Citat:
Ursprungligen postat av
flakmopedisten
Det är ju självklart att om det finns stödbevisning så kan det räcka hur långt som helst...det beror ju på stödbevisningen.

För övrigt fungerade inte din länk.
Men jag vidhåller vad jag påstår, att det inte går att identifiera en röst på forensisk väg på ett tillförlitligt sätt efter så lång tid. Det ska dock sägas att jag inte är ett dugg insatt i röstanalysmetoder utan jag baserar endast mitt påstående på egen observation, att människors röster förändras med tid. Jag har dock noterat att kvinnors röster förändras i regel mer med tiden,
Hamilkar kan säkert ge en förklaring till detta, jag gissar att det är relaterat till förändring av hormoner i menopausen men jag kan ha fel.
Röstigenkänning baserar sig på flera distinkta parametrar. En är röstens grundtonsfrekvens och naturliga formanter, samt på vilka frekvenser relativt naturliga grundtonsfrekvenser talet huvudsakligen går. En annan är särpräglat uttal av enstaka fonem baserat på personliga faktorer. (Olika typer av talfel, fonetiska konsekvenser av skador och proteser, men också personliga uttalsvanor som huruvida man uttalar lateralen
l med luftflöde på bara ena eller båda sidor av tungan.) En tredje, som kan analyseras ihop med föregående om det handlar om att avgöra om två personer kan vara identiska eller ej är fonetiska drag som markerar dialekt, sociolekt, idiolekt eller brytning. En fjärde är personliga prosodiska särdrag - längdförhållande mellan korta och långa stavelser, vilka och hur långa utfyllnadsljud som sätts in var, hur långa pauser som görs i vilka lägen etc.
De här parametrarna förändrar sig olika mycket över tid. Under perioden 25-40 förändrar sig den naturliga grundtonsfrekvensen knappast alls, om man inte har skrikit sönder sin röst av den ena eller andra anledningen. Fonemuttal baserat på personliga faktorer är i allmänhet ristade i sten, så länge inte nya organiska faktorer tillkommer under tiden, som förlust av tänder etc. Dialekt och sociolekt ändrar sig över tid - extremt mycket för unga människor som flyttar långt i det sociala eller geografiska rummet, väsentligt mindre för människor som efter tonåren lever kvar i sin tidigare livsmiljö. De personliga prosodiska särdragen är vanligen mycket stabila, men de mer betydelsebärande av dem - till exempel hur det "instämmande ljudet" uttalas - kan utvecklas över tid.
Jag är inte säker på att jag har gjort samma observation om att kvinnors röster konsekvent skulle förändras mer än mäns, och om det är så för en underkategori, tror jag inte att det beror på menopausen, utan på psykologiska faktorer som relaterar till förhållandet mellan naturlig och faktiskt använd grundtonsfrekvens, och vad olika grundtonsfrekvens signarlerar socialt. En del yngre kvinnor höjer grundtonsfrekvensen som ett sätt att verka allmänt trevliga och tilldragande. På äldre dagar, när de endera inte tycker att de har nåt för det, eller bara vill övergå från en persona av
eftertraktansvärd person till
person som man inte sätter sig på, sänker sådana kvinnor ofta sin grundtonsfrekvens - ibland snarast till en lägre frekvens än den naturliga.
Hursomhelst innebär det ovanstående att vissa röstfakta förändras eller kan förväntas förändras över långt tid, medan andra kan förväntas vara mycket stabila. Hurpass mycket mer osäker en röstjämförelse över 17 år blir, beror alltså på om det som är centralt för jämförelsen är stabila eller mindre stabila karaktärer. Jag är ganska övertygad om det går att hitta en hyfsad match mellan en mansröst för 17 år sedan och en idag, i all synnerhet om personen har levat i samma geografiska och sociala miljöer under mellantiden. Däremot är det rimligt att anta att en sådan match inte kan bli fullt lika säker som en synkron match.