Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Det är dags för dig, kompis, att rycka upp dig lite. Du bör leva ditt liv för dig själv och inte för andra. AS-människor (de som inte har falsk diagnos) är fruktansvärt logiska och vill veta varför det och det är som det är; att således fråga någon varför de gör som de gör är att vara sig själv och det inger respekt hos andra människor.

Att försöka vara någon man inte är leder till illa. Jag säger t.ex. helt ärligt att jag är uttråkad när jag är det om någon frågar varför jag är tyst på en pub eller liknande med sällskap kring mig. Det är fantastiskt hur många gånger jag har fått frågan "varför är du låg/ledsen/sne" bara för att jag är tyst. Jag svarar ärligt att det är så jag fungerar; småprat är inte min grej.

Det är också komiskt hur jag försöker förklara för de som vill bråka att det logiskt vore negativt med polis, ambulans, etc. Det fungerar dock inte alltid.

Det är lugnt, jag uttrycker vad jag tycker rätt så ofta ändå. Jag undviker bara att vara med folk som inte kan ta sådant för det är jobbigt att umgås med folk som tar illa upp av småsaker. Jag lever mitt liv för mig själv, ibland så gör man dock gott i att hålla tyst. Anledning till att jag inte vill såra folk, även de jag inte bryr mig om särskilt mycket om är att det är opraktiskt, folk tycker illa om de som beter sig illa. Du kanske misstolkade det som om jag är rädd för att uttrycka mig eller något sådant. Det är inte så.

Jag säger också sådant som att jag har tråkigt, jag har knappt tänkt att det är något fel med att säga det när man umgås med andra. I likhet med dig så brukar jag få frågan "Hur mår du" eller om jag är glad bara för att jag inte visar så mycket känslor eller håller tyst.

Det sista stycket är ganska så osammanhängande, jag fattar inte.

Edit: Medför polis, ambulans etc att man kan bråka med färre konsekvenser?

Slagsmål på öppen gata i stan, 01:00 på natten, är ologiskt då den ena hamnar i ambulans och den andra i en polisbil. Det är inte logiskt. Svårt att förklara det för en snefull människa dock.

Det leder trotts allt till rättegång och sjuka skadestånd.

Ah, ok ok. Är aldrig ute på stan på det sättet, festar bara med folk från olika universitetsföreningar. Annan atmosfär där.

Är det lättare att hamna i depressioner om man har AS? Brukar nämligen känns mig jävligt nere emellanåt under en tid 1-3 veckor typ. Då har jag knappt något ork alls, mår allmänt skit och hatar nästan allt och alla (mer än vanligt).

Kära, kära Aspies!:

Sex?

Hur ser ert sexliv ut egentligen?

(Borde ju ställas en hel del "onödiga" frågor då aspiesar knullar, och inte kan läsa mellan raderna menar jag?)

Det måste ju blivit lite pinsamma situationer rent ut sagt under åren som gått för er, eller ni reflekterade kanske inte ens?

"Här kommer jag med min stora aspies-dase! Ugh! Gjorde det där ont?"
-"Väldigt ont"

...följt av vad en person utan AS kallar för "pinsam tystnad".


Så goody goody two shoes, Aspiesar, förtälj mig era undringar och spekuleringar

Tack på förhand // Balls Man

Lättare jämfört med vilka? Klart lättare att hamna i depressioner jämfört med neurotypiska människor då vi plågas ju som bekant med en hel del problematik som kan orsaka lidande och depressioner. Själv har jag haft en pågående depression i tretton år ungefär, medicinerar mig emot det med Venlafaxine just nu, min kanske fjärde eller femde antidepressiv som jag ätit och det känns lättare nu. Men har misstankar emot att jag kan vara bipolär också, då jag hamnar i djupa depressioner emellanåt och sen får manier efteråt.

Jag hade min beskärda del sex i tidiga tonåren men nu har jag levt i celibat i ungefär tio-elva år och fortsatt med det, har inget intresse utav sex längre då tonårshormonerna har försvunnit och man nu mår mycket bättre i celibat.

Ja, var neuroypiska människor jag menade. Skrev inlägget rätt slarvigt ser jag nu. Har haft som du haft en pågående depression i åtta år, men sluppit mani, utöver att jag lätt blir fixerad vid olika saker, framförallt, regissörer, filmer, serier.

Käkar fluoxetin, så det har varit bättre ett tag, men nu kom skiten tillbaka.

Dom har inte misstänkt bipolär vid någon tidigare utredning, eller det kanske kommer senare i livet? Vet väldigt lite om den sjukdomen.

Jag har samma problem, blir också väldigt lätt fixerad vid saker och vet inte riktigt när jag ska slappna av med mina fixeringar och gå vidare, just nu är jag inne i en PC-spelsperiod där jag spelar bort hela dagarna framför datorn och glömmer bort allting annat vid sidan av.

Nej, dom har inte gjort någon utredning om det då jag inte misstänkt det själv tidigare, men min bästa vän är bipolär och har sett tendenser hos mig som pekar åt bipoläritet. Ska ta upp det med min läkare nästa gång då jag träffar henne.

RAKI: du beskriver oss väldigt bra, jag har själv AS och haft psykiska besvär sedan 10 år tillbaka, går för tillfället på min fjärde medicin, (cymbalta) den hjälper väl sådär, topparna försvinner men kan tyvärr komma men mer sällan.

angående sexbiten så försvinner lusten för mig pga, medicinen, impotensen är också något man kan råka ut för, har även kört med klomipramin en medicin som gjorde mig helt apatisk, många bieffekter.

jag kan känna igen mig i de ni skrev tidigare angående att säga fel saker, jag är inte otrevlig med mening, jag säger ofta saker som inte riktigt passar, då jag inte gillar människor så mycket blir de ofta krystat då en del ska prata mer en nödvändigt, jag orkar inte med utdragna konversationer, jag har inte heller något intresse för vad du gjorde under din helg eller vad du ska göra på semestern,

min vardag blir väldigt jobbig om människor rubbar min vardag, jag prata inte gärna om vind och vatten. Jag jobbar för tillfället 50% och folk på jobbet har en förmåga att vilja vara sociala, något som inte är varken intressant eller jag bryr mig om. jag pratar med mina kollegor om jobbrelaterade saker men där stannar de.
mina vänner har vant sig med min inställning, och vet at jag kan vara verbalt klumpig ibland men dom är mina vänner och förlåter mig, men de blir jobbigare med dom man inte känner, kan bli fel.

jag har ingen empati med människor jag inte känner, men med familj och vänner blir de annorlunda, djur är något jag älskar och kan bli tårögd av läsa om missförhållanden som är runt om på klotet där djur plågas.

Jag har inga medikamenter, aldrig haft heller, och det funkar hur bra som helst för mig. Har inga depressioner heller, inte mer än "vanligt" folk tycks ha i alla fall.

Alla jag känner till privat och alla på arbetsplatsen vet jag har AS, och det underlättar enormt mycket för mig. Folk märker väl att jag funkar på ett annat sätt, men då de vet vad det beror på så är de ok med det.

Det är tydligen lite ovanligt för de med AS, men jag har heltidsarbete. Arbetsgivaren är tolerant och jag kan komma och gå lite som jag vill. Kan komma en timme sent och gå en timme tidigt, för att sedan ta igen de där timmarna på kvällen eller en annan dag. Arbetar inom IT, så det är väl bra att nån kan byta den där switchen kl.23 när nästan ingen använder nätet, eller fixa med kablage i kontorslokalerna när ingen sitter där och arbetar och som man då skulle stört om arbetet gjorts dagtid, och jag gör gärna några udda timmar då det är folktomt och lugnt där. win-win-situation, ungefär.

Jag har tidigare haft eget företag, i två omgångar, är uppväxt i egenföretagarmiljö, och då går det inte sitta helt tyst i ett hörn och låtsas som världen omkring inte finns, det blir per automatik så att man pratar med folk. Att jag är nästan helt ansiktsblind (känner inte igen folk på utseende) gör mig kanske mer "utåt" än andra med AS brukar vara, men mina sociala "klumpigheter" och murar runt det personliga gör att även de som inte känner mig brukar ana att jag har AS eller nåt liknande. de flesta tar det ok.

Mina speialintressen ligger inom elektronik/data, och då passar det väl bra med arbete inom IT. Det händer emellanåt att jag hittar nåt intressant problem kl.15, reder ut vad det beror på och hoppsan är klockan redan 01:30.. bara en timme till så har jag fixat det .. hej lars varför är du här nu? Oj är klockan 07:30 redan? men äh, problemet löst, tar en tupplur bakom kabelskåpen i källaren. Nåja, händer ju inte VARJE dag att det blir så.