Åsa Linderborg-tråden

Vad är problemet med att redovisa en sammanställning av citat i tråden för att ge en bild av vad som skrivs? Det är väl snarare utmärkt initiativ.

Fy fan för Åsa Linderborg!
Jag önskar dubbelt mera straff och pina till henne än vad hon önskar mig som meningsmotståndare och antikommunist!

Blir jag med ovanstående ord en näthatare?
Min åsikt är att suggan bara får vad hon förtjänar!

Man jag ska kanske skriva snällt istället?
Vackra lilla feta kommunist-Åsa kan du inte vara så snäll att acceptera andras åsikter istället för att främja terrorism mot dessa?

Nej, det enda jobbiga jag upplever är att göra någon annans källhantering. Därför blir det inte lika lätt att ta ditt inlägg på lika stort allvar som om du hade citerat korrekt som du brukar göra. Synd då du uppenbarligen både lagt ner tid på det och har som ambition att höja nivån på diskussionen.

Ja, nu har jag letat upp några inlägg. Men jag vet inte vad mer det ger till diskussionen, förutom att ge ytterligare bevis på den överväldigande mängden kaskadspyor. Varför inte bara gå till själva skafrågan, istället för att ifrågasätta mina motiv? Skjut inte pianisten, liksom. Jag kan leta upp inlägg hela dan om du vill, varför inte bara övergå till att diskutera innehållet istället?

Ett inlägg av felia som låter som en uppmaning till fortsatta trakasserier:

https://www.flashback.org/sp41019720

Ett inlägg av Golonka som jag skulle polisanmäla för olaga hot om det var riktat till mig:

https://www.flashback.org/sp41019603

Ännu ett inlägg av felia, som nog måste ta priset för dom mest fantasifulla beskrivningar den här tråden har skådat:

https://www.flashback.org/sp41083418

Ett hett tips om man nu vill ha källanvisningar från min sammanställning är att copy/pasta valda delar och googla, så dyker både tråd och inlägg upp. Och det blir ju lite enklare att hitta nu när dom är sammanställda.

Linderborgskan intervjuar sig själv (sic!) i AB:


Mina fetningar.

http://unvis.it/www.aftonbladet.se/nyheter/article17814873.ab

"Slammerhjärna" - den var bra...

Notera att det finns andra intressanta observationer att göra - som indikerar att barndomstrauman och mindrevärdeskomplex ligger bakom hennes, tillsynes, irrationella beteenden.

Hur mycket av Åsa Lindeborgs "tuffa" arbetarklassuppväxt stämmer egentligen? Kan inte ta den kvinnan seriöst, hon har förmodligen hittat på allt, så hennes kommunistkompisar kan acceptera att hon är mångmiljonär.

Har du läst hennes bok?

Pappan var metallarbetare och hans föräldrar vanliga svenskar, bör ha varit födda kring 1910 - 1920 och präglade av den tidens förhållanden.

Mamman är av rysk härkomst och från en släkt med starka kommunistiska sympatier. Linderborg beskriver hur mormodern lämnade sitt eller sina barn hos deras far och mönstret upprepas med Åsa Linderborgs mamma, som alltså lämnar sin dotter, när denna är 4 år, hos hennes far.

Åsa Linderborgs morssläkt är mer intellektuellt inriktad än farssläkten. De behåller band till Sovjetunionen och jag tror det är Åsas mor som utbildar sig i Sovjet. I Västerås är de livligt politiskt engagerade i det mest vänsterinriktade partiet, VPK, och deltar t ex ofta i demonstrationer. Åsas mor gifter om sig med en man med italiensk bakgrund som har samma politiska uppfattning.

Åsa vistas under uppväxten regelbundet i moderns hem, där det finns böcker, annan kultur och italiensk mat. Modern blir så småningom, bör vara under Åsas uppväxttid (Åsa är född 1968), chef för Arbetsförmedlingen i Västerås och därefter riksdagsledamot för Vänsterpartiet 1994 - 2002.

Åsa har även mycket kontakt med farföräldrarna som hjälper sin son och sondotter på olika sätt, bl a med mat.

Vid 13 års ålder lämnar Åsa sin fars hem och flyttar till modern.

Jag skulle säga att Åsa har en blandad bakgrund. Under de 9 åren från 4 år till 13 bor hon huvudsakligen hos fadern i en materiellt ganska torftig, men kärleksfull, miljö. En metallarbetare på den tiden kunde mycket väl ha försörjt en man och en liten flicka, men faderns alkoholmissbruk skapar ekonomiska problem.

Åsa bor en del av tiden hos sin mor som erbjuder en annan, intellektuellt sett mer givande, miljö, vilket förmodligen är det som gjort att hon kunnat slå in på banan som akademiker (hon har doktorerat på socialdemokratins historia) och kulturredaktör.

Att Åsa är så extrem i sina åsikter beror väl i mycket på lojalitet mot moderns familjs kommunistiska tradition, precis som barn uppväxta i religiösa miljöer ofta behåller någon slags religiös tro. Att vara kommunist i Västerås innebar säkert till en del en ganska utsatt situation, vilket kanske gjorde att familjemedlemmarna svetsades samman hårt i en slags vi-mot-den-oförstående-omgivningen-attityd som kan vara svår att ta sig ur.

Jag tror att Åsa led ganska mycket av att modern övergav henne som liten och av att hon tycker hon svek sin far när hon flyttade från honom (hans missbruk blev då värre och han dog förhållandevis ung). Titeln på hennes skildring av sin barndom, "Mig äger ingen", har alltid ingett mig en känsla av ett övergivet barn som egentligen vill säga "Jag har ingen", ett litet lesset barn som desperat kämpar för att klara sig på egen hand.

Enligt dagens intervju verkar hon också ha någon form av utseende/kroppskomplex vilket gör att hon inte vill vara naken i ett omklädningsrum med kvinnor och att hon "var ful som liten" (eller något liknande). Vågar man gissa på, precis som med Palme, att en del av glöden och komplexen härstammar från mobbing under grundskoletiden?

Att dels bli övergiven av en mor för att bo med en alkad far lär ju inte vara ett framgångsrecept för en trygg barndom. Kombinerat med den otryggheten som följer av att mobbas och/eller känna sig ful hjälper ju knappast den vuxna självbilden.

-Edit-

Och nä. Jag har inte läst boken. Och kommer inte heller att göra det. Det räckte med intervjun idag...

Men, jag tackar för sammanfattningen.

Rent tekniskt är hon dock inte värdelös som skribent. Det är hennes icke-demokratiska vurmande för våld mot, och förföljelse av, meningsmotståndare som gör henne värdelös som skribent. I mina ögon alltså.

Jag tycker gott du kan läsa boken. Den är riktigt bra.

Dock tycker jag att hon fortfarande i mycket försvarar sina föräldrar och inte riktigt har frigjort sig från dem. (Långt före boken har jag träffat Åsas mor som förefallit stolt över att hon var så fördomsfri och radikal och fri från könsrollstänkande att hon kunde lämna sitt barn hos dess pappa. Kanske Åsa lever kvar i moderns syn på saken.)

Ett litet barn - i dagisåldern - som lämnas ensamt på dagistrappan i väntan på att personalen ska komma och öppna (pappans skift började innan dagis öppnade) kan väl inte känna annat än övergivenhet.

Jag träffat några s k maskrosbarn och tycker att de har en del gemensamma personlighetsdrag: oerhört jagcentrerade och gåpåiga, kan vara trevliga och utåtriktade men ganska okänsliga för människor omkring dem. Det är som om hela deras energi är inriktad på egen överlevnad.

Åsa Linderborg borde gå i terapi och inse graden av det övergivande som hennes föräldrar utsatte henne för. Sedan blir hon kanske mer mottaglig för andra personers upplevelser och åsikter.

Det är ju ett välkänt faktum inom barnpsykologin att det säkraste sättet att fucka upp ett barns självkänsla är att ha en (eller ännu värre två) föräldrar vars kärlek är villkorerad och/eller oförutsägbar (e.g. att bli lämnad och tagen tillbaks för att sedan bli lämnad igen; eller att ha en (eller ännu värre 2) missbrukande förälder (-ar) är ju bägge ypperliga exempel på detta).

Jag har själv sett hos ett ex. vars mor var (diagnosticerad) borderline (får ungefär samma konsekvenser som missbruk, det är extremt oförutsägbart).

Jag får ta ditt lästips under övervägande - det bygger isf. på premissen att jag kan låna den, att medfinansiera hennes lyxkonsumtion av 5.000 kronors italienska stövlar vilka går sönder efter några veckor är jag måttligt intresserad av, och som sagt, det är inte hennes språkbruk jag har problem med. Det är hennes åsikter.

Hennes uttryck "slammerhjärna" var väldigt kul och tyder på en överraskande självinsikt

Eventuellt kan den eventuellt också vara lite för jobbig att handskas med då jag själv har haft en del issues under min uppväxt - själv insåg jag dock poängen med terapi strax efter 30...

F.ö.
Hatten av för en hälsosam nivåhöjning av tråden.

-Slight OT om nu någon mod bryr sig i den här tråden-

Har (frivilligt) exponerat mig för Svelands "Bitterfittan" (kort sammanfattning - ja hon är verkligen en bitterfitta som inte kan skriva och boken är värdelös); Björks "Under Rosa Täcket (kort sammanfattning - boken är inte värdelös men Björk är någon märklig form av sagokommunistfeminist som dock har en del sunda tankar) och lite annat ur vänsterfeministkononen i hopp om att vaccinera mig mot att bli irriterad av dylika författare. Men det har fan inte hjälpt...

Linderborg erkänner själv att hon är mytoman, den här filmen är fiktion, det kan vi vara säkra på. Hon är för lögnaktig för att hålla sig till sanningen.
Ganska äckligt också att Åsa erkänner att hon skulle aldrig acceptera att dottern skaffade en pojkvän som ej är kommunist, Åsa ger verkligen sken av att vara satan själv