Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Förstår dig, lite så jag tänkte kring det hela med. Att gå i diagnostankar verkar vara extremt vanligt bland ungdomar.Man vill bli sedd , få uppmärksamheten.
Egentligen tänker man inte på att man ska vara GLAD för att man inte lider av någon diagnos.

Är inte i tonåren längre. Inte längre en osäker person som försöker hitta sin plats. Vilket jag antar det du ville förmedla. Vet vem jag är och är nöjd med det. Aldrig träffat en wannabe men du har nog förmodligen rätt i det du skriver. Unga som försöker hitta gemenskap någonstans, då kan man göra det mesta.

Då var det sagt, då kan jag gå vidare till nästa ämne, varför man mår dåligt. Det kan bero på många saker. Den sociala biten tex, alltid gå runt och vara "rädd" för folk och bli sedd som konstig. Det tär mycket på en. Vi brukar vara intellektuella av oss också, men oftast inte komma så långt i livet. Kan ta mig själv som ett exempel, arbetslös och sjukskriven. Vet att jag har hjärna för att kunna klara vilket jobb som helst i stort sätt (ja nästan, så smart är jag inte). Men klarar inte ens det vanligaste knegarjobbet för det är för mycket sociala påfrestningar. Har arbetat inom industri. Där jobbar vad jag kan säga mestadels ointelligenta knegarfolk. Simpla machosnubbar helt enkelt, som tar sitt jobb på för stort allvar. När man är i den gruppen så vet man mycket väl att man är smartare än dom flesta. Men det är inte så folket ser på en, enligt dom så är man den som är osmart och dum i huvudet.

Man kan säga att man lever i en värd som inte är anpassad för en. Då är det lätt att bli deppig. Ser sig själv som bättre än andra men innerst inne så vet man att det är en själv som är sämre.

Och som inlägget innan så ursäktar jag om det är konstigt skrivet. Full som sagt.

EDIT:
Bryr mig inte om folk för fem öre. Dom enda jag bryr mig om är mina närmaste vänner. Men tänker för mycket om vad folk tycker om mig. Nog därför jag har sådan social fobi. Kanske inte alla aspies som har dessa problem, jag vet inte. Men någon som är diagnostiserad får gärna kommentera. Kul att veta om jag är helt ute och cyklar eller om jag har lite rätt.

Kallprat är någonting jag avskyr. Men du har rätt, hade man vart så "handikappad" så man inte förstår vad som händer så hade det förmodligen vart lättare. Som du sa innan så är downies jävligt glada av sig. Grovt handikappade men dom lever i sin egna lilla värld utan att bry sig. Är man aspie så lever man också i sin egna värld kan man säga. Men man förstår vad som händer runt omkring en. Kanske mer än vanligt folk gör tom. Skulle däremot inte bytt plats, gillar att jag är som jag är. Världen är inte anpassad för mig bara, så jag ser på det.

Förresten, just nu är jag så full så jag knappt kan gå utan att ramla. Ändå så kan jag skriva hyfsat ok. Hur många "normala" folk kan det egentligen.

Exakt.


Diagnoser delas ut som godis. Jag har inte funnit anledningen än. Jag har läst att de som kommer fram med diagnoserna (de som skriver DSM och förnyar den då och då; nyligen till DSM-V som tog bort AS och lagt det i "Högfunktionerande Autism") får betalt av läkemedelsföretagen. Det är inte omöjligt. I USA specifikt är läkarna antagligen mindre restriktiva än svenska läkare då det sker privat där borta och skattepengar står för vården här. Det är ungefär lika intelligent för en privatläkare att skicka iväg dig som det är för din lokala godisaffär att vara otrevlig mot dig.

I Sverige följer vi USA:s fotspår, men diagnoser här delas antagligen ut som godis p.g.a. klimatet i vårt samhälle. Vi är landet som har ett systembolag för att vuxna människor inte anses klara av att hantera sin egen alkoholkonsumtion - hemma. På billiga barer får du ändå betala minst tre gånger priset på ölen jämfört med Systembolaget och där är det ändå jävligt dyrt med tanke på momsen, som nu kommer höjas i höst.


Nja, min tes är att det går tillbaka till grottmänniskan. Du kan inte utrota 200,000 år av evolutionspsykologi. Det är viktigt för kvinnan att hon behöver mannen mer än han behöver henne. Mannen måste vara en alfahane för att behöva henne mindre än hon behöver honom då alfahanar har fler kvinnor att välja på. Det är därför han har råd att behandla henne nonchalant. Jag pratar inte om kvinnomisshandel eller ens psykisk misshandel.

Du är säkert medveten om att kvinnor kan vara mycket mer selektiva i sina val av sexuella partners. Män kan inte det. Endast alfahanar kan vara selektiva. Det triggar, antagligen, en biologisk faktor hos kvinnor som gör honom mer attraktiv än andra män just för att han kan vara selektiv och har självförtroendet, nonchalansen och badboy-attityden som följer.


Det påbörjades väl med min privata miljö och hålls på plats p.g.a. omvärlden. Skulle du vilja föda en dotter till ett land där var fjärde kvinna under sin livstid kommer utsättas för ett sexrelaterat brott? Samma land som höjer skatten på öl med termen "det är bättre att arbeta än att supa". Samma land som övergivit sina demokratiska principer, tolererar politiskt motiverat våld från vänstern mot (SD) och med en massmedia som förvrider fakta så att du tänker korrekt, som den masskonsumtionsslav du nu är. Du måste förstå att jag ser världen ur ett principbaserat, logiskt perspektiv. Sverige saknar principer och folket tänker inte längre logiskt, som e.g. att hålla koll på vad fan som händer i EU. Det finns ytterst få människor där ute som likt mig sätter sina principer framför sina känslor. Det inger inte direkt ett hopp om att vår demokrati, som är förhållandevis ny med tanke på att vi levt i civilisationer de senaste tiotusen åren, kommer vara. (Inte för att jag på fullt allvar tror på att vi lever i en demokrati nu, men det finns möjligheter för folken att kräva det - vilket de inte göra.)

Ja, lite deprimerad måste man ta mig fan bli om man inte är för dum för att inse hur absurt vårt samhälle har blivit. Min AS-diagnos, eller vad man ska säga, har kanske bäring till hur hårt jag tar allt det här. AS-människor tenderar att ha svårt att filtrera sinnesintryck, så som ljus och ljud. Jag har svårt att filtrera varje våldtäktsfall, oprovocerad misshandel; varje idiotisk lag som förs fram och varje människa med makt i EU som inte är valda av folket. Dessa är saker jag inte kan filtrera bort; om depression är en kvarvarande känsla om hopplöshet så är det min reflektion om samhället och dess framtid: det känns hopplöst.

Jag tror att vi alla är bondar på ett schackbräde där det står "evolution" och därmed får ditt luktsinne leda dig till rätt partner.


Jag håller med dig. Det är inte lätt för någon av oss att hitta sin identitet i ett samhälle som inte bara vill ta bort könsnormen utan eliminera den i samband med total förändring. Det är konsekvenserna av indoktrinering, e.g. "du är inte svensk - du är människa"; "du är inte en man/kvinna - du är människa"; "du har ingenting med dina förfäder att göra - du är en människa".

Hur ska man finna sin identitet i annat än diagnoser när samhället inte hjälper dig?


Jag gillar dryga människor till viss del. De tillhör minoriteten, kör inte ett socialt spel bakom gallerierna och det är också vad som gör dem intressanta. Jag vet själv en brud som började vissa intresse när jag kallade henne slyna. Hon är dock sadomasochist, vill jag påstå, och kan kanske inte stå för resten av kvinnorna i vårt samhälle, men det bör understrykas att hon också reagerade på att jag inte försökte vara snäll mot henne. Det bör evolutionärt vara något som de flesta tjejer går igång på - vilket vi, genom att studera kvinnor överlag, har empiriskt bevis på. "Den snälla killen får aldrig ligga" är ett talesätt av en anledning. Jag tror faktiskt att de flesta med AS (många har feldiagnostiserats) skulle få ligga rätt mycket om det inte vore för att vi har väldigt lågt intresse för att interagera med andra människor. De flesta människor är trots allt inte speciellt intressanta ur ett AS-perspektiv; det vill säga, ett perspektiv där logik kommer i första hand och känslor inte kommer i någon hand.


Det finns ingen specifik medicinering för AS. Jag själv har väldigt stark medicin mot generaliserat ångestsyndrom och klinisk depression. Jag är dock relativt övertygad om att det är miljöfaktorer som står bakom detta behov.

Håller med i allt ni säger speciellt dom som jag hart fetstilad.

Speciellt: ''Man kan säga att man lever i en värd som inte är anpassad för en. Då är det lätt att bli deppig. Ser sig själv som bättre än andra men innerst inne så vet man att det är en själv som är sämre'' stämmer fan till 100%! har känt länge att jag är som en alliens på en främmande planet där jag inte fattar ett skit hur allting funkar.

Ibland undrar man hur ens liv hade sett ut om man inte var totalt körd i huvudet och bara var lika blåst och naiv som ''normala'' människor.

Jag har den senaste tiden haft tur i och med att jag träffat en hel del bra folk. Jag har till och med träffat en tjej som än så länge verkar helt ok och hon visar något sorts intresse för mig, tror jag. Annars så håller jag verkligen med om det ni skrivit.

Kul att det går bra för dig, Speciellt att en tös visar intresse för dig! Jag själv har inga problem på vän fronten men på kvinnofronten ligger det stilla fortfarande vilket jag börja lessna på men nog kommer det en dag. Nog för man börjar tappa hoppet lite men va fan, Att gnälla hjälper ju inte en precis!
....
Har inget att tillägga än att jag håller med i det du skriver!

Hur vanligt är det med drogproblem hos er andra aspergare? Försöker man diskutera det på aspergerforum blir man bara påhoppad av massa moraltanter..

Hur vanligt är det med drogproblem hos er andra aspergare? Försöker man diskutera det på aspergerforum blir man bara påhoppad av massa moraltanter..

Hur vanligt är det med drogproblem hos er andra aspergare? Försöker man diskutera det på aspergerforum blir man bara påhoppad av massa moraltanter..

Det är olika.

Själv så har jag testat det mesta. I början var det mycket hallucinogener som gällde. Är väl det som är mina favoritdroger, men har fått lägga dom på hyllan eftersom mitt psyke inte är lika stabilt längre. Rökte även gräs dagligen under en lång period, fick lägga ner det också för det tog för mycket på plånboken.

Nuförtiden så festknarkar jag mest. Mestadels alkohol och/eller centralstimulanter. Har alltid något slags rus på helgen. Kanske en spliff ibland om någon bjuder. Eller om någon bjuder så tackar man väl ja till det mesta.

Ser mig som en halvrutinerad hobbyknarkare. Älskar att rusa men har bara missbrukat en drog, cannabis, vilket var enkelt att dra ner till en sansad nivå igen. Förutom det så har jag klarat mig från missbruk. Den senaste tiden har jag iofs fått smak för alkohol. Full i några dagar i sträck, dricka själv hemma, få sug när man är nykter osv. Kanske början till ett nytt missbruk, jag vet inte, för tidigt att se.

Som tur är så har jag aldrig tyckt om benzo eller opiater. Eller jo gillar ju ruset men det är förjävla tråkiga droger.