Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Typ så menar jag. Hur allvarliga var sakerna du gjorde? Kom du naken till skolan eller sluddrade du bara lite på orden när du höll en presentation framför klassen?

Nej inte riktigt utan saker som jag har gjort som fick troligen folk att tänka ''Vad fan är snubbens jävla problem?''. Typ att folk trodde man var nån sorts galning och inte visste att jag spelar på en annan halvplana än andra ''normala'' människor på det sociala planet.

Ursäkta om jag är väldigt dålig med detaljer och skriver lite osammanhängande osv, Har extremt AT på affe just nu.

Är det nå flera frågor så bara fråga på så återkommer jag så fort mitt sinne är 100% igen!

Nu är jag jävligt full, så ursäkta om jag uttrycker mig konstigt eller stavar fel. Full på en söndag, tjohooo... Hej alkis.

Hursomhelst. För min del så är det mest saker man säger. Kan vara att man är jävligt stel i en konversation med någon man inte känner så himla bra. Det kan man få lite ångest av efteråt, liksom man har försökt att vara social, men märker att personen tycker man är konstig. Händer det en gång så ok, men händer det för jämnan så är det värre. Det är ändå inte så farligt. Ibland har jag sagt jätteolämpliga saker som har fått personer att brista ut i gråt. Precis vid tillfället så har jag inte förstått att jag sagt något olämpligt. Inte försökt såra någon, men efter jag tänkt lite så har jag förstått. Ibland funkar det inte att säga sanningen helt enkelt.

Men som jag sa innan så är jag inte diagnostiserad än. Så ta mina ord med en nypa salt. Skål!

Man vet oftast själv om man är wannabee. Jag tror vissa gör det för uppmärksamheten, det tonåringar livnär sig på. Man vill bli sedd och hörd, kanske vill man känna sig speciell. Kanske vill man att andra ska tycka synd om en.
Men Många, gör det bara för att ha något att skylla ifrån sig på när dom gör nått dåligt.

So not cool att aspies mår dåligt, verkar vara vanligt..Hade varit grymt trevligare om man var som downies, helt inne i sin egna bubbla där man trivs ASBRA.
Men vad tror du/ni, varför mår man dåligt? Är det för man vet att man är annorlunda från andra, eller mår man dåligt pga andra anledning? Verkar vara en direkt koppling mellan ångesten och diagnosen.

Förstår dig, lite så jag tänkte kring det hela med. Att gå i diagnostankar verkar vara extremt vanligt bland ungdomar.Man vill bli sedd , få uppmärksamheten.
Egentligen tänker man inte på att man ska vara GLAD för att man inte lider av någon diagnos.

Ja, då går du ju på en sorts medicin.Men hur känner du, är det nödvändigt? Är du i behov av medicin, rättare sagt - hade du klarat dig utan medicin?

Låter sant det du säger.Att få en diagnos är en trygghet, något att luta sig på.Papper på varför man är fucked up, och det bästa? - Ingen ifrågasätter dig. Säg att du har en diagnos så tror alla på dig, automatisk.Inga frågor, utan du får sympati direkt.Dock hatar jag när folk behandlar människor med diagnoser som dagisbarn.

Sen finns det en gräns som jag känner är överskriden sen länge sen, alla har diagnoser idag.ALLA lider av dyslexi , koncentrationssvårigheter. T.ex. Och fan vad det gullas med dom, jag vet med säkerhet att MÅNGA som bär på dyslexi på pappret egentligen bara är för lata för att hänga med!
Så sorgligt


Har ju visat sig att kvinnor gillar när man är elak, men jag tycker ändå inte man ska sträva efter att vara det.Jag tror många tjejer dras till det utan att egentligen ha någon kontroll över det.Nu är detta en överdriven jämförelse, men det är lite som att utföra sexuella övergrepp på en utvecklingsstörd, eller att ligga med någon som är medvetslös.
Det jag försöker komma fram till är att jag tror detta skadar tjejer, utan att man kanske inser det.Därför uppmuntrar jag inte beteendet.Hade du kallat mig slyna hade jag skitit i dig.Visa mig respekt om du vill att jag ska snacka med dig, helt enkelt.


Vad menar du, är för miljöfaktorer som triggar din depression? Är det din privata miljö, eller menar du omvärlden rent generellt?

Är inte i tonåren längre. Inte längre en osäker person som försöker hitta sin plats. Vilket jag antar det du ville förmedla. Vet vem jag är och är nöjd med det. Aldrig träffat en wannabe men du har nog förmodligen rätt i det du skriver. Unga som försöker hitta gemenskap någonstans, då kan man göra det mesta.

Då var det sagt, då kan jag gå vidare till nästa ämne, varför man mår dåligt. Det kan bero på många saker. Den sociala biten tex, alltid gå runt och vara "rädd" för folk och bli sedd som konstig. Det tär mycket på en. Vi brukar vara intellektuella av oss också, men oftast inte komma så långt i livet. Kan ta mig själv som ett exempel, arbetslös och sjukskriven. Vet att jag har hjärna för att kunna klara vilket jobb som helst i stort sätt (ja nästan, så smart är jag inte). Men klarar inte ens det vanligaste knegarjobbet för det är för mycket sociala påfrestningar. Har arbetat inom industri. Där jobbar vad jag kan säga mestadels ointelligenta knegarfolk. Simpla machosnubbar helt enkelt, som tar sitt jobb på för stort allvar. När man är i den gruppen så vet man mycket väl att man är smartare än dom flesta. Men det är inte så folket ser på en, enligt dom så är man den som är osmart och dum i huvudet.

Man kan säga att man lever i en värd som inte är anpassad för en. Då är det lätt att bli deppig. Ser sig själv som bättre än andra men innerst inne så vet man att det är en själv som är sämre.

Och som inlägget innan så ursäktar jag om det är konstigt skrivet. Full som sagt.

EDIT:
Bryr mig inte om folk för fem öre. Dom enda jag bryr mig om är mina närmaste vänner. Men tänker för mycket om vad folk tycker om mig. Nog därför jag har sådan social fobi. Kanske inte alla aspies som har dessa problem, jag vet inte. Men någon som är diagnostiserad får gärna kommentera. Kul att veta om jag är helt ute och cyklar eller om jag har lite rätt.

Det är lätt att man hamnar i situationer där man blir sedd som konstig, det förstår jag verkligen.Det är ju konstigt för oss, aspies tänker ju helt annorlunda från vad "vanliga" gör.
Men på vilket sätt tycker du att det blir för jobbigt att ha ett jobb? Var är problematiken, förutom att du är på en arbetsplats där 90% av de anställda består av människor med lågt IQ?
Är det något specifikt som gör att du känner att du inte skulla passa in? Är det något som skulle påverka arbetet du gör på arbetsplatsen?
Vad är det för påfrestningar?

Förlåt för jag kommer med tusen frågor, men är tokigt intresserad av att se lite närmare på en aspie.Inte meningen å behandla dig som djur i bur, men vill gärna förstå människor med asperger på ett bättre sätt. Jag har säkert ingen nytta av det,men jag är sån, jag vill lära mig. Även om det gäller saker som inte är direkt nödvändigt.

Ok, folkets IQ är spelar inte någon roll egentligen. Är väl mest hur öppen man är, typ. Men för min egen del så blir jag väldigt sliten av att vara social. Mina jobb jag har haft så har jag vart tvungen att socialisera med folk. Det tär iaf på mig. Har aldrig direkt vart intresserad av mina arbetskollegor, har bara snackat arbete med dom. Bara pratat med med människor om det behövs för mina arbetsuppgifter. Har inget intresse för dom alls. För min del så funkar det i början, då tänker folk att man bara är blyg. Efter ett tag däremot så märker folk att man är annorlunda. Skitsnack bakom ryggen på en osv... Det är saker som märks. Inte kul att gå till ett jobb när man vet att man är "den där konstiga snubben".

Som sagt IQ spelar inte så mycket roll egentligen. Men allt blir ju så mycket mer frustrerande när man vet att man är smartare än majoritet på arbetsplatsen. Ändå är det en själv som blir klassad som konstig och trög. Så har det iaf vart för min del, Andra kan ha klarat sig bättre. Skulle jag hamnat på en arbetsplats med rätt sorts folk skulle jag stormtrivas tror jag.

Det här är ju varför man kan bli deprimerad av ett jobb. Sen finns det ju massa andra saker man kan bli deppig av. Men jag tror att det mestadels beror på att man vet att man är annorlunda. Sen att vi brukar överanalysera allt gör ju inte saken bättre.

I see. Hade ju varit grymt mycket lättare för dig om du inte hade brytt dig om vad andra tycker, eller , varit så pass att du inte ens hade FÖRSTÅTT att andra tycker du är konstig. Då hade du iaf kunnat ha ett jobb , där du var den som höll dig undan. Jag har upplevt det som att vissa aspies inte uppfattar skitsnack osv. Alla är självklart inte så.

Kallprat är någonting jag avskyr. Men du har rätt, hade man vart så "handikappad" så man inte förstår vad som händer så hade det förmodligen vart lättare. Som du sa innan så är downies jävligt glada av sig. Grovt handikappade men dom lever i sin egna lilla värld utan att bry sig. Är man aspie så lever man också i sin egna värld kan man säga. Men man förstår vad som händer runt omkring en. Kanske mer än vanligt folk gör tom. Skulle däremot inte bytt plats, gillar att jag är som jag är. Världen är inte anpassad för mig bara, så jag ser på det.

Förresten, just nu är jag så full så jag knappt kan gå utan att ramla. Ändå så kan jag skriva hyfsat ok. Hur många "normala" folk kan det egentligen.

Exakt.

Diagnoser delas ut som godis. Jag har inte funnit anledningen än. Jag har läst att de som kommer fram med diagnoserna (de som skriver DSM och förnyar den då och då; nyligen till DSM-V som tog bort AS och lagt det i "Högfunktionerande Autism") får betalt av läkemedelsföretagen. Det är inte omöjligt. I USA specifikt är läkarna antagligen mindre restriktiva än svenska läkare då det sker privat där borta och skattepengar står för vården här. Det är ungefär lika intelligent för en privatläkare att skicka iväg dig som det är för din lokala godisaffär att vara otrevlig mot dig.

I Sverige följer vi USA:s fotspår, men diagnoser här delas antagligen ut som godis p.g.a. klimatet i vårt samhälle. Vi är landet som har ett systembolag för att vuxna människor inte anses klara av att hantera sin egen alkoholkonsumtion - hemma. På billiga barer får du ändå betala minst tre gånger priset på ölen jämfört med Systembolaget och där är det ändå jävligt dyrt med tanke på momsen, som nu kommer höjas i höst.

Nja, min tes är att det går tillbaka till grottmänniskan. Du kan inte utrota 200,000 år av evolutionspsykologi. Det är viktigt för kvinnan att hon behöver mannen mer än han behöver henne. Mannen måste vara en alfahane för att behöva henne mindre än hon behöver honom då alfahanar har fler kvinnor att välja på. Det är därför han har råd att behandla henne nonchalant. Jag pratar inte om kvinnomisshandel eller ens psykisk misshandel.

Du är säkert medveten om att kvinnor kan vara mycket mer selektiva i sina val av sexuella partners. Män kan inte det. Endast alfahanar kan vara selektiva. Det triggar, antagligen, en biologisk faktor hos kvinnor som gör honom mer attraktiv än andra män just för att han kan vara selektiv och har självförtroendet, nonchalansen och badboy-attityden som följer.

Det påbörjades väl med min privata miljö och hålls på plats p.g.a. omvärlden. Skulle du vilja föda en dotter till ett land där var fjärde kvinna under sin livstid kommer utsättas för ett sexrelaterat brott? Samma land som höjer skatten på öl med termen "det är bättre att arbeta än att supa". Samma land som övergivit sina demokratiska principer, tolererar politiskt motiverat våld från vänstern mot (SD) och med en massmedia som förvrider fakta så att du tänker korrekt, som den masskonsumtionsslav du nu är. Du måste förstå att jag ser världen ur ett principbaserat, logiskt perspektiv. Sverige saknar principer och folket tänker inte längre logiskt, som e.g. att hålla koll på vad fan som händer i EU. Det finns ytterst få människor där ute som likt mig sätter sina principer framför sina känslor. Det inger inte direkt ett hopp om att vår demokrati, som är förhållandevis ny med tanke på att vi levt i civilisationer de senaste tiotusen åren, kommer vara. (Inte för att jag på fullt allvar tror på att vi lever i en demokrati nu, men det finns möjligheter för folken att kräva det - vilket de inte göra.)

Ja, lite deprimerad måste man ta mig fan bli om man inte är för dum för att inse hur absurt vårt samhälle har blivit. Min AS-diagnos, eller vad man ska säga, har kanske bäring till hur hårt jag tar allt det här. AS-människor tenderar att ha svårt att filtrera sinnesintryck, så som ljus och ljud. Jag har svårt att filtrera varje våldtäktsfall, oprovocerad misshandel; varje idiotisk lag som förs fram och varje människa med makt i EU som inte är valda av folket. Dessa är saker jag inte kan filtrera bort; om depression är en kvarvarande känsla om hopplöshet så är det min reflektion om samhället och dess framtid: det känns hopplöst.