Troende, varför tror ni?

Det svaret visar tydligt att vi pratar två olika språk. Du förstår inte sanningen eftersom du inte upptäckt din...än. En sanning kan du inte tro på, den vet du. Det är en oerhörd skillnad och visar bara hur vilsna människor är som tror på den.

Du förstår inte. Jag tror inte på Jesus budskap, jag vet Jesus budskap.
Du behöver aldrig bevisa en sanning om du vet i ditt hjärta att det är sant.

Det ligger en tröskel mellan tro och vetande. Ha istället tillit att du vet. Du vet dina egna svar och går dom svaren just nu genom Jesus, helt okej. Men sluta inte sök. Ifrågasätt livet istället för att förlita dig på en bok.

Vad betydar detta? Vad jag kan se kombinerar du två ord ("sanning", "vet") med i stort sett synonym betydelse för att konkludera något luddigt i ditt 'sanning finns inom dig'-postulat.

Givetvis inte för sig själv. Men om man predikar 'sanning' för andra behövar det bevis.

När du hittat DIN sanning slutar du tro, då vet du. För att förklara det behöver medvetandenivån höjas så att tänkandet minskar och du hittar balans mellan hjärtats röst och tankens röst.

Du vet om du inte trivs på ett jobb, du tror inte att du vet. Den här vetskapen kommer inte enbart från tänkandet, utan ifrån allt som är du. Det finns saker i ditt liv som du bara vet. När medvetandenivån höjs kan denna vetskap omfatta i stort sett allt i ditt liv. Det kallas tillit, men blir otroligt självklart när du vågar ha tillit. Då faller det mesta på plats. Du börjar plötsligt förstå varför du är här, vem du är, syftet. Sen upptäcker du att ju mer du förstår dig själv, ju mer förstår du alla andra.

Naturligvis har jag referenspunkter till "sanning" och att "veta"; primärt den objektiva beskrivelsen av den rationella kosmiska verkligheten, så precis semantik som möjligt och ytterligare filosofiska analyser. Utöver det har jag massor av personliga subjektiva åsikter och attityder.


Ja, det var så mantrat igen. Ett mantra som iövrigt är lika mångtydigt som tolknings-metodologierna av religiösa texter ledar till.


Som sagt: Subjektivt.


Guru-trams.


Nej, det kallas för marknadsföring av sånt som har så lite egenvärde att det inte kan säljas, när "tillitt" ersättar validitet och kritisk granskning.


Mera guru-trams.

Visst är det guru-trams för någon som inte hittat sin sanning. Men det finns dom härinne som hittat sin. Försök gärna få dom att förklara istället.
Jag rekommenderar dock starkt att du ska läsa något med Eckhart Tolle. Du har trots allt ett öppnare sinne än många andra jag mött.

Det är guru-trams för alla som inte specifikt delar ditt syn på vad "sanning" är, inte omdefinierar "sanning" till din betydelse av ordet och för dom som helt enkelt avfärdar ditt predikande p.g.a. att du inte har minste belägg för vad du sägar.


Och jag har som nämnd i mitt förre inlägg hittat min objektiva sannings-sökande metodologi, som i stort sett inte har något med din .... mantra-mässande och navelskådande .... världsbild att göra; och som definitivt inte kan användas till att konkludera som du gör.


Det finns ett mindre antal forumdeltagare som i teori och praxis följar en 'väg' av inre tystnad eller liknande, och dessa har redan vid en hel del tillfällen yttrat sig om metod och konsekvens.


Du har i det närmaste ingen som helst kunskap om vad jag kan, vet eller har provat på det område du predikar om. Vad jag dock .... till din orientering ..... med säkerhet kan säga är, att jag inte på något sätt har ett behov för guru'ism.

Det är din sak om du som privatperson har kört fast i en förvirring omkring subjektivitet och objektivitet, men förvänta dig inte att någonlunda informerade personer inkluderar denna förvirring i sina världsbild-underlag.

Håller med BEing. Det gäller för var och en att hitta sin egen sanning. Och jag tror man känner i sitt hjärta när man funnit sanningen. Och den egna sanningen behöver inte bevisas för någon.

Viist, det är en helt legitim subjektiv åsikt.


Sematisk akrobatik: Att "TRO" man finnar "sanningen".


Precis, och därför är det lämpligt att tydligt semantisk manifestera att det är subjektivt och inte objektivt. En distinktion som 'guruer' har MYCKET svårt för att förstå/acceptera.

Bogomil

Givetvis är den sanning jag funnit om mig själv subjektiv. Men något jag har svårt att ge belägg för är att ju mer jag insåg om mig själv, ju mer insåg jag hur allt annat fungerar. Den här sanningen kan du förstå om du slutar avfärda den som trams. Vad vill du egentligen med dina fina ord?

Ditt objektiva-sanningssökande kanske kan få dig att läsa något med ovan nämnda författare. Du har ju inget att förlora eller hur?

Så är det inte för mig. Det har tagit mig ganska lång tid att verkligen förstå i detalj vad han hade för budskap. Nu när jag vet vilket budskapet är kan jag konstatera att jag tror på det.

Jag har aldrig sökt sanningen om livet, bara sökt sanningen om Gud och om människans drivkrafter och tänkande. Och jag ar aldrig förlitat mig på Bibeln eller någon annan bok. Det vore som att förlita sig på Aftonbladet därför att någon skrev något intressant i denna tidning för länge sedan.