Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Ok! Tack! Det står lite i psykologutredningen om hur kontakt med psykolog sett ut:

"Efter en rättspsykiatrisk undersökning 1991 överlämnades enligt då gällande rätt till sluten psykiatrisk vård och togs in på Säter sjukhus. Han förefaller där ha haft en kort behandlingskontakt med psykolog 1993, vilken sedan blivit regelbunden under 1994. Några löpande journalanteckningar tycks inte ha gjorts. I juni 1994 gör psykologen en journalanteckning som sammanfattar en kontakt under våren. Det uppges varit en mycket intensiv terapeutisk process där Bergwall fått kontakt med traumatiska barndomshändelser och dessa sedan av terapeuten uppfattades ha återberättats av honom i vuxen ålder genom övergrepp och mord. I mitten av 1998 noteras att man har haft kontakt med en psykolog i Norge, vars klient uppgivit att Bergwall under 1971 fört bort och sökt döda henne. Det förefaller som ett möte kommit till stånd, där Bergwall bekräftar kvinnans berättelse. Behandlingskontakten fortsätter, som det förefaller, med flera samtal per vecka och sammanfattas intermittent i journalen under åren fram till och med 2002, då det noteras att man kommit överens om att göra ett uppehåll i terapin. Därefter förefaller inte Bergwall varit föremål för psykologisk behandling."
http://www.scribd.com/doc/192147565/Rattsmedicinalverkets-utl%C3%A5tande-om-Sture-Bergwall-2013-12-13

Ingen behöver misstro Farebrink. Som jag skrev tidigare; Farebrink fick enligt Råstam själv reda på att han hade alibi först i slutet av konfrontationen. Det var då polisen berättade för honom att flickvännens journal gav honom det... Innan dess var han med all säkerhet orolig över vad han var på väg att dras in i..

13 år senare träffar AB-journalisten Farebrink en kortare stund och vill ha Farebrinks egna ord på allt som hände vid den tiden. Farebrink tuggar på och journalisten antecknar. Och i efterhand när texten ska skrivas slänger journalisten ihop texten med en kronologi han inte är hundra på, för han vet att det är inte det som är artikelns poäng...

Som jag skrivit; vem tänker du gjorde den bästa researchen kring det exakta händelseförloppet? Råstam eller Lindberg?

Vad gäller påstådda halvgudar eller andra dönickar handlar detta inte alls om det (inte för mig i alla fall). Det handlar om att hålla en nivå på diskussionen och hur man argumenterar för sin ståndpunkt. Dvs jag har inga problem om Råstam/Josefsson/whoever bli påkomna med att ljuga. MEN då ska den som påstår detta ha belägg och bevis för detta! Och att hänvisa till den här typen av AB-artiklar för att påstå att Råstam RÅljuger, det är ganska bedrövligt argumenterande..

Jag har uppfattat det precis som du beskriver det tidsmässigt med det tillägget att Ståhle tog över i februari och då tog beslut att kontakta polis. Men när jag tittar närmare på Rättsmedicinalverkets utlåtande så ser jag att det är lite motstridiga uppgifter där. Under Bakgrund/Vårdtiden och behandling beskrivs det också som du gjort men när man tittar i Psykologutlåtandet/Psykologisk bakgrund/Psykologisk behandling så står det:

Jag förutsätter att de psykologkontakter som beskrivs under psykologutlåtandet åsyftar Ståhle men om så är fallet stämmer ju inte uppgifterna. Fanns det andra psykologkontakter eller är det helt enkelt felskrivet?

Ja, men det är ingen förklaring. Frågan är hur det är möjligt att en sådan person kan komma in i en miljö där hon enligt all rimlighet inte ska kunna komma in i. Inom rättspsykiatrisk tvångsvård av allt!

Nu har ja bara läst drygt hundra sidor av Josefssons bok. Men tydligen styrdes tvånget i Säters tvångsvård väldigt lite. Tydligen var det fri försäljning av narkotika i sjukhusets kiosk, och SB och hans kompis kunde spela av de andra patienterna deras lager av receptbelagda droger. Dagens regler där vanliga bestick är förbjudna av säkerhetsskäl står i skarp kontrast.

Det fanns andra.Först Kjell Persson,sen Ståhle, och när hon hade semester kom den som kallas för Lotta tror jag in i bilden hon som tappade gränserna mellan arbete och privata förhållanden. Hon var vikarie och handledd av Cajsa Lindholm. Sen hade visst MN några samtal själv med SB,men jag vet inte om det räknades med i den "ordinarie terapin"

Kan det vara så att Lotta (Lena har jag för mig att hon kallades men jag kan ha fel) gjorde psykologjournalanteckningar medan Ståhle förde någon annan typ av journalanteckning?

Minns inte det här från Josefsson, vilken sida är det?
Låter rätt osannolikt om du frågar mig.

Min fetning.
En mycket bra fråga. Hur kom det sig att hon "fick fäste" på Säter, hon sågs ju inte med blida ögon från psykoanalytiskt håll över huvud taget. De som tidigare här i tråden (fortfarande för vissa om jag förstår det rätt) hävdar att de teorier hon företrädde då under den tiden var vedertagna är ute och cyklar.

Var det Arvidsson i efternamn???? Jag kan mycket väl ha fel har inte boken bredvid mej
Nej jag tror att de förde samma journal eftersom Denna vikarie vikarierade som psykoterapeut även om hon inte var färdig! (bara det är märkligt på en rättspsykiatrisk klinik!)

Om det är Dan Josefssons bok ni diskuterar så går terpeuten under alias där, dvs. hon är inte identifierad under sitt riktiga namn.

Hon kom som sagt in på 70-talet till Säter och fick fäste där som handledare till B Sandin. Jag minns det mycket väl för just då studerade jag psykiatridelen i min utbildning till ssk. Sandin hade då med handledning av MN arbetat med en patient och hon kom sen att bli offentligt känd pga detta.

Jag måste läsa DJs bok en gång till som jag minns det så hade MN då förlorat en kanske 2 grupper och Säter kanske verkade lovande. Jag har inte i nuläget något begrepp om varför hon anlitades vad Säter hade för anledning mer än att Sandin blev handledd av henne..Det man kan läsa är ju att Källberg och Fransson rel tidigt kom i kontakt med henne på 80-talet,och MN såg det väl som att det var hennes sista möjlighet att bli känd kanske?????

Jag vet att hennes MNs teorier ofta användes överallt som anledningar att misstänkliggöra olika grupper i samhället utan skäl,genom att förklara företeelser utifrån att de "berättade sin egen historia" när problemen var helt andra..Eller att den sortens terapi användes på behandlingshem där terapeuter ledde ungdomar i behandling till att tro att de varit utsatta...........

Det var samma slags terorier fast ställena och utfallen blev olika beroende av plats och situation

Jo jag vet men ville bara säkerställa att vi talade om samma person.