Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Hej Hagenbach!!

Jag kan inte riktigt än släppa vissa tankar jag har kring tider och datum. Du skriver följande

"Allmänläkarens hustru sa att hennes dåvarande make inte kommit hem (med deras dotter) förrän kl 18.00 på Annandagen och detta kunde verifieras av en besökare i hemmet att han varit hemifrån med dottern en längre tid den dagen. "

Jag hittar själv igen liknande uppgifter men finner dom väldigt vaga. Vet man vem denna besökare var?? Varför han var hos allmänläkarens hustru?? Hur länge det totala tidspannet allmänläkaren varit borta?? Varför han varit borta?? 18.00 är ju i sig inte särskilt sent,men börjar bli en tidpunkt då man normalt är hemma med ett litet barn för att ordna med middag,förberedelse för nattning mm.

Har du mer info än mig och i sådana fall vet du var den finns att finna??

Jag har hunnit läsa ikapp 300 sidor i tråden och det som är mest "funky" för mig just nu är alla jävssituationer som skapats på båda sidor. Det som tenderat att vara en skandal åt ena hållet ersätts av tveksamheter åt andra hållet.

Nåt är ju uppenbart mkt "funky"!!

Ska fortsätta försöka hålla mig ytterst objektiv och göra ett besök till en mkt påläst bibliotekarie,dessa brukar kunna vara guldgruvor när det kommer till artiklar och sånt jag inte läst.

Vill kunna ha ett liv i övrigt så lär fortsätta läsa och låta andra vara aktiva i skrivandet. Vore dock tacksam om jag kunde få lämna alibi biten

Hagenbach hämtar sina uppgifter ur uppsatsen "Styckmordsmålet" av Lena Styrlin och Eva Nyberg, på s. 95 står följande: [...]"Annandag pingst, den 11 juni [...] En väninna vid namn Kerstin Lager hade också kommit på besök och mamman trodde att även hon hade talat med Bosse. Hon hade för sig att Allmänläkaren kommit hem ganska sent, strax före det att hans föräldrar anlänt till middagen kl 18.00"[...]

Det har länge uppstått förvirring kring det du tar upp, Christinas uppgifter, läkarnas alibin osv, och detta måste sättas i sitt rätta sammanhang. Jag vet inte om du vet om det, men i utredningsmaterialet finns uppgifter som tyder på att Catrine levde långt efter pingsten.

Saba (en narkoman som kände Catrine väl) sa att hon träffade Catrine ca en vecka efter 8/6, en kvinnlig släkting till Catrine sa att Catrine ringde sent i juni, kring 20/6, men den uppgiften kollade inte polisen, BM (som också kände Catrine väl) hade tydligen sagt att man "hittat" Catrine 11/6, vilket polisen antecknade, och Ragnar L (kände också Catrine väl) sa att Catrine ringde honom "ngn dag" efter 10/6, och en annan manlig vän sa att han träffade Catrine 1-2 veckor innan 25/6, då han började ett nytt jobb, han hängde upp minnet på det. Catrines vän NK sa att han hade en känsla av att han träffat Catrine efter 10/6.

Och vännen JE (som lärde känna Catrine genom Catrines bästis VE) sa 2006 att han träffat Catrine 15/6, och hans berättelse stämmer rätt bra ihop med Sabas. Saba sa att hon skildes från Catrine vid 17-18-tiden, i city, ung en vecka efter 8/6, och JE sa att han träffade Catrine vid 19-tiden på kvällen, också i city, på Norrmalm.

Det är hur som helst viktigt att poängtera att ingenting någonsin gjorde pingsthelgen viktig, inte från början, för den helgen valdes helt på måfå, för man behövde en helg att klämma in brottet på, och man visste inte när Catrine dog, om hon mördats eller var hon dött. Att pingsthelgen var viktig var ngt som man kom överens om, under mkt lång tid, och detta är oerhört viktigt, fundamentalt för hela soppan ...

Man bestämde sig irrationellt för att pingsten var dödshelgen, och då var den mordhelgen också, tydligen, och sedan rullade allt på, helt utan bromsar. Man försökte alltså bevisa att Catrine blivit mördad, fast man inte ens visste om hon blivit det, och att hon mördats under pingsten, fast man inte visste när hon dog, inte ens ungefärligen, och slutligen försökte man bevisa att läkarna mördat henne under pingsten, trots att motiv och personkoppling helt saknades.

Helt fantastiskt faktiskt.

Intressant!! Börjar kunna nysta i oredan rörande datum hyfsat bra!!

Vi talar om ett ganska stort tidsspann olika uppgiftslämnare ger. Man tycker "span" borde kunnat ringa in ett mer precist datum då Catrine sist bevisligen sågs av någon. Sen utgå från detta datum för att kontrollera alla misstänkta.

Men man får inte glömma hur mkt mer elektroniska spår vi lämnar efter oss idag.

Är man 100% övertygad om läkarnas oskuld gör detta att alibifrågan mer eller mindre sätts ur spel.

Är man mer tveksam är ju givetvis alla större förändringar i personernas rörelsemönster denna period intressanta. Säg att allmänläkaren ALDRIG tidigare varit ute med barnet,ALDRIG så länge,egentligen skulle befinna sig på en annan plats mm. Detta verkar dock inte vara fallet enligt mig.

Kom utredarna möjligen fram till denna helgen pga att denna perioden passade dom tidigare misstänkta läkarna sämst sett från deras alibi??

Jag har personligen aldrig tyckt någon timme varit det mest intressanta utan mer om personer lämnar sin normala rytm på ett onaturligt och oförklarligt sätt.

Jag kan ofta förstå att indicier leder en utredning åt ett visst håll,men någonstans måste indicierna få substans för att inte skapa sig ett eget liv.

Emotionella fall som detta tenderar att skapa en mytbildning som gör att man inte kan se klart i allt man läser.

Ja, man tycker det, att spanarna borde hållit sig till ABC-boken, dvs de borde naglat fast tid, plats och personer direkt, och varenda telefonsamtal och datum ska ju skrivas på samma papper eller vägtavla och uppdateras kontinuerligt, men hanteringen av telefonlistor och datum lämnade mkt att önska. Vad jag vet gjordes inte en enda telefonkoll, varken hos Ragnar, Saba, hennes fästman, TÅ, BM, den kvinnliga släktingen, Anckers eller Vincent. Gonerkas, Anckers och Vincents lokaler och bilar kollades fö inte alls. Och när man fick för sig att det var läkarna som var bovarna kollade man inte deras telefonlistor heller vad jag vet, och oviljan mot telefonkoll var kanske konstant. Och Sabas tidsuppgifter hamnade i slasken, dvs utredningens skamvrå, trots att Saba vittnade tidigt, i aug 1984, och ingenting talade för att Sabas uppgifter var oviktiga. Hon kände Catrine väl och erbjöd henne husrum i juni.

Jag tror inte att man kalkylerade så skarpt, jag har iaf ingen info om att man försökte hitta en helg när Teet och Thomas saknade alibi, utan man behövde helt enkelt en helg, och så pressade man in fallet där man ville ha det, och man jobbade uppenbarligen baklänges, man försökte samla vittnen, bevis och indicier efter att man bestämt sig för pingsten. Man bestämde sig inte för pingsten pga att man hade bevis, hållbara vittnen och indicier. Detta är extremt viktigt.

Strängt taget fanns det inga indicier alls mot läkarna, dvs det fanns inga samverkande trådar, det bildades ingen hållbar väv överhuvudtaget, och man kan slå hål på myten var som helst, det kan en tioåring göra.

Kunde damen med hunden bergsäkert vittna, identifiera läkarna? Nej, hon kom inte ens ihåg vädret. Såg ngn Catrine gå in i rätt byggnad, på KS-området? Nej, men en mamma sa att hennes lilla dotter sagt ngt som möjligen kunde tolkas som ngt som påminde om det Expressen skrivit om mkt. Har skräckfotonas existens bevisats? Nej. Om det bevisats att skräckbilderna fanns, kunde det bevisas att det var Catrine på bilderna? Nej, det fanns ju inte ett enda ID-tecken, enligt fotohandlarparet. Kunde bilderna vara gamla, komma från en film? Ja. Har ngn sett Thomas eller Teet med Catrine? Nej, men den där mamman sa att hennes lilla dotter sagt ngt som möjligen kunde tolkas som att dottern sett Teet och Thomas med en "tant". Ja, du hör själv, och jag har inte ens rabblat upp hälften av alla logiska luckor än

Ja, detta fall torde vara ett av de mest infekterade i moderns svensk kriminalhistoria, och det har varit affektivt och upphettat från början, och hela processen, vägen från sund utredning till sextonhundratalshysteri och karaktärsmord, folksagor och spektakel, den är förvisso fascinerande, och jag hoppas ngn skriver en sociologibok om detta fall ngn gång.

Åtalet bygger på den förundersökning som presenterades för Tingsrätten 1988, då utgick man ifrån att da Costa dog vid den tidpunkten hon "försvann", dvs först den 9:e juni 1984, sedan upptäcktes ett gammalt vittnesmål av arkitekten (Nils Sten Anckers) som träffade Catrine den 10:e juni, då hade redan allmänläkaren alibi och kunde alltså inte varit med dottern på rättsläkarstationen, då flyttades datumet till den 11:e juni 1984.

Men poliserna som utredde fallet 1984 utgick ifrån en helt annan tidsram, arkitekten var aldrig intressant eftersom man snabbt kom i kontakt med Ragnar Lindgren som hävdade att da Costa ringt honom den 11:e juni 1984 och någon dag senare. Man utgick även från "Sabas" (Maria Sabeyfat Berhane-Selassie) vittnesmål om att hon träffat Catrine en vecka efter 8:e juni 1984, dvs runt den 14-15:e juni 1984. Ungefär vid tidpunkten för Sabas förhör, dvs slutet av augusti, började polisen rikta in sig på obducenten efter ett tips från dennes f.d svärfar. Hos polisen fanns då fortfarande misstankar om att TH mördat sin tidigare fru. Obducenten häktas i december 1984. Exakt vilken tidsram man utgick ifrån då är jag inte säker på men finns säkert i materialet i tråden. Efter mordet på Palme lades utredningen på is, och nya personer kom att ta hand om fallet när det återupptogs och ledde till häktning och åtal mot läkarna 87-88. Då var flera av de gamla vittnesmålen, inklusive arkitektens, Ragnars och Sabas vittnesmål okända för de nya utredarna. Arkitektens vittnesmål hittades och man fick justera gärningsbeskrivningen. Under förhandlingarna inför den andra rättegången 1988 ändrades tidsramen, då utgick åklagaren ifrån att brottet ägt rum "vid pingsten eller i anslutning till pingsthelgen 1984". Chefsåklagare Helin har alltså i efterhand ändrat gärningsbeskrivningen för att passa in på läkarna, främst Allgéns alibi under den första rättegången, som ägde rum i januari-mars 1988. Den andra rättegången som avslutades i juli 1988 var mer svävande vad gäller tidpunkt för brottet. Läkarna har som jag förstått det betydligt starkare alibi runt den 15:e juni 1984, vilket gjorde pingsthelgen perfekt, och det blev då mycket bekvämt att låta uppgifter som pekade mot att C levde veckan efter att falla under stolen.

En till artikel, om allmänläkarens alibi: http://imageshack.us/f/526/v6lc.jpg/

Paradoxer och tydliga frågetecken

Relationen mellan Catrines förmodat våldsamma död och bristen på motvärnsskador är underlig, och vi kommer säkerligen inte att få ngn klarhet i vad som hände. Man kan knappt ana ett skeende. Catrines vävnader var extremt blodfattiga när de hittades, och troligen utsattes hon för stickande/skärande våld, mot halsen och/eller buken, och hon stryptes säkerligen inte, eftersom lungorna skulle ha blodfyllts, och detta borde man sett när lungorna obducerades.

Men om ngn knivskar Catrine, varför hittades inga tydliga motvärnsskador, varför uppstod ingen strid alls? Man får väl förmoda att Catrine angreps i omtöcknat tillstånd då, men då måste hon ha varit helt utslagen. Och om om hon var utslagen så var hon ju ett perfekt strypoffer, och att knivhugga henne måste ha varit ett synnerligen obehagligt och stökigt alternativ. Kanske var blödningen så häftig att Catrine knappt hann göra ngt alls innan döden, det är inte omöjligt ...

Och om Catrine nu blödde mkt när hon dog så fanns det en perfekt plats för polisens tekniker. Någonstans fanns det nog mkt tydliga spår efter Catrine. Blodspår är nog inte de lättaste att tvätta bort i ett hem eller på en arbetsplats ...

Lustigt förresten, att man aldrig hört om ngn finkamning av den ointressanta rättsläkarstationen, som polisen fixerade sig vid totalt, detta populära skräckkabinett, själva navet, det mytiska spökhuset, obducentmonstrets hemvist ... Letade man efter Catrines blod överallt? Det spelar ingen roll hur många lik som obducerades där - en finkamning borde gjorts, med tanke på hur hårt polisen drev sin låtsasutredning, men jag har aldrig hört ett pip om detta. Teets rum dammsög man, utan att hitta ett skit, självklart, men resten då, alla skrymslen och vrår? En jäkligt fragmentarisk utredning alltså

Varsågoda, två bilder som visar hur området såg ut innan ombyggnaderna på 1990-taket och nu. Kartbilderna är från 1965 förresten.

http://i40.tinypic.com/11tswlt.jpg
http://i39.tinypic.com/29l0hn4.jpg

Karta från 60-talet, ok. Ena bilden är mkt tydlig, E-vägen är mkt skarp, med ett par gatunamn också. Det hade inte skett ngn jätteförändring 1984, inte vad jag vet iaf. Fyndplats 2 var belägen vid Y-korsningen, bredvid 58-markeringen (buss 58 stannade nära Eugenivägen). Området omvandlades, revs 1987, då försvann byggnaderna man ser på förundersökningens bilder, nyligen postade av Echoes.

Det var ödets ironi, verkligen, att området revs. Var kanske tur för den eller de som visst ngt om Catrines död. Om det fanns ngt Catrine-relaterat fynd, ngt föremål kanske, eller ngt tekniskt spår, på själva E-vägen, så var det iaf förintat 1987.

Åt öster, precis utanför bilden, låg parkeringen där det stod husvagnar på 80-talet, och enligt ett vittne köpte en av männen i utredningen sex där, ca 400 m från E-vägen. Det var Vincent. Enligt vittnet mådde Vincent "dåligt" på ngt sätt, och vittnet sprang över en väg, till en mack, och vittnet lämnade området i taxi. Vittnet kunde tyvärr inte tidsbestämma händelsen. Svårtolkat vittnesmål.

Jo, men Obducenten skar av ANs huvud "för att företa en röntgenundersökning"...hur är det nu med den saken? Du verkar ju ha svar på alla frågor gällande de båda läkarna. Du är något av en talesman för dem, av allt att döma. Eller? Man får lätt det intrycket. Du verkar ju känna dem utan- och innantill, så att säga.

Och jag måste säga att det är väldigt märkligt hur många (det är grymt många det) det är som ni hävdar vara "inkompetenta"...verkar som om alla som på ett eller annat sätt inte talat för läkarnas sak är mer el. mindre "inkompetenta" och att kompetensen ytterst finns på er sida av lägret. Det tror jag icke, ärligt talat.

Japp, bara blev så. Men, det var vad jag gjorde (trodde, alltså). Borde ha preciserat mig. Är inte mer än människa. Alla har sina brister.

Jag tror/misstänker fortfarande att Obducenten gjorde så. Och det är inte för inte, det.