Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Hon var väl gift och hade tre barn?

Hennes dotter har skrivit om hennes barndom: "Barnen, Margit och Ella, var ofta på besök hos farmor Florence i Djursholm. Margit har berättat hur hon som barn trodde att de reste till England varje veckoslut när de besökte farmor. Farmor Florence talade under hela sitt liv alltid uteslutande engelska och fortsatte att leva helt engelskt.

Under flera av föräldrarnas långresor kom Margit att bo hos Florence och också periodvis gå i skolan i Djursholm. Florence uppmuntrade barnbarnets sportintressen och lät henne rida och segla. Margit har också berättat att Florence uppskattade praktiskt hantverkskunnande. I Djursholm hos farmor fick Margit ta sig an olika projekt som att knacka mässingsplåt till mönstrade ljusbrickor, brodera och också egenhändigt bygga en kanot som hon sedan paddlade i skärgården."
http://www.swedickson.nu/florence/florence2.htm

Det kanske är den typiskt narcissistiska barndomen? Berätta gärna mer om det.


För övrigt så har ju pedofilen i Rättsmedicinalverkets Socialutredning berättat om varför han började att bekänna mord:

""Bergwall uppger att han inte hade någon medveten tanke eller planering när han erkände de första morden utan att det var en plötslig kommentar. När han väl uttalat de första erkännandena hade han inte förmåga och kraft att ta tillbaka dom. Han hade begått brott, grovt rån, på hemorten i Falun, ett brott som väckt mycket uppmärksamhet och kontakten med familjen var i stort sett bruten. Bergwall hade önskan om att ingå i ett socialt sammanhang, känna tillhörighet, och få uppmärksamhet. Han uppger att han upplevde en omedelbar positiv respons från ansvarig vårdpersonal när han erkände sig att ha begått mord. Han säger sig känt en oerhörd skam över att erkänt mord som han inte begått, men han fann det svårare att ta tillbaka erkännanden än att stå fast vid dem och därtill erkänna ytterligare mord."

Jag vet ju inte riktigt hur man får in Norell i detta, men det är ju rätt kul att pedofilen trodde att vägen till att ingå i ett socialt sammanhang och känna tillhörighet, var att bli massmördare.

Nu vill jag inte bli uppfattad som att jag är ironisk, men jag blev nyss påmind om att jag har glömt att i mina lästips ta med 2 fundamenta, sorry!

Jag trodde att de som nu är i tråden har läst de två verk vars författare tillsammans, om än ej simultant, förvandlat Sverige till en hönsgård med en hysteriskt kacklande flock av stressade jurister som t ex justitieråd, advokater och åklagare samt en stor del av msm.

All denna hysteri bara för att två rävar (med i sin tur ett par extra rävar bakom öronen) "råkade" ta sig in bland hönsen!
Att en av dessa två agerade postumt gör det hela till ännu mer "underhållande".
Så jag inleder med denne.

#7
Hannes Råstam (1955 - 2012) ordnade med hjälp av framförallt Mattias Göransson och Jenny Küttim att vi fick möjlighet att ta del av hur 8 morddomar kom att rivas upp och en permanentad psykiatrisk patient snart lämnar Säter för gott.

"Fallet Thomas Quick -att skapa en seriemördare" och som kom ut bara några månader efter Hannes Råstams död blev en verklig kioskvältare.

Min tro och förhoppning är att den också skall bli vad som symboliskt välter Säter.
En jordbävning har den redan åstadkommit.
Tack för det, Hannes!
RIP


#8
Dan Josefsson "Mannen som slutade ljuga -berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick" kom för ett par månader sedan.

Författaren wallraffade fram oemotsägliga bevis för att SB blev indragen i en helsvensk sekt med vansinniga teorier om mord som begåtts, men där alla minnen trängts bort.
Sekten arbetade med hjälp av drogdimmor.

Typiskt för Sverige var, att när den chockade nationen förstod hur DJ hade fått fram uppgifterna, så uppstod en ankdammsdebatt där författarens arbetsmetod stod i främsta rummet -inte vad han hade lyckats få fram..


Som avslutning vill jag kort bara kommentera vad en annan skribent här i tråden skrev.
Vederbörande tror uppenbarligen på teorin om "bortträngda minnen" (som inte får förväxlas med vanlig glömska) och ställer en impertinent fråga om Farebrinks flickväns minne.

Om det hade visat sig att denna flickvän hade mördat någon, men trängt bort minnet av gärningen, så hade det eventuellt varit en relevant diskussion.
Det finns ingenting som tyder på att hon mördat, däremot har hon, likt de flesta andra, bara glömt var hon befann sig en viss dag.

Viss skillnad, eller hur?

Jag menar att varken journalisten eller farebrink är speciellt noga med kronologin. Du hänger upp dig på en text som inte är detaljerad eller intresserad av att reda ut exakt i vilken ordning allt kom.

Om man bemödar sig att LÄSA Råstams bok så får man reda på att utredningen mot farebrink pågår från 9 maj. Dvs farebrink har gott om tid mellan maj och oktober att få panik och fixa falskt alibi innan han får reda på att han faktiskt har alibi. Och journalisten har med största säkerhet inte uppfattat kronologin och slänger ur sig att utredningen fortsätter, vilket den gjorde sett ur det perspektivet att farebrink förhördes första gången 9 maj. Dvs den fortsatte över sommaren in på hösten..

Och ja, en i sammanhanget lite hafsig artikel med farebrink 13 år senare blir tvivelaktig i jämförelse med en bok där författaren verkar ha gjort ett flertal intervjuer med personer från alla sidor och gått igenom diarieförda handlingar.

Det låter som en ganska rimlig begäran. Det är en väldig skillnad med bestämda tider och allt, jämfört med de tidigare vaga åsikterna om fortsatt vård i största allmänhet framöver.

Ok, då, jag vet ju inte hur det gick till, men jag känner samtidigt att det inte finns någon anledning att misstro Farebrink, han berättar ju samma sak i videon att han kände sig snärjd vid konfrontationen med Quick, jag har oerhört svårt att förstå varför han skulle säga det om han nu hade alibi. Allt är väldigt konstigt.

Det kan ju verka ibland som om det finns två halvgudar eller något i den här tråden, Råstam och Josefsson, ifrågasätter man dom det minsta blir ju många helt vilda.

Som det mesta är det en kombination förstås. SB's syskon blev ju inte missbrukare till exempel trots samma barndom och uppväxt. Att det är missförhållanden i familjen beror väl bara familjen anses så central.

Och då kan man inte vara störd?

Vad är en narcissistisk barndom=


Ännu skojsigare är det att det fanns en hel pseudovetenskaplig stab redo att ta emot smörjan SB leverade, ge det någon sorts psykologisk fernissa, och leverera det till rättsväsendet.

Flashback hann före, Radbrytning skrev redan 11:50:

SVT Gävledala 14:29

Norell var redan på 70-talet involverad med Säter så hon fanns redan där som deras handledare de hade tydligen bara henna och till slut hade hon bara dem!!!!!! Det var hon som styrde terapin där från början så att säga

Jo, det är väl klart att man kan vara det. Det står lite på wiki om hennes man:

"Curt Norell, född 19 mars 1913, död 23 mars 2004, var en svensk rektor, översättare, ungdomsledare och folkbildare.

Curt Norell blev fil.kand. i Göteborg 1934 och teol.kand. i Lund 1939. Han prästvigdes 1941 men innehade aldrig församlingstjänst.

Curt Norell gifte sig 1939 med psykologen Margit Norell, och paret fick tre barn.[1] Tillsammans med makan var han under andra världskriget ledare för barn- och ungdomsverksamheten vid Studiehemmet i Kramfors. Därefter blev Curt Norell en ledande person inom hemgårdsrörelsen som föreståndare vid Birkagården i Stockholm 1946-66, ordförande i Riksförbundet Sveriges hemgårdar 1950-74 och rektor för Stockholms stads ungdomsledarinstitut 1963-78.

Curt och Margit Norell bidrog till att introducera Martin Buber i Sverige, bland annat genom att slutföra den av Dag Hammarsköld påbörjade översättningen av Martin Bubers "Jag och du"."
https://sv.wikipedia.org/wiki/Curt_Norell


Jag vet inte riktigt om det stämmer. Jag tror att dom polisanmälde tämligen omgående.

Det står i Socialutredningen att SB blev förvånad över att dom polisanmälde. Undra hur han tänkte egentligen?

Nej, man polisanmälde inte särskilt omgående enligt vad Råstam skriver. I juni 1992 började Bergwall antyda att han gjort något hemskt, i oktober började han tala specifikt om Johan Asplund och först i februari 1993 kontaktades polisen. Han tycks dock ha varit aktuell för utskrivning så sent som i november 1992, så det kan knappast ha varit så att psykiatrin genast satte klorna i honom och aktivt byggde upp honom som seriemördare, i alla fall inte enligt vad som framgår hos Råstam. Jag har skrivit om detta i ett par tidigare inlägg:

(FB) Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

(FB) Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Det är väl i och för sig totalt oviktigt när de polisanmälde, poängen är väl att de fortsatte vara, som JagHarEnLiten uttryckte det, psykologisk fernissa under hela den fortsatta processen.

Edit: Rättar mig själv, hade de inte anmält det alls så hade förstås saken varit en annan