Bostadsbubbla i Sverige?

I Sverige kan man ha bostadsrätt och gå på socialbidrag, jag tycker det är rimligt ifall boendet är billigt och bidragstagaren kan bedömas klara sig utan bidrag inom kort.

Nåväl, i Danmark håller reglerna på att skärpas vad gäller socialbidrag och borättsägare. Något som fått lite otippat utfall:
" brevet pekar H. Roland på att många tjejer i ren panik nu sökt sig till porrbranschen för att kunna betala sina huslån och ha mat på bordet. Den senaste månaden säger sig producenter fått 24 modellansökning samtidigt som en bekant som arbetar med prostitution fått över hundra."

http://www.expressen.se/kvp/porrproducenten-varnar-for-ny-lag/

Bostadsbubblan i Danmark har spruckit. Den också.

Magnus, en sak bara. Gå inte in i den fällan du också och skriv "vi är i sällskap med ledande ekonomer". Det är auktoritets-knepet och det är dåligt.

Man ska alltid fråga sig, vilka ekonomer då? Bankernas ekonomer (dvs "hästhandlarna" och "bilförsäljarna")? Keynesianska professorer som Lars EO Svensson? De kan alla vara välutbildade och de kan ha fina positioner och höga löner. Ingenting av detta är några som helst argument för någonting. Vanligt folk ska istället försöka sig på att tänka själva.

Det verkar som vissa tror att alla som anser det är en bubbla är "besvikna personer som hyr dyrt". Det säger väl mer om deras bristande kunskap och förmåga att analysera saker sakligt utan att dra in massa känsloargument.

Nu tog du en mening ur en kontext, jag har backat upp med fakta och står inte och pekar på en hög med skit och menar att det är gott bara för att tio tusen flugor tycks smaska på det. Det jag efterlyser är de sakliga argumenten från de som menar att Sverige inte har någon bubbla.
Stigande löner, ökat befolkning och låga räntor kan bara förklara prisökningen delvis. Det är något annat som har hänt också. Amorteringskulturen har försvunnit av någon oklar anledning, hur gick det till är något som många ekonomer och politiker kommer fråga sig om några år.

När Kalle och Lisa går i pension och bara amorterat bort en halv miljon och har kvar 3,5 miljoner i lån. Ska de då lägga hela pensionen på att betala räntor eller finns det några nyktra bedömare som menar att pensionerna minsann kommer gå igenom taket från 2040 och framåt?

I tråden ser man ibland argumentet att folk har råd att betala räntorna och att priserna därför är hållbara. Men bara för att folk har råd att låna miljoner till någonting innebär inte det att priserna inte kommer att sjunka. Folk har råd att betala miljoner för tulpanlökar också, men om tulpanlökar ökar i pris till miljonklassen så kommer de inte stanna på den nivån länge, trots att folk "har råd" med det.

Man måste se på boendekostnaden och vad det belånade segmentet av befolkningen har för boendekostnader och vilken nivå som kan anses skälig. Svenskarna lägger i genomsnitt 27% av sina utgifter på boendet, vilket är högt i förhållande till andra länder. Det kan dock troligen delvis förklaras av klimatet. Räntekvoten hos bolåntagare är under 10%, och mycket hänger då på vad som händer med räntan då en höjning på bara några procentenheter från dagens räntenivåer kan fördubbla räntekvoten på sikt.


Resurserna som avses är produktionsresurserna.
Vår inflation kan inte sägas vara hög idag. Att tillgångspriser som bostäder ökar är inte samma sak som att konsumtionspriser ökar. Man måste titta på boendekostnader, för det är det som är konsumtionsaspekten vad gäller bostäder.
Som du påpekar finns det inte några starka tecken på stort inflationstryck under närmaste tiden. Det skulle väl vara om råvarupriser stiger kraftigt pga yttre faktorer då, och det är knappast den trevligaste anledningen till inflation.

Det är förövrigt en konstig feedbackmekanism när höjd ränta yttrar sig i högre räntekostnader vilket innebär ökade boendepriser. Höga bolån gör det svårare att bedriva monetär politik.


De har fått ett önskat boende under en period.


Räntorna var högre så amortering var bland de bättre investeringarna.


De får sälja, minska sin boendekostnad.

Om genomsnittet är 27% så måste ganska många ha väldigt höga bokostnader för hela mitt grannskap (vanliga LO knegare med tvåa eller trea) ligger runt 12%.

Många lägger mycket, speciellt många som inte förstår att underhåll är en del av kostnaden.
Själv betalar jag ca 8-9% av lönen för mitt boende. Känns rätt lagom och det är en enorm frihetskänsla att inte ha idiotiskt mycket i lån och en hög månadskostnad för ett boende.

Jag har lagt långt mer än 27% en tid. Men så har jag och damen rott runt två villor och två lägenheter också. Nu har vi sålt av lite och även renoverat för att sänka driftskostnader på det vi har kvar.

En liten spaning jag haft vad gäller bostadspriserna i Sverige är Facebook, Hemmafixarprogram och den svenska avundsjukan. Folk har renoverat kök och badrum så inåthelvete i det här landet och lagt upp bilder på Facebook. Bilen som statussymbol är ju näranog borta, nu är det ett fint kök som gäller även om den senaste trenden tycks vara gigantiska altaner med inbyggda poler och utegrillar.

Allt ackompanjerat av bolåneräntor på knappt 2%

Det frågekomplexet är lite intressant och sällan berört.

Troligen har Kalle och Lisa gått skilda vägar innan dess. Men det förändrar inte så mycket. Dom får köpa sig var sin mindre lägenhet med hög belåning isf.

Vid pensionering kan dom ha svårt att klara boendekostnaden. Det finns fler saker som kan ha och har hänt som påverkar situationen:

* Många börjar tycka att dom har det mesta och blir mindre slösaktiga efter 45-50. De kan då amortera ganska mycket innan pensionering. Och det kan vara tillräckligt för att kunna bo kvar.

* Någon av dom kan ha ärvt och denne kan ha amorterat bort sin skuld. Eller tillräckligt för att kunna bo kvar. Man ärver ofta innan man går i pension. (En tidigare granne ärvde 3 MSEK och därmed var dennes bolån borta).

* De som bor på ställen med höga priser kan välja att flytta till "trevligare" ställen med lägre priser och därmed lägre boendekostnad. Det är begränsat med pensionärer som tycker att livets mening är att supa sig full på krogarna på södermalm och därför nödvändigtvis behöver bo just där.

* Den låga räntan gör att avkastningen på pensionssparandet går i botten. Det kommer att leda till klart mindre pensioner än vad folk tänkt sig. Det försvårar att bo kvar med stora lån.

* En del blir tvingade att flytta till ställen med lägre boendekostnad. En del kommer troligen att bosätta sig på mindre orter som är lugna och fridfulla med mycket pensionärer. (dvs likasinnade). Dvs i framtiden kommer högbelånade som går i pension att i många fall lämna dyra ställen som Stockholm. (Det kommer att göra att ökning i avista minskar och att migrationen till Stockholm minskar).

Den sista punkten är också en huvudvärk för i första hand kommuner som bara får pensionärer i kommunen. Och staten i andra hand. Staten som får ett segregerat boende dom säger att de inte vill ha. (Möjligen är det ett segregerat boende de accepterar. Våra rikspolitiker har ju inte någon större förmåga att att tänka rationella tankar och vara konsekventa). Och det kan leda till större RobinHood-skatter. Dvs högre skatter i Stockholms län som omfördelas till kommuner med stort antal pensionärer. Och det gör det ännu dyrare att bo i Stockholm.

ÆR i Norge och knegar sen 1,5 år tillbaka. HAr vældigt låga levnadskostnader och relativt bra løn ( 500 000 2013). Funderar på antingen flytta till sverige och pendla då och då, eller, køpa mig en liten lægenhet i stockholm på ren spekulation och antningen hyra ut om det går eller ha att åka till ibland och bara vara. Frågan ær hur sækert det ær før uppgång. Tænker mig max 2 miljoner så det blir en liten lægenhet, læget blir ju viktigt med tanke på att jag antagligen sæljer snart. Om marknaden skulle gå åt helvete så ær det inte værre æn att jag bosætter mig i lægenheten. Men med dom "små" pengarna blir det kanske en liten etta i vasastan eller søder? eller ær det omøjligt? Aspudden kanske? Vad tror ni? Behøvs det så kan jag tænka mig jobba kvar i några år i norge och bara køtta av amorteringar efter førmåga.

Ja mina föräldrar fick det verkligen tufft när de gick i pension och bara hade amorterat 50% av sitt stora huslån. De hade hela 50,000 kr kvar i lån och det kändes verkligen

.

Är Kalle och Lisa 35 och inflationen snittar 2 % i 30 år har de över 1 750 000 kvar i lån i dagens värde när de går i pension. Tror du dina föräldrar haft det lika enkelt med ytterligare 1,7 miljoner i lån?