Den stora, allmänna opinionsundersökningstråden

Jag tror han gjorde helt rätt som höll sig lugn när han blev attackerad. Reinfelds hånleende är säkert ett bestående minne från den debatten. Tror dock inte debatten överhuvudtaget förändrat opinionsläget. Debatter förändrar mycket litet politiken och det är mest retoriska knep som visas upp. Det gäller också att inte vara för smart och tränga in motståndarem i ett hörn. Sympatierna hamnar oftast hos den som attackerad och det som känns som en vinst kan snabbt vändas till en förlust av väljare.

Det kan npg sägas att regeringen vann debatten så att säga retoriskt. Egentligen inte mycket att säga om det Löfven är mindre van än de fyra borgliga partiledarna, och de attackerade ju honom samfällt. Men frågan är hur oppinionen reagerar på det. Det är inte självklart att det leder till nedgång för s och uppgång regeringen. Dels p.g.a. att "fyra mot en scenariotkan ge Löfven sympatier, och dels på att åtminstone undertecknad reagerade negativt på i synnerhet Reinfeldts och Lööfs arroganta beteende (ideliga avbrytanden, avsiktliga misstolkanden och hånleenden).

En viss uppgång för s alltså, men egentligen så borde de ha betydligt högre siffror. Löfven har fortfarande mycket att tänka på. Trotts att MP minskar, så sitter de fortfarandei guldsitts. Väljarna börjar kanske få kalla fötter angående detta? Om övriga partier skulle ta miljöfrågorna på lite störra allvar skulle nog de gröna minska ytterligare.

Fortfarande nervöst för c och KD, men jag börjar nog luta åt att de kommer att klara sig kvar i riksdagen ändå.

Guldsits vet jag inte. Siffrorna för osäkra väljare är ju fortsatt väldigt höga. Med tanke på att en förkrossande majoritet av dessa var Alliansröstare i förra valet så får man nog ändå se det som baslinjescenario att Alliansen kommer öka när dessa börjar bestämma sig för vilket borgerligt parti som man ska rösta på. Det är klart att det finns en del potentiella blockbytare men knappast en majoritet.

Vad gäller C och Kd så ser jag ingen anledning att tro att de kommer trilla ut. Det finns fortfarande gott om stödröster att hämta. För även i en situation där Alliansen är chanslös så kommer ju många Alliansväljare gärna sätta käppar i hjulen för de rödgröna genom att se till att C och Kd klarar sig kvar.

Det intressanta blir ju åren 14-18 om S sitter i förarsätet på en svag rödgrön regering som även med V inte har egen majoritet. Då ska denna regering försöka få stöd av borgerliga småpartier som räddades kvar av moderata stödröstare. Om C eller FP faller till föga så kan de få ett tufft val 2018 (eller tidigare...) när de måste stå på egna ben. Eller kommer de hoppas på sossestödröster.

Intressant reportage idag i Godmorgon Världen om SD:s problem att hitta ett opinionsinstitut som accepterade dem som kund. Flera tackade nej med en blandning av ideologiska och kommersiella skäl. Instituten menade bland annat att man riskerade affärer med andra kunder. Inga konkreta hot, från ex. andra partier, om att säga upp kontrakt ifall man hjälpte SD presenterades dock.

Efter flera svenska instituts vägran, slutade SD:s sökande hos norska Sentio, som accepterade SD som kund. Är det bara en slump att just Sentio numera oftast rapporterar SD:s högsta opinionssiffror?

När man hört reportaget blir man väldigt misstänksam mot opinionsinstitutens opartiskhet och hederlighet. Vilka krav kan befintliga kunder ställa på instituten, förutom att de inte skall hjälpa vissa andra partier?

Vet vi ens hur instituten väljer de som tillfrågas?

Det bästa man kan göra är att kolla medlet av alla undersökningar tillsammans.

Det skulle vara intressant om det vore så. En snabb överslagsberäkning ger dock ca 35 % till S men strax under 40 till Alliansen.

Den dag S talar om för oss att de kommer att att gå i valkoalition med V och MP blir de tillsammans naturligtvis ett större parti. För hur länge är dock en fråga.

Skulle du säga att det är i paritet med Palmes hånflin mot Fälldin?

Ett alternativ är ju då att lägga MP:s och V:s hjärtefrågor åt sidan och försöka vara skickligare alliansare än alliansen varit. Då fokuserar man på de ungefär 80 % av politiken som inte är föremål för diskussioner och avstår från profilfrågorna och hoppas på att Alliansen i utbyte mot en försiktig (=mesigt konservativ) politik. Rent praktiskt kan en sådan strategi fungera alldeles utmärkt - alltså inga förändringar, business as usual, men inte heller mer åtgärder i liberal riktning.

Som bekant är ju högerfalangen i S inte så väsensskild från borgerligheten i sin nya skepnad.

Fast C hamnar ju under 4%-spärren och då ser det ut såhär, procentmässigt:

S 35,6%
M+FP+KD 35%

2% ras för MP är den bästa tidiga julklapp man hade kunnat drömma om. Nu är det bara att hoppas på att partiet fortsätter gå ut med att de vill chockbeskatta allt som rör sig, och att Romson och Ferm fortsätter agera sänken. MP ska ner till C-nivå där de hör hemma.

Vad gäller S instämmer jag helt. Om det inte vore för V och MP så skulle jag inte bry mig om det var M eller S som bildar regering. De praktiska skillnaderna dem emellan är uppenbart minimala. Om det inte vore för historian och positioneringen så hade ju en M+S-regering haft lättare att komma överens än nästan alla tänkbara kombinationer.

Men att V och MP skulle gå med på en tillvaro där man inte rör profilfrågorna synes mig otroligt? De partierna ÄR ju sina symbolfrågor.

Det är underbart. Jag räknar med att media kontrar med en bred front av klimatartiklar och bilder på sälungar i olja för att få sitt älsklingsparti att öka igen.