Egots död

Hur kan DU känna smärta hos andra. Om varken du eller den andra finns?
Menar jag.

Edit:

En rätt skön låt att ha i bakgrunden:
Brian Eno - An Ending (Ascent)
https://www.youtube.com/watch?v=It4WxQ6dnn0

Känslorna finns, även fast inte "duet" hos någon av oss finns.

Ok jag köper det. Det är ungefär så långt "jag" har kommit också.
Total resignation.
Men samtidigt undrar jag om det vore lika lätt att vara så "resignerad" om du/jag/något blev plågad i ett koncentrationsläger.

Det jag menar är, att icke-dualism kanske är något vi västerlänningar tar till då vi är tillräckligt uttråkade av lyxångest och tristess?

Nej, jag tror inte på något sätt att egodöd gör någon immun mot smärta.

Det är mycket historier om upplysta människor som bli immuna mot ditten och datten, och det kanske är sant, men det är inte en direkt effekt av egodöd.

Jag kan snarare känna att en del av min smärta blir renare och starkare på något sätt.

Ja, för många tar det ju mycket tänkande innan koncept och insikter kring icke-dualism sätter sig, och då underlättar det ju att ha tid att tänka.

Men för andra är det nästan självklart...

Jag menar mer att det kanske är svårt att sitta och säga att "jag inte finns" när man väl blir stenad eller får gå på glödande kol.

Eller ta vilken random västerländsk motgång som helst. En kvinna/man som gör slut, du blir av med ditt jobb etc.

Att sitta där och säga att man inte finns kräver en hel del resignation från egot.

Både ja och nej, har du väl genomskådat ett trolleritrick så kan du aldrig bli lurad av det igen hur gärna du än vill...

Förmodligen har du en fel föreställning om, vad ego är. Om man vet, att dålig självkänsla är ett av egots kännetecken, då förstår du, att man klarar en arbetsintervju bättre med en liten ego än med en stor. Man fungerar också bättre för övrigt med en liten ego, på alla områden i livet.
Det har diskuterats och förklarats i tråden flera gånger vad ego är. Att "döda" sitt ego är svårt, men det går utmärkt att minska egot. Om du lyckas att döda ditt ego helt - då hamnar du direkt...i paradiset.

Upplevde egodöd när jag drack ayahuasca i Brasilien för några år sedan, det var nog det absolut märkligaste jag någonsin upplevt.

Upptrappningen började på allvar när jag hade druckit den andra koppen ayahuasca och fick för mig att jag inte fick in tillräckligt med syre i lungorna. Hur mycket jag än andades så kändes det som att jag sjönk längre och längre ner i något som jag upplevde som ett färgstarkt hål av ren dödsångest. Jag kom till en punkt där jag var helt övertygad om att jag skulle dö, det fanns ingen tvekan om den saken. Efter många om och men valde jag att acceptera mitt öde och slutade kämpa emot det oundvikliga. I samma ögonblick som jag slappnade av för att möta min skapare försvann alla färger och allt ljud. Allt jag någonsin känt till försvann. Kvar var enbart mitt svävande ansikte, omgivet av ett vitt ljus.

Jag kom inte ihåg vem jag var, vilka min familj var, var jag hade varit, vilket land jag kom ifrån eller varför jag befann mig i det här märkliga tillståndet. Och det som händer när man inte har något minne är att man inte tänker på framtiden heller, eftersom man inte har en aning om vad den kan tänkas innebära. Man bara existerar, och det var det mest avslappnande känsla jag upplevt i mitt liv. Jag hade på riktigt kommit till nirvana.

När jag slutligen kom tillbaka till verkligheten var min rädsla för döden borta, eftersom jag inbillade mig att jag redan upplevt hur det är att dö. Fyra år senare har jag fortfarande inte fått tillbaka den sporadiska dödsångest jag hade innan.

Hur man kan uppnå total egodöd utan droger är för mig ett mysterium. Själv är jag en stark förespråkare av genvägar.

Ja det är ungefär så jag ser på en "klassisk" egodöd också.
Men tråden behandlar nog olika former av "egodöd". Allt från att vara medveten om att man har ett ego till, total upplösning. Som du nyss beskrev.

Jag har svårt att tänka mig hur man skulle uppnå ovanstående tillstånd utan droger. Än mindre hur man skulle kunna fungera i dagens samhälle.

Fast egodöd kräver verkligen inte att man tappar minnet, eller slutar förstå hur samhället fungerar...

Nej tvärtom, man blir väldigt kärleksfull. Vår grundessens är kärlek. Avsaknad av ego gör att kärleken får fritt spelrum och breder ut sig över allt och alla.