från banken. Men även om det är möjligt känns det tveksamt. Bildkvalitén är antagligen urusel på personer som fastnat utanför banklokalen när det är mörkt. Säkert fanns det blommor eller gardiner som skymde sikten dessutom.

Instämmer.

Men anta för en sekund att en övervakningskamera vid banken/bankomaten fångat PH på bild när han tar ut pengar. Och så upptäcker man en figur till och det visar sig vara RO.

"Värre" än så kan det knappast vara. Men det bevisar inget mer än att RO varit 5-600 meter från mordplatsen sisådär en halvtimme innan. I en rättegång blir det ett indicium, som blir tämligen svagt om det inte finns en rad andra indicier, varav några rimligen måste vara starkare än så för fällande dom.

Jag fick min första PC 1983 (mycket tidigt för att vara i Sverige) och har alltid varit tidigt ute med nya IT-relaterade prylar. Jag har haft rätt bra koll på hur nya saker som exempelvis PC, e-mail och Internet slagit bland olika sorters användare.

Utifrån det gör jag antagandet att på Lantmäteri och Väg o Vatten var det inte så himla vanligt med egna datorer 1996. KTH tillhandahöll terminaler / PC:s för de eventuella datakurser man läste, och skolböcker/material på Internet existerade inte då, såvitt jag vet inte ens på KTH.

Och när det gäller Internet så hade det mycket få användare i Sverige 1996: http://sv.wikipedia.org/wiki/Internets_historia_i_Sverige

CNN lanserade sin första experimentsajt på Internet i slutet av 1995: http://en.wikipedia.org/wiki/CNN

Dator; vi hade en IBM-kompatibel sak; 1987 skrevs examensarbete på dem (datorn användes som ordbehandlare MS DOS gällde). Maken gick programmerarutbildning (AMS?) dessförinnan.

1997 skaffade vi en dator för tonårsbarnet, stressade av mediauppgifter att barn som inte hade dator hemma inte skulle kunna hänga med i skolan. Vänner satte sin 4-åring i dataskola för barn 1993-94, den familjen hade dator hemma. Detta 30-40 mil från Stockholm.

1997 på sommaren öppnade biblioteket i centralorten IT-galleri. Bibliotekarierna förväntades då ligga steget före allmänheten för att kunna vägleda den.

Datorhallarna med internetuppkoppling och utrymme för lagring av filer var tillgängliga för alla studenter vid slutet av 1996 om jag inte helt tar fel på år. inte bara för eventuella datakurser.

Se även Lantmäteris hemsida i november 1996 på wayback machine:

http://web.archive.org/web/19990125100713/http://www.l.kth.se/

Den har inte lagrat äldre versioner än så (eftersom det var däromkring som projektet wayback machine startade), men Lantmäteri hade en egen hemsida och det var många av studenterna på Lantmäteri som hade egna personliga hemsidor (då KTH erbjöd alla studenter denna tjänst).

För övrigt minns jag att en vän till mig i januari 1997 hittade en bild på mig från en fest som någon scannat och lagt upp på en hemsida. Och på den festen var det bara fattiga studenter. Så det var inte någon ovanlighet med inscannade bilder som skickades och lades upp på personliga hemsidor som då började bli lite smått populär bland de mest flitiga Internetanvändarna.