Troende, varför tror ni?

Nej, vi vet bara vad som står i böcker.

Vad med det berömde 'inre andliga kompasset'. Vart tog det vägen? Eller du kanske inte har ett själv?

Du kan också återigen finna din andliga kompass om du vill

Har jag på något sätt antydd att jag har förlorat mitt andliga kompass, eller insinuerar du bara nånting?

Om det sista: Vad i så fall?

Om du har kvar din andliga kompass så verkar du inte lita på den åtminstone ett dugg. Du vill veta.

Visst, jag kan nämligen konsten att skilja mellan 'faith' och 'facts'.

Och tant Agda älskar dig, men hon är något förvirrad, stackarn.. Vad har det med något att göra?
Du bara hasplar ur dig ord som om det var trollformler.

Det var ett intressant svar. Av det du absolut vet, det tror du egentligen bara...hmm.

Nu var det inte vad iesho skrev, men det får ni reda ut själv.

Jag känner till min sanning om Gud och Jesus så tala för dig själv.

"Det vi vet, det tror vi bara". Hur kan ni bara tro det ni vet? Du ser inte att det brister någonstans här?

Absolut vet?

Av vad jag vet, har läst mig till, så tror jag på Jesus genom att jag tror på hans budskap. Och eftersom jag tycker mig förstå att Jesus har funnits så tror jag på Gud. Jesus skulle inte ha ljugit om Gud eller hittat på sitt budskap.

Jag hävdar inte att jag kan bevisa att någon viss person fanns eller att det ena eller det andra manuskriptet är äkta, jag gör bara en bedömning och har kommit till den personliga slutsatsen att budskapet kommer från en högre makt (än människan) och att det är ett sant och värdefullt budskap.

Nej en sanning är komplexa-ekvtions-konsten, det är monoteism och då är man tillbaka i önsketänkandets fatalism. Fatalism betyder, så vitt jag uppfattar det rätt ödestänk, ödet bestämmer, inte människan vilket jag ser som genomfalskt och så prudentligt att det vänder sig i magen till slut.