Egots död

Snabb fråga. Vad är det egentligen för skillnad på en egodöd och ett grönsakstillstånd?

Skillnaden är total!

Egodöd är ingen död, utan det är liv. Det handlar inte om att något ska dö, utan inse att det redan är dött. Att det aldrig har funnits. Utan att det bara har varit en okunnig tro skapad av omedvetna tankar.

Men betyder inte egodöd per definition att du avsäger dig dödar "dina" egna tankar. Vad är det som tänker då? Vart är din "identitet"? Vart är DU? Hur kan du ens fungera i ett "normalt" samhälle om du på riktigt uppnår det tillståndet?

Dina tankar är inte >dina< tankar, du är det medvetande som ser tankar, vi är bara vittnen. Min och din identitet härstammar från en formlös plats. Det vi alla är, äntrar världen av form från en formlös plats. Att försöka definiera och förklara vem vi är, är omöjligt eftersom vi är något formlöst.

Du är här och nu och det kommer du alltid att vara, du kan aldrig vara någon annanstans än här och nu. Ställ dig frågan: Är jag här och nu? Ställ samma fråga om 10 minuter, svaret blir alltid ja. Framtid och dåtid existerar bara i en form= Tankeform. Det finns ingen annan tid än nu, här och nu.

Sök svaren inom dig, du hittar dem aldrig på det externa planet. Alla svar finns inom dig, sök och du skall finna, sanningen kommer att göra dig fri från tankens bojor.

Jag har kommit så pass långt att jag förstår att jag inte är mina tankar, absolut. Frågan är bara: Vem är vittnet? .

Nej, det enda som kommer ske är att du kommer se dina tankar för vad de är. Att det inte finns några tankar som är "dina" eftersom den som tänker dem också bara är en tanke!

På vilket sätt upplever du ro/trygghet/lycka genom "tanken" (för det är det trots allt, eller? ) att inget annat är än "här och nu"?
Jag vet att det är Tolle mfls mantra men jag kan inte se det förlösande i det..

Ord i videon är inte alls överflödiga. De är inte bara "ord", utan affirmationer. Affirmationer tjänar till att omprogrammera hur vi tänker, känner och handlar. De främjar spiritualitet, som vi idag behöver som mest. Det är medvetandet som är primärt. Har man uppnått rätt medvetande, kommer egodöd att uppnås som följd. Egodöd är inget självändamål, den är en del i transformation av vårt medvetande.

Vittnet är du. Du är det medvetande som bryter in i världen av form, den kanal du använder är ditt transportmedel, alltså kroppen. Den mänskliga kroppen är kanalen som används av medvetandet för att äntra världen av form. Medvetandet är evigt, det har aldrig fötts och kan aldrig dö eftersom det härstammar från en formlös plats där tid ej existerar. Det som dör är kanalen, medvetandet, du, återgår till det formlösa. Därifrån kommer du att försöka äntra världen av form via en annan kanal, dock oklart vilken.


Jag upplever inte ro/trygghet/lycka genom "tanken" eftersom känslor inte är tankar och vice versa. Det är just därför som det råder totalt vansinne i världen just nu. Människor är så sömniga, trötta och vilse i det externa, de blandar ihop känslor, händelser och tankar, psykvården växer så det knakar. Tankar är inget annat än tankar, det är när du identifierar dig med tankar som lidandet tar fart.

Händelser är inget annat än händelser, varken mer eller mindre, hur vida händelserna är negativa eller positiva är något som avgörs av den enskilde. Om den enskilde tar beslutet att händelsen är negativ, och därefter identifierar sig med beslutet eller tanken så kommer lidandet som ett brev kommer med posten.

Händelser, tankar och känslor måste man separera på, därmed inte sagt att de inte hör ihop, för det gör de, men många människor har inte förstått att tänkandet river upp känslor inom en, de ser inte sambandet vilket resulterar i att psykiatrin växer.

Tack för ett mycket bra svar! Blev glad av att läsa det du skrev.
Ja jag tror också att det just är tankarna som är roten till mycket lidande. Eller snarare avsaknaden av medvetenheten och distansen till tankarna.

För mig personligen så är det dock svårt att "släppa" tankarna totalt. Vettefan vad som skulle hända om man gick hela vägen där så att säga. . Därav mina frågor.

Men jag har mina aningar om varför jag blir rädd just här;
Jag upplevde en stark känsla av "Depersonalisation" som var drogutlöst av CB för en herrans massa år sedan. Tappade kontakten med mitt "jag" fullständigt. Har i efterhand sett folk kalla just det tillståndet för en "egodöd light". Dock tvekar jag över om det det då det är den absolut mest skrämmande jag känt i hela mitt liv. Raka motsatsen till lycka och glädje.

Men redan då väcktes en nyfikenhet om hur den här världen är beskaffad. Efter den incidenten så förstod jag att det finns "något mer". Något så mycket större än vad vi har en aning om.

Jaja, questen efter "sanningen" fortsätter .

Japp jag köper det! Tack för svar

Jag tycker den är bra som ett steg in i meditation. Dock är jag allergisk mot ordet "gud" och vill gärna ta bort det eftersom det utlöser alldeles för många mentala koncept.
På sikt tror jag att det är bättre att meditera utan att affirmera. Affirmationer kan vara bra, men de tillhör inte riktigt meditationens område eftersom de är tankar. Meditation är ordlös.