25-årige studenten Per Häggström mördad på Valhallavägen (1996-10-14)

CK: Camilla Kvartorft
LGWP: Leig GW Persson

CK: Men samtidigt vet jag att sen vi tog upp det här för två år sen, så har ju du hela tiden antytt att det bara är en tidsfråga innan dom skulle gripa nån, eller hur Leif?

LGWP: Fast i det här fallet tog det sin rundliga tid, och när det väl skedde så beror det på omständigheter som jag inte kan gå in på..

CK: Nähej

LGWP: .. och så vidare. Det är sällan man har. Varför tar det sin tid då? Ja, man vill ju naturligtvis se om man kunde föra ärendet framåt genom en omtagning och det är en väldigt tidsödande process, att ännu en gång se om man kan hitta bevisning av olika slag.

CK: Och det som gjort det här fallet känt det är ju det larmsamtal som någon ringde då efter mordet. Polisen har trott att det är mördaren som ringer, Leif han har analyserat det här samtalet och vi ska se ett litet utdrag ur ett tidigare reportage.

[Fröken Ur: "Fem, fyra och tjugo"]

[S: SOS Alarm.

O: Ja hej, det ligger en knivskuren snubbe på… Valhallavägen tror jag det heter, Swartlings ridskola.]

LGWP: Kan du stanna där. Det här samtalet kommer till larmcentralen fyra minuter över fem på morgonen, eh från en telefonkiosk som ligger ungefär 600 meter från det som är brottsplatsen.
Om vi räknar baklänges talar det för att själva brottet begås några minuter före klockan fem på morgonen. Det intressanta i den här personen som pratar på bandet då, är det ett vittne eller är det möjligtvis så att det är gärningsmannen?
Han pratar en utpräglad stockholmsdialekt men samtidigt så säger han Valhallavägen, vilket ingen stockholmare skulle komma på tanken på,
vilket motsägs sen av att han är väl förtrogen med Swartlings ridskola,
vilket långt ifrån alla stockholmare är vad så att jag får för mig att han försöker lägga ut nåt verbalt villospår.
Han vet att det heter Va(l)lhallavägen men han kommer plötsligt på den goda idén att försöka efterlikna en lantis va.
Då kör vi vidare på bandet.

[[fortsätter spela …]]
["O: Det vet jag fan inte alltså.
S: Vadådå var ringer du från då?
O: Eh, Karlavägen tror jag.
S: Jaa.
O: Full som ett svin jag gick förbi och såg ett rån, det var en snubbe i grå jacka.
S: Jaha.
O: Asså...
S: Var ringer du från för ställe nu?
O: Karlaplan någonstans, Karlavägen – jag vettefan.
S: Är det en telefonkiosk eller är det…?
O: Det är det.
S: Jaha.
O: Men hörru, jag måste kuta(?) tillbaka och se hur det är med han alltså – han fick många knivhugg.]

LGWP: Stanna där igen. Jo, om han nu är vittne, för att det här offret fick faktiskt många knivhugg, så tycker jag att hans iakttagelse där är lite för detaljerade, vittnen brukar inte… just den där biten brukar vara ganska kaotisk för dom, i initialskedet i alla fall.

[S: Aa jag skickar dit polisen.
O: Hej.]

LGWP: Där är samtalet slut, och en sak vet vi med säkerhet, det här vittnet som han ju då framställer sig själv om, han dyker aldrig upp.
Polisen har genom åren gjort åtskilliga försök och hitta honom, och det har man inte lyckats med och han har aldrig hört av sig mer.

CK: Mm, det där var för två år sen. Vad säger du, är det mördaren som ringer in här?

LGWP: Ja det är det. Det är det.

CK: Är det den mannen som nu är häktad också?

LGWP: Nu blev det ju knepigt. Ja ja, alltså den här utredningen som nyligen har inletts,
CK: Mmm..
LGWP: … en person sitter häktad på sannolika skäl, 17 år gammalt ärende, den befinner sig i ett mycket känsligt läge.
Eh, nu är det så att jag inte bara känner och respekterar utan även umgås med dom här utredarna som har hand om det. Det är goda vänner till mig enkelt uttryckt. Så att jag vill nog vårda mig om den vänskapen. Men jag lovar och försäkrar att jag ska besvara dom här frågorna så fort det nånsin är möjligt utan att det stör utredningen.

CK: Du är ovanligt mycket mussla ikväll alltså?

LGWP: Ja, jag vill nog vara det faktiskt. Jag är ju väldigt angelägen om att man kan få det här till slut alltså.

CK: Mmm, men en man är häktad, 39 år gammal, då skulle han alltså ha begått det här när han var 22 år, då har han alltså gått med det här på sitt samvete i 17 år.

LGWP: Det är han inte den förste i kriminalhistorien som har gjort.

CK: Nä. Men att gå runt i 17 år och veta vad man har gjort och sen blir man gripen.

LGWP: Det finns många som har gått runt mycket längre än så,
som inte har en tanke på att berätta vad dom har gjort.
Har man gått runt sådär länge så får man nämligen den föreställningen att det här kommer jag att klara.

CP: Mm.

LGWP: Förutsatt att du är en tillräckligt dålig människa så är det enda som räknas.
Att ta sitt ansvar och göra rätt för sig det är ointressant.
Det handlar om att klara sig.

CP: Det här är då ett av dom mord som du har pekat ut som av dom här colde case
som man faktiskt ändå ska kunna lösa.

LGWP: Ja, det finns ett hundratal som det är hopp om. Det går ju bättre och bättre för dom där grupperna, och i dagsläget har dom klarat upp eller har hygglig chans att klara upp ett tjugotal av dom där gamla surdegarna. Så det är väl bara att streta på.

Och om den verksamheten tjänar på att jag håller truten i ett sånt här skede så kommer jag naturligtvis att göra det.

CP: Mmm. Ja, då lämnar vi det här fallet då.