Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Så du som person känner inget "sug" alls?

(Jo sex kan vara rätt överskattat det håller jag med om).

Men menar du att det är självvalt - eller "självvalt" - i den meningen att du vill ha sex, men att du inte pallar/orkar/bryr dig om att göra det som måste göras innan själva sex-biten kommer på tal?

Sedan så har jag en annan fråga som redan har säkert skrivits om i tråden.

Udda specialintressen:

Vilka är dina?

Behövs det verkligen som kriterie för AS-diagnos?

Tack på förhand

MVH Balls Man

Ja, samma här, kuken är helt slapp med mina nya mediciner och mina kosttillskott som höjer testosteronet är slut men har beställt hem nya nu, utan dom går det knappt att på upp kuken och antar att mitt testo är väldigt lågt annars överlag.


Jag har inte heller egentligen så mycket empati för människor som jag inte känner, däremot kan jag lätt gråta till filmer och tv-spel, mest för att dom människorna inte är verkliga karaktärer och man blir på något vis mera involverad i deras liv och så. Älskar djur också och mår illa då djur far illa och så!

En fråga som inte rör själva diagnosen i sig, men något jag skulle vilja ha svar på.

Aspies, hur ser ni på människor som "vill" bli stämplade med Asperger? Typ, wannabees?
Har träffat ett par sådanna som gärna är hyperaktiva,med lite skumma beteenden som gärna vill bli sedda som asperger-människor. Pga uppmärksamheten, i guess. "Asså jag har asperger! Jag har inte fått de på papper, men jag har asperger.."

Så som jag ser på det så är väl det ingenting att...vilja ha ? Har man asperger så har man,men jag tror många med diagnosen kanske önskar att dom inte hade den?

Förövrigt tycker jag det är fascinerande med aspies.Nu är det inte meningen att man ska gå runt och inspektera aspies som om dom vore djur i bur men jag finner dem intressanta.
När jag gick i skolan hade jag en kille i grannklassen som var lite skum, tills jag gav honom diagnosen Asperger. (Sa självklart aldrig något till honom,men han blev enklare att förstå om jag tänkte i asperger-banor). Han kunde tågtidtabellerna i huvudet,plockade pant på fritiden och gjorde han inte det så hängde han på stationen och glodde på tåg.

I gymnasiet delade vi korridor med en Asp-klass (visste inte om det först),tyckte väl klassen var lite skum.Efter påtryckningar från lärare började vi prata mer och mer med asp-klassen,försökte spela spel med dom osv, sen fick vi sluta pga klagomål "ni skrämmer dom" ...

Hur är man egentligen snäll mot någon med Asperger? Det är extremt individuellt förstår jag,men vad är no-no?

Själv är väl mina specialintressen inte så värst udda, jag gillar skräckfilm, tv-spel, lära mig om och dricka nya ölsorter, samla på t-shirts och skriva på Flashback. Jämfört med många andra Aspies är mina intressen relativt normala. Man behöver inte ha ett starkt och brinnande specialintresse för att man är Aspie, då är det andra faktorer som spelar in och speglar personligheten, b.la svårt för empati, kroppsrörelser och läsa av meningar bakom raderna och läsa av ansiktsuttryck med mera.

Tja, man respekterar personens integritet, man är inte påträngande och rör inte personen mer än nödvändigt förutsatt att denne vill bli rörd på sina egna villkor. Jag vet egentligen inte vad annars, Aspies är inte så märkvärdiga jämfört med neurotypiska människor, vi har bara olika sätt att se på världen och livet, behandla Aspies som du behandlar neurotyper med lite andra sätt, det är en bra början och respektera att de kan vara annorlunda och hamna bland molnen ibland då dom snackar på om sina intressen.

Men,tycker du man inte ska prata med aspies alls,om man inte behöver? Jag menar typ som vi blev tillsagda från lärarna, att vi i princip skulle bli vänner med dom.
När jag försökte starta ett samtal med ett flertal personer var dom TOTALT ointresserade.
Jag fick känslan av att det är svårt att lära känna en, och bli vän med en, aspie. Om man från början varit totalt okända för varandra.

Jag tycker att din lärare gjorde fel, Aspies har sällan behov av vänner eller en stor umgängeskrets och var nog därför som dom blev "rädda" för er, det mesta måste ske på våra egna villkor och nya människor är väldigt svårt att hantera för oss, då vi måste gå igenom allt igen, med att läsa dolda tecken i ansiktsuttrycket, meningar bakom raderna etc... Får intrycket av att vi trivs mest för oss själva i lugn och ro, känns som att vi kommunicerar bäst genom Internet.

Då stämmer det som jag tror då,att man inte ska kontakta aspies om det inte är nödvändigt helt enkelt.För att inte krångla till det för er. När du ändå svarar så fint , hur tror du ett förhållande mellan en aspie och en "vanlig" skulle funka? Med vanlig menar jag då en person utan några diagnoser, och som inte tror sig ha några diagnoser heller.

Verkar som att sexbiten är komplicerad samt brukar väl aspies inte direkt vara i förhållanden?
Kan mycket väl vara fördomar, men utgår ifrån det jag sett.

Hm, jag vet faktiskt inte då jag inte känner någon annan Aspie som är tillsammans eller har en fullt fungerande relation med en normal människa utan diagnoser (neurotypiska människor). Jag känner dock en som har Asperger som jag känner lite ytligt och han har haft förhållanden med ett par tjejer, vet inte riktigt hur dom förhållanderna gick men nu är han ihop med en tjej som har borderline. Hon är väldigt trevlig och rolig att umgås med, trots att borderline är en sådan pass svartlistad diagnos.

Jag förmodar att det går att ha en vanlig relation mellan en med AS och en normal människa, men kan tyvärr inte svara på det.

Min morsa brukar försöka hjälpa till när jag ska slappna av med mina fixeringar när det blir ett problem och förstör för mig. Vilket är bra.

Hur fungerar det att umgås med en med bipolär, brukar väl skifta väldigt mycket i humöret från olika tider? Vilket jag skulle ha väldigt svårt att hantera.

Hur ska man förklara, man får kompromissa en hel del för att umgås med honom, men det brukar att gå bra och han håller sig stabil med sina mediciner, även om han kan få en del galna idéer ibland men jag brukar avråda honom ifrån de galnaste grejerna. Däremot är han väldigt sexuellt aktiv med folk som han träffar på nätet, åker till folk och har sex med folk han träffat på sexsidor.

Jag kan också tycka att det är svårt att lära känna en person med AS. Men oftast är det p.g.a. kommunikation brister vid ett samtal med en person med AS, jag tycker de är svåra och tolka samtidigt som jag ser mig själv i dom. IOFs så har psykologerna/läkarna starka misstankar om att jag själv har asperger.