Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Ja, och det var förmodligen därför det ledde till ett frikännande.

Du hann radera (eller om någon annan gjorde det) ditt svar om fotohandlarparet. Det var ju lite intressant. Jag väntar fortfarande på resten av svaret (?) för nu har du väl ändå sovit? Fast vet du vad, vi struntar i det och tar något annat, betydligt enklare att besvara, se nedanstående två frågor.


Du har ett märkligt, och i mitt tycke nästan obehagligt, sätt att debattera. Du negligerar fullständigt vad andra skriver, även om det bevisligen är styrkta fakta och fortsätter sen i samma hjulspår, gång efter gång, uppenbarligen outtröttlig, närmast fanatisk. Sen spelar det ingen större roll vilket ord du använder, tror/antar/anser/förmodar etc, om du inte kan underbygga det med någon form av fakta. Sen struntar du i att besvara stora delar av inläggen som innehåller frågor eller fakta till dig och ett litet tag senare återkommer du till samma sak igen, fullständigt oberörd av det faktum att någon redan tagit sig tiden att gå igenom det med dig.

Ta Nordbergs kranium, t o m Valverius försvarade det agerandet offentligt. Det fanns absolut ingenting märkligt eller "skumt" med det, ändå fortsätter du. Och sen lägger du till saker som ska göra det "misstänkt" i stil med "man får väl inte ta med obduktionsprotokoll hem". Inom staten så är nog mängden arbetsdokument som förflyttas mellan hem och arbete varje dag i det närmaste oräknelig. Detta oavsett om man får eller inte får det. Men i de allra flesta fall så är det inga problem. Möjligen om det rör en kvalificerat hemlig handling där det finns särskilda föreskrifter för hanteringen. Mig veterligt så ingår inte obduktionsprotokoll i den kategorin normalt sett.

Ytterligare en sak som du tjatar om är Cattis Härms död, som du också framställer som "skum och märklig". Detta trots att det är utrett vid 4-5 tillfällen och har konstaterats vara ett självmord varje gång.

Hela din debatteknik går ut på att misstänkliggöra enskilda händelser (t o m de som är konstaterade som osanna) i syfte att skapa en bild som tjänar dina syften. Hur vore det om du istället lade lite energi på att ta fram en riktig teori som styrker din uppfattning med åtminstone en viss juridisk stringens, och då menar jag med påvisbara fakta och då sådana inte finns, med kompletterande antaganden som åtminstone är plausibla och inte bara rent svammel.

Vi kan ju börja väldigt enkelt, genom att du redogör för två saker som du tjatat väldigt mycket om.

1) Cattis Härms död. Eftersom du nu tror att det var mord eller dråp och därmed underkänner 4 eller 5 oberoende utredningar av sakkunniga så vore det ju trevligt om du på ett sakligt sätt redogör för hur du kommit till den slutsatsen.

2) Du har även tjatat om det där obduktionsprotokollet vilket du enkelt hade kunnat kolla upp själv. Varför inte undersöka om det finns lag, förordning eller föreskrift som förbjuder den hanteringen och sen skriver du vad du kommit fram till i tråden? På det sättet så slipper du ju tjata om det i fortsättningen. Då vet du ju vad som verkligen gäller, det vore väl roligt som omväxling?

Var nu snäll och besvara åtminstone dessa två frågor sakligt så kanske vi kan lägga det till handlingarna och gå vidare. Jag, och säkert många med mig, har stor behållning av att läsa den här tråden men inte när den hackas sönder med samma saker, gång efter gång, varvat med rena tramsinlägg.

Gulligt att försöka försvara Putch, som nyligen skrev att fyndplats 2 låg på KS-området Knegarna, teaterrävarna, tryckarna och de restauranganställda på Eugeniavägen skulle ha blivit jävligt förvånade om man sagt att de jobbade på KS-området 1984 KS och Eugeniavägen var två helt olika zoner

Att ta sig från KS till Eugeniavägen tog kanske tre minuter.

Menar du helt plötsligt att CdC styckades i allmänläkarens lägenhet???

När du är klar med de två frågeställningarna kan du kanske svara på hur Catrine kunde befinna sig på två olika ställen samtidigt. Se mitt inlägg Är det så att Marianne mindes fel? Trots att hon skrev dagbok? Dagboken för 1984 hade ju inga förtryckta dagar, hon skrev själv dit datumen. Så det fanns ju ingen risk att de hamnade på fel dag.

Dessutom var ju övriga dagar var ju späckade med andra, väl beskrivna händelser. Dagarna/nätterna före och efter den aktuella natten (3/4) hade hon ju fullt upp med annat, enligt dagboken.

Och hur kommer det sig att Marianne på eget bevåg hörde av sig till polisen i augusti 1984 och berättade att hon för första gången på några månaden träffat Catrine den 8:e juni, när hon sedan enligt dagboken i princip umgåtts dagligen med Catrine i början av juni?

Detta är det senaste tramset. Att förvilla med lögnen att det skulle vara nära mellan TAs hem och en av fyndplatserna. Det är varken nära eller logiskt och givetvis helt och fullständigt irrelevant. Det tar ca fem till tio minuter till precis allt i Stockholm. Har man bil och ska dumpa lik så är det utkanterna som gäller. Knullar man i en barack vid en sopstation mittemot en styckhall så kanske man inte planerar saker så noga.

Men så här jobbar CdC-sekten och så arbetar Quick-sekten. De är helt ointresserade av CdC eller hennes anhöriga. Allt de bryr sig om är sin egen renommé och den är helt och hållet beroende av fiktionen Obducenten och Allmänläkaren.

Reagerade också på det där. Det kan betyda att GM kan finnas just bland "vännerna" men visst kan det handla om en tokig torsk ("Nils", Gonerka, mfl) . Eller så täcker man upp för Vinof. En sak är klar. Polisen hade kunnat förhöra ett tjog fullt tänkbara GM och ändå finns inte ett skit. Det där med Vinof är kriminellt dåligt. Polisen lät en högst misstänkt person slippa undan förhör, undersökning, kontroll. Vad gjorde polisen? Fikade? Det är ju något allvarligt fel i själva yrkesutövandet om man skiter i att förhöra och följa upp.

Det är nog knappast bara Hagenbach som har sina tvivel angående det påstådda självmordet.

A-C:s mor hade också djupa funderingar över det som hade hänt :

"Men Anne-Catherines mamma, Ann-Britt Svanberg, tyckte inte att det stämde. Enligt henne fanns det inte något som tydde på att Anne-Catherine skulle ha planerat sin egen död. Anne-Catherine hade under hösten inlett ett nytt förhållande med en kollega och sökte efter ny bostad. Ann-Britt Svanberg berättar hur de dagen innan hade varit ute och shoppat till Anne-Catherines nya boende. Och samma dag hon dog, ringde mamman till Anne-Catherine.

- Det var som vanligt. Hon låg och läste. Hennes man skulle till sin mamma på kvällen och hon skulle inte följa med. Inget förebådade vad som skulle hända, berättar Ann-Britt Svanberg. Det var sista gången hon pratade med sin dotter. Några timmar senare var Anne-Catherine död."


Och inte nog med det:


Anne-Catherines mamma, Ann-Britt Svanberg, har hela tiden varit övertygad om att hennes dotter inte tagit sitt liv, utan att någon annan har gjort det[/i]"


En väninna till A-C blev också överraskad av självmordet:


"Under hösten bodde Anne-Catherine hos sin mamma på Bellmansgatan i Stockholm och träffade sin man bara sporadiskt. Dagen före Anne-Catherines död, på trettondagsafton, kom maken och hämtade henne på Bellmansgatan. De åkte till deras gemensamma bostad på Krukmakargatan för att skriva under skilsmässopapperen. Senare samma kväll ringde hon till sin väninna.

- Vi pratades vid i 20-30 minuter. Hon sa att det var klart med skilsmässan. Hon tyckte det var vemodigt men ville gå vidare med sitt liv. Hon kände tillförsikt med sitt nya liv, berättar Jeanette Laurent."


Uppdrag granskning kontaktade dessutom som bekant en tysk expert på självmord genom hängning professor Brinkmann:


"Efter att ha tagit del av materialet konstaterar Brinkmann att obduktionen uppvisar stora brister och att Valverius redan 1982 borde kunnat inse att Anne-Catherine inte kan ha dött i den position hon hittades i.

- Självmord i en sådan position är möjlig, men då uppträder blödningar i ansiktet. Och eftersom det inte fanns blödningar, är självmord inte möjligt, säger han."


Och för att avrunda det hela:


"Alla som varit inblandade i utredningen av Anne-Catherines död har på olika sätt känt Anne-Catherines make och flera av dem även Anne-Catherine. Kanske påverkades deras bedömning av att de var kollegor till mannen? "


http://www.svt.se/ug/anne-catherine-och-rattvisan

Nej det tror jag inte och det har jag aldrig heller påstått så försök inte ens att insinuera någonting tack så mycket.


Låt oss göra ett tankeexperiment, hade Gonerka bott på Kungsholmen så hade det säkerligen setts som ett väldigt besvärande faktum att fyndplats 1 ligger så pass nära, det är bara att åka över Ekelundsbron från västra Kungsholmen så är man där.

Nu har Gonerka aldrig bott på Kungsholmen som tur är, vete gudarna vart vi skulle hamna då med den här debatten

Jag kan börja med att säga att jag har själv inte raderat något inlägg om fotohandlarparet, har under inga omständigheter något minne av att jag skulle ha gjort det. Jag förstår inte varför jag skulle gjort det, i så fall.

Dels misstänker jag att motivet att döda sin hustru, och få det att se ut som ett självmord, var ekonomiskt. Obducentens hustrus död innebar mycket pengar för honom, förutsatt att de fortfarande var gifta när hon dog. Hade skilsmässopapprena lämnats in dagen därpå, så hade han inte fått en krona och dessutom varit tvungen att pröjsa ex-frun 60.000 SEK, för att lösa henne ut ur lägenheten. Han hade också en skatteskuld på 40.000 SEK. Nu var det så att hon dog (misstänkt mord i min bok, som sagt) och han slapp pröjsa henne 60 papp och kunde även betala sin skatteskuld, tack vare ett par livförsäkringar som föll ut i hans namn. Dessutom har han sedan dess (1982) erhållit efterlevandepension (blir sammanlagt mycket pengar), en inkomst han förlorar rätten till om och när han gifter om sig. Han har inte gift om sig igen. Och det var ingen utomstående som hade hand om utredningen och obduktionen, utan tvärtom många där (om inte alla) kände Obducenten (åtminstone genom yrket) och den högst ansvarige utredande polisen köpte Obducentens förklaringar rakt upp och ner, utan att höra med Anne-Catherines föräldrar (eventuella syskon), grannar, arbetskamrater och vänner och andra bekanta om vad de hade att säga.

Och dels misstänker jag att mordet var sexuellt perverst motiverat och samtidigt en önskan om att gäcka polisen och sina kollegor.

Av vad jag har förstått så får man inte ha obduktionsprotokoll liggande hemma hos sig hur som helst och vad man än gör på ett lik under obduktion, så är det obligatoriskt att skriva ner varenda liten detalj av vad som gjorts i obduktionsprotokollet. Obducenten var känd som pedantisk och noggrann, men här hade han slarvat, vilket jag inte alls tror på. Han har även skickat obduktionsutlåtanden (nej, inga kopior) till utomstående, efter att de bjudits in till att närvara vid en obduktion av den unge rättsmedicinaren. Detta fick han en reprimand (varning) för av sin dåvarande chef (Valverius), efter klagomål från polismyndigheten i Stockholm.

Även om hon skriver dit datumen själv så kan hon ju ha misstagit sig på datum likt förbaskat, eller hur?

Vi ponerar: hon kan i verkligheten gjort något själv, upplevt något, varit med om något, någon annan gjort något exempelvis den 11/10 (vilket årtal som helst på 80-talet säger vi), men skriver ner den händelsen i efterhand (flera dagar, en vecka eller kanske t.o.m 2-3 veckor, en månad senare) och då kan det mycket väl bli "12:e", "13:e" eller varför inte 14/10". Hon försöker få det att stämma överens med verkligheten, så gott det går, och är då i bästa fall ungefärlig av sig. Eller hur? Och likadant kan det vara med klockslag, eller hur?

Det kan ju mycket väl ha varit så också, när hon och CdC skildes från varandra i början av juni 1983 (rätta mig om jag har fel), när de båda låg inne för äggledarinflammation, eller hur? Hon kan ha mints fel angående datum och vem som lämnade stället först och sist av de båda.

Jo, men legitimationerna blev de ju av med inte desto mindre. Var det inte utav en sammanvägd bedömning?