Citat:
Ursprungligen postat av
.-.-.
Linderborg erkänner själv att hon är mytoman, den här filmen är fiktion, det kan vi vara säkra på. Hon är för lögnaktig för att hålla sig till sanningen.
Ganska äckligt också att Åsa erkänner att hon skulle aldrig acceptera att dottern skaffade en pojkvän som ej är kommunist, Åsa ger verkligen sken av att vara satan själv
Jag tror att ett övergivet barn som inte har något vuxenstöd (mig äger ingen = jag har ingen att anförtro mig åt) och som förtvivlat kämpar för att klara sig igenom tillvaron lätt kan börja ljuga och tröstfantisera. Om de kommer över det i vuxen ålder är det bra.
Att Åsa inte accepterar något annat än kommunistpartners hos barnen är bara samma sak som att Jehovas vittnen, chassidiska judar, rättrogna muslimer eller valfri fundamentalistisk sekt inte heller vill att någon utomstående ska börja rubba deras barns cirklar. Det är för hotfullt. (Själv vill jag helst inte att mina barn gifter sig med muslimer eller chassidiska judar etc ...)
Det är tråkigt att Åsa har haft en traumatisk barndom eftersom det har påverkat hennes personlighet och hon har en position där hon faktiskt påverkar utvecklingen i landet.