Troende, varför tror ni?

För min del hoppas jag att Guds kärlek manifesterar sig så, att han gör mig till en bättre pasta-kock, så jag kan komme närmare till honom genom välsmakande transnoodlitiering som fungerar direkt på mitt inre andliga magkänsla- kompass.

Det var en rätt modest önskan.

Men med stora konsekvenser för min tro och andliga utveckling.

Det stämmer. Varje individ behöver hitta sin egen sanning, men dessa författare kan visa "dörrar", "pointers", "hintar", "små nycklar", som leder närmare sanningen.

Det är intressant att troende tror på sanningen om Jesus, om Gud. Men går det verkligen? Kan du verkligen tro på en sanning? För är det då verkligen en sanning?
En sanning borde du inte tro på, den borde du veta.
Tror jag på sanningen att solen går upp i öster eller vet jag den sanningen?

Men det hjälpar ju inget på det grundläggande problem: Att såna som börjar med att nosa på auktoriteter ofta blir fast i auktoritets-tänkandet. En del till den grad att dom börjar inbilla sig, att dom själv är auktoriteter .... och sen har vi den vanliga pådyvlings-cirkusen med t.ex. mantra-mässande, guru-komplexer, dogmatism etc.

Om du jämförande försökar dra detta in i en 'faith'-debatt, då är det en falsk analogi.

Jodå, Gud älskar också dig

Vi känner inte till sanningen om Gud och Jesus, men av vad vi vet så tror vi. Jag har förtroende för Jesus.

Med "vi" refererar du förmodentligen till vissa typer av kristna. Men vad är det "ni" VET?

"Vi" vet nog inte mer än vad du gör.

Icke-svar på min specifika fråga.