Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Du gör det bra! Hade en kompis med ADD, som jag inte klarade av att umgås med p.g.a. alla hans spontana idéer och olika humör, väldigt tråkigt då han var en bra vän.

Det är individuellt som du säger, men jag skulle nog påstå att du försöker tänka dig ur ögonen på någon som endast kan tänka och agera logiskt - inte känslomässigt. Ta sex som ett exempel. "Fan vad jag vill köra den bruden" är ett känslomässigt uttryck och inte ett sätt att "grabba" sig med en aspie. "Är den där bruden inte genetiskt perfekt?" Det är ett uttryck med logik i sig och någonting en riktig aspie skulle ta till sig bättre.

Men det är som sagt individuellt. Det borde inte vara individuellt på samma nivå som det är nu, men när en diagnos delas ut som godis kan det inte bli annat än individuellt.

Du sade någonting om "asperger-wannabees". Nej, jag kan inte förstå varför man skulle vilja vara "en aspie"; likt Borderline har det en negativ ton i sig. Psykopati är mycket "coolare" och vi har sett vår andel av wannabe psykopater på forumet. Jag själv var övertygad om att jag var psykopat när jag var yngre, men det visade sig att AS ensamt står för min oförmåga att förstå känslor, men till till skillnad från någon med antisocial personlighetsstörning (psykopati i hollywood-term) kan jag på en logisk nivå ta hänsyn till andra människors känslor - om jag gillar dem. Det finns inga gränser för hur kall och fruktansvärd jag skulle kunna vara mot någon jag ogillar. Ett exempel: En tjej frågar mig varför jag inte skrivit till henne på ett tag. Jag svarar att jag inte har något av intresse att säga till henne. Hon tar bort mig från facebook. End of story.

Jag sårade henne men brydde mig inte och bryr mig inte i dag heller. Hon irriterade mig, var usel i sängen och tog emot orgasmer i flertal utan att ge tillbaka någon. Är det inte logiskt att göra sig av med en sådan individ ur sitt liv? Gudarna vad hon var tråkig också. Inte undra på att jag började attraheras av starka kvinnor efter den händelsen.

Men kvinnor i gemen, som är känslomässiga varelser och följer dessa impulser, är tråkiga, obildade och fullständigt ologiska.

Ja, jag vet hur det är, jag känner en med ADHD eller om det är ADD han har, han äter Concerta emot det men är otroligt jobbig att umgås med. Som tur är känner jag bara honom genom gemensamma bekanta så det är inte så ofta som man umgås med honom, och han vägrar hälsa på mig om man stöter på honom i stan till exempel.

Jag vet inte när man officiellt kan kalla sig för aspie, men jag prickar in på i princip allt och anser mig vara mer eller mindre aspie sedan fyra-fem år tillbaka.

Ätit sertralin SSRI mot depression. SSRI var mycket bra för mig och hjälpte mig även på det sättet att jag slutade tänka på mina "problem" som är direkt kopplade till asperger, tex att jag i stort slutade vara så oerhört korrekt i allt jag gjorde eller sa.

Han verkar inte vara en trevlig individ! Min kompis äter också concerta, han blev en aning lättare att ha att göra med, men fortfarande väldigt jobbig. Han har flyttat från staden där jag bor och har inte pratat med honom sedan dess.

This is why i love aspies, dom tänker till. Något som de flesta vanliga killar, INTE gör.
Men känns ju sorgligt om man ska behöva bli tillsammans med en aspie bara för att få en kille som tänker till, man förlorar en hel del fördelar som en vanlig kille har, som brister hos en aspie.

Gällande wannabees har jag dragit ihop alla trådar och fattat att detta i princip endast är populärt bland ungdomar. Identitetssökning i sin allra tydligaste form.Känns synd att man inte kan vara en allmänt sprallig och hyperaktiv tonåring utan att folk ska börja spekulera i vad som är fel på en.

Känner nästan igen mig lite, jag agerar lite så också.Jag har fått höra sen barnsben att jag är dryg men jag ser mig själv bara som ärlig. Om jag inte tycker om dig tänker jag inte sitta och "vi kommer inte överrens bara" utan jag kommer snarare säga "Jag tycker att du tycker fel och har fucked up värderingar.Vad ska jag med dig till i mitt liv? ".
Dock vill jag understryka att jag INTE har asperger,och aldrig trott att jag har det heller.Men många människor kan dela samma egenskaper.

Hur funkar det btw med medicinering? En gren jag är väldigt dåligt informerad om.Är medicin ett måste i livet som aspie? Är det lugnande som gäller? Eller?
Alla som känner sig manade till att svara får gärna göra det.

Kan nog svara på båda frågorna här. Jag själv har misstankar om att jag har AS. Ser mig själv som en aspie men kan inte vara helt säker fören en utredning har gjorts. För mina närmaste vänner och familj så har jag ju berättat om mina misstankar. Vissa håller med mig, vissa inte. Det anser jag ändå är rätt så ok beteende. Om jag är en wannabee eller ej får ni avgöra. Har ju inte berättat för att få någon slags bekräftelse eller liknande, utan för att jag vill vara ärlig mot mina närmaste. Sen så har jag rätt svårt att hålla inne mina tankar och funderingar, framförallt när alkohol är inblandat. Går ju inte runt och presenterar mig som en aspie heller, utan som sagt bara mina närmaste som vet vad jag misstänker.

När det kommer till medicinering så är det nog högst personligt. Men antidepressiva mediciner verkar vara ganska så vanligt. Är man lite annorlunda så är det lättare att bli deprimerad helt enkelt. Jag själv har börjat käka antidepressiva som ska hjälpa mig med min depression, tvångshandlingar och min sociala fobi. Även KTB och samtal i samband med detta. Läkarna ville först fokusera på det som försvårar mitt liv mest. Sen om det inte hjälper eller om jag kan övertala dom, så blir det tal om utredning.

Men sen så alla behöver inte mediciner för att klara sig. Finns dom som inte äter en enda medicin som klarar sig bra. Alla är olika. Samma som att vissa är arbetslösa och bor hemma tills dom är 30, medan andra klarar sig galant själva och skaffar sig en bra karriär. Och allt däremellan såklart.

En annan intressant sak är att vissa med AS verkar vara helnykterister medan vissa är tunga narkomaner. Som sagt alla är olika även om man har samma diagnos.

Obefintligt


Obefintligt men det är inget jag eftersträvar precis utan jag eftersträva att ha en partner att vara med och visa sin kärlek till.


För många såna situationer har hänt genom åren som jag har förtryckt från mitt minne. Vill helst inte ens bli påminda om pinsamma saker jag har gjort!


jag ser såna som idioter, För vem fan vill ha en diagnos för att få uppmärksamhet och att folk ska tycka synd om en bara pga det? Har stött på såna uppmärksamhets freak som antigen skyller på sin egen diagnos när dom har gjort nåt korkat eller dom tror att dom har en diagnos bara för dom blev arg över en liten skitsak!


Jag önskade jag inte föddes med AS och dom andra problemen som jag har, mina diagnoser har satt för många käppar i hjulet under min livstid.

Men att gnälla över att man aldrig föddes med AS hjälper inte. Man får vara glad över det lilla man har!


Har ätit mediciner förut men ökade som fan i vikt och fick grova självmords tankar och mådde allmänt skit så äter inga mediciner nu för tiden.

Medicinerar mig i stället med att röka cannabis.

EDIT: Dubbelpost

Jag tror att vi alla är bondar på ett schackbräde där det står "evolution" och därmed får ditt luktsinne leda dig till rätt partner.

Jag håller med dig. Det är inte lätt för någon av oss att hitta sin identitet i ett samhälle som inte bara vill ta bort könsnormen utan eliminera den i samband med total förändring. Det är konsekvenserna av indoktrinering, e.g. "du är inte svensk - du är människa"; "du är inte en man/kvinna - du är människa"; "du har ingenting med dina förfäder att göra - du är en människa".

Hur ska man finna sin identitet i annat än diagnoser när samhället inte hjälper dig?

Jag gillar dryga människor till viss del. De tillhör minoriteten, kör inte ett socialt spel bakom gallerierna och det är också vad som gör dem intressanta. Jag vet själv en brud som började vissa intresse när jag kallade henne slyna. Hon är dock sadomasochist, vill jag påstå, och kan kanske inte stå för resten av kvinnorna i vårt samhälle, men det bör understrykas att hon också reagerade på att jag inte försökte vara snäll mot henne. Det bör evolutionärt vara något som de flesta tjejer går igång på - vilket vi, genom att studera kvinnor överlag, har empiriskt bevis på. "Den snälla killen får aldrig ligga" är ett talesätt av en anledning. Jag tror faktiskt att de flesta med AS (många har feldiagnostiserats) skulle få ligga rätt mycket om det inte vore för att vi har väldigt lågt intresse för att interagera med andra människor. De flesta människor är trots allt inte speciellt intressanta ur ett AS-perspektiv; det vill säga, ett perspektiv där logik kommer i första hand och känslor inte kommer i någon hand.

Det finns ingen specifik medicinering för AS. Jag själv har väldigt stark medicin mot generaliserat ångestsyndrom och klinisk depression. Jag är dock relativt övertygad om att det är miljöfaktorer som står bakom detta behov.

Hur pinsamma saker kan ni göra?

Hur menar du nu?

Ur dom sakerna jag har gjort är väl när man har uttryckt sig klumpigt eller gjort saker som kanske är inte helt socialt accepterat som jag skäms över än i dag om de var det du menade? (Vill inte vara specifikt i dessa saker jag har gjort pga risk för outing)