Citat:
Ursprungligen postat av
Pentyl
Skit samma är det definitivt inte. Det är just därför som USA:s federala Högsta domstol sedan en tid mejslat ut krävande regler helt i linje med hur vetenskapligt sinnade prövningar går till. Det har de inte gjort för att det är skit samma. Domstolens beslut skall inte baseras på förmoderna resonemangsformer.
Fast vi ska inte dra för mycket växlar på det. USA:s rättssystem fungerar helt annorlunda än det svenska. Allt måste vara färdigtänkt och specat i förväg där, eftersom juryn, som är den som fäller utslaget, inte kan förväntas kunna tänka alls - i all synnerhet som i vart fall endera av åklageri och försvar, och i värsta fall bägge parter, plockar bort alla kandidater som ser ut som om de skulle besitta någon form av intellektuell förmåga i selektionsprocessen. (Det lär, till exempel, finnas en statistiskt belagd underrepresentation av personer som bär glasögon i amerikanska juryer.) Ett amerikanskt juryutslag ska alltså snarast betraktas som en maskinell produkt, som är helt beroende av att det inte finns minsta tvivel om något som stoppas in i maskinen. En svensk domstol har fri bevisvärdering, och dess utslag i skuldfrågan kan överklagas. Det betyder att man dels
får tänka själv i en svensk domstol, men också att det
är rimligt att göra det, eftersom också själva tänkandet kan överprövas.
Att det ena och det andra och det tredje beviset inte är tillåtligt i amerikansk rätt behöver alltså inte på minsta sätt innebära att amerikansk rätt är rättssäkrare än svensk, utan beror bara på att kapaciteten till självständig bevisvärdering hos den instans som
de facto är satt att värdera bevisningen i amerikansk rätt på mycket goda grunder antas vara obefintlig.
Citat:
I det enskilda nu aktuella fallet skrev jag och jag satte det i eget stycke så att även den mest ordblinde skulle ha en chans att läsa innantill och inte tjafsa om den saken.
Sen är det en annan sak att ditt arguments två delar för sig dels är svaga och dels allvarligt försvagar varandra.
Ett "erkännande" i sig må ha en starkt övertygande effekt på åskådaren men tillförlitligheten i en sådan utsaga är, ur en mer saklig objektiv synvinkel, bekymmersamt låg. Särdeles så om utsagesproducenten är skvatt galen. Att han är skvatt galen, oavsett om påståendet är korrekt eller ej, lämnar ensamt ingen ytterligare upplysning i skuldfrågan
Däremot är det ju så att ett erkännande och ett konstaterande från röstanalys att det är väsentligt mer sannolikt att den erkännande har ringt samtalet än att random snubbe har gjort det, stärker varandra, eftersom de är helt oberoende bevisfakta. Därav mitt yttrande att det tillsammans med erkännandet räcker med en identifikation på nivån +2 för att det ska vara fastställt bortom
rimligt tvivel att RO är uppringaren.
Dessutom förefaller det i det här fallet som om den misstänkte erkände
först, på vad man kan bedöma fullt redig kaluv, och blev skvatt galen först
därefter. Det gör att galenskapen inte minskar trovärdigheten i erkännandet i alls samma grad som om RO varit skvatt galen redan vid första kontakt med polisen.