Försvunna ljud i Svenskan

Och du är säker på att du inte hade något problem då heller? Själv var jag inte med och har lite svårt att bedöma saken.

Förstår inte riktigt hur de menar här.
Det jag menade var att ljud inte måste falla bort bara för att det är "svårt" att uttala, kan bero på andra faktorer också, kanske var så att en viss statusdialekt hade slutat uttala j framför u eller nåt i den stilen.

Jag får ursäkta om jag gör helt felaktiga uttalanden allt ibland, jag är ju bara lekman som är alldeles ny i det här ämnet egentligen.

Visst kan de det, men vad vi har lätt eller svårt för idag säger inget om hur det var för tusen år sedan.

sedan har ju svenskans vokaler dansat hel del genom jåren vilket kan ha ställt till för vissa konsonantkombinationer. Kan förändrat uttal av vokaler påverka föregående konsonant?

Att du inte har några problem med att säga just jung säger inte så mycket, eftersom vi långt efter det fall av initialt j som gjorde att jung blev ung fick in nya ord som börjar på j i svenska språket, som vi har haft lång tid på oss att vänja oss vid. Som atitaranta- skrev, så säger nuläget inte så mycket om vad som var svårt att uttala för tusen år sedan.

Aja, jag ger mig.

Kom att tänka på den där serien Vikings som går på TV, där försöker skådespelarna "bryta" på svengelska så att publiken uppfattar det som mera autentiskt, men egentligen skulle nog talare av fornnordiska bryta på ett helt annat sätt antar jag, de skulle nog inte ha problem för "th" ljuden som vi har idag till exempel.

Ibland undrar jag om vissa av de engelsktalande skådespelarna ironiskt nog uttalar vissa av namnen mera "korrekt" än skarsgård

Jag har alltid tyckt att åländska, bergslagsmål och gotländska låter lika allti bland, jag känner flera ålänningar som har förväxlats med gutar eller norrlänningar.

Kan det vara ett äldre uttal?, skulle medeltidens svenskar låta som läspande bonnlurkar för oss?

Lyssna här. Fader Vår på:

fornnordiska

fornengelska

fornlågtyska

Han som läser på fornengelska läser väldigt långsamt, men då hör man ju bättre.

Tyska och engelska lät väldigt lika för tusen år sedan. Fornnordiska lät ungefär som en blandning av isländska och tyska, tycker jag. Den är ju också lite äldre än de andra två, åtminstone 200 år äldre, men man får ett litet hum åtminstone, tycker jag.

Låt inte svenskan mera som tyska innan "den stora vokaldansen"?

Lite intressant att I och U diftongerades liknande i engelska och högtyska,
hus = haus. is = ais

Jo, vokalerna uttalades som på tyska. Latinet har samma uttal av vokaler (men inte av diftonger).

mig tycks hör visa äldre ålänningar säga fjårtån istället för fjorton, och vissa andra östsvenska dialekter har också smått arkaiska vokaler, som det klassiska finlandssvenska u-ljudet, som alltså är ett riktigt u, till skillnad från vårat som är en förändring mot ett annat ljud egentligen.

Själv tycker jag att det är smått märkligt att dessa uttalsförändringar uppstod när svenskan hade som starkast kontakt med tyska, det strider lite emot lågtyskans enorma påverkan samtidigt.

Kanske det var ett sätt hävda sig mot tysken, att låta mera svensk?

Det finns ingen rimlig anledning att kalla det finlandssvenska u-ljudet för riktigt u. Ett riktigt u är rimligen ett u så som det uttalas på tyska - eller latin, alltså [u]. Det finlandssvenska u-ljudet har samma artikulation inne i munnen som det rikssvenska, den enda skillnaden är att det är orundat - till skillnad från norskans normalrundade u (som också förekommer för kort u i dalmål/bergslagsmål) och svenskans inrundade. (Behåller man samma artikulationspunkter och utrundar i stället, får man ett svenskt y.) Jag vet att en del svenskar med plåt i örona tycker att det finlandssvenska u-ljudet låter som ett svenskt o, men det gör det inte alls.

Lågtyskan hade en påtaglig påverkan på skriftspråket, men måste ha haft en väsentligt mindre direktpåverkan på talspråket, eftersom lågtyskan var begränsad till städerna, där bara någon procent av landets befolkning bodde.

Kanske det var ett sätt hävda sig mot tysken, att låta mera svensk?[/quote]

Nu far jag med okunskap igen, men jag har alltid tyckt att finlandssvenskt u låter mera kontinentalt, och att när tx drottningen bryter låter det lite "östligt"