Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Sorry, jag läste fel, jag tyckte du frågade om vad som tycks om filmen. Skyller på att jag när jag skrev vart ute och gått 2,5mil i 5h.

1. Ibland, jag tycker mest om att vara ensam eller med folk jag känner mycket bra för det blir så jobbigt när folk inte förstår mig. Jag är väldigt bra på att sätta meningar fel.

2. Ja, fast sällan på mig själv, det är tråkigt.

3. En gång.

4. Jag kan alla världens 204 nationsflaggor. Kan väldigt mycket om dom också.

5. Nej, folk brukar säga att jag har en ängels tålamod.

6. Mycket, typ jättemycket.

7. Jag tycker inte så mycket om att prata med nya människor men jag gillar att vara bland andra. Med kompisar, fast inte prata.

8. Nej.

Seriöst, var du seriös? (Seriöst, jag vet inte )

AS fanns knappt som diagnos när jag var liten. Alla visste ju att något var fel med mig, men man tog inte sina ungar till psyk bara sådär förr. Psyk var för "galningar", jag ansågs konstig och/eller excentrisk, och sedermera alltmer deprimerad, asocial och tvångsmässig. Ryckningar i ansiktet/tics är för övrigt bara ett exempel på saker som många barn har, men som s.a.s. växer bort.
Sökte själv till psyk i vuxen ålder för att få veta vad fan som var fel med mig.
Asperger är nog milt tilltaget i mitt fall.

Jag är säkert fake-aspie. Har troligtvis en jävla massa konstigheter i skallen som med största sannolikhet bottnar i autism, men läkarna får inte ihop hur fan jag är funtad. Jävla livstidsprojekt.

...och sorry för att jag hakade upp mig på ett skitgammalt inlägg.

Njaa... Man började ju runt 90-95... Så de innan...
Och sen var det inte fart på saker förrens en bit in på 2000-talet...
Men nu bör inga (få) nya tillkomma i "överårig ålder*

Helt korrekt sagt av dig broder. OM du får skriva på FB kan det ännu vara så. Men om ca 5 år, nja, då är det tjänstefel om du får diagnos sent. OM man nu tror på diagnoserna.

Ja, klart jag har, dock inte så stort alla gånger. Viktigast är ensamheten.

Ja.

Tror det. Svårt att exakt definera hur mkt man ska tycka om, om förälskelser av psykotisk valör som alla har ska räknas.

Nej, jag är intresserad av historia, gillar äldre ideal. Och förr skulle man vara bildad i allt, vilket jag knappast är, kan inte rida med svärd, inte så mkt botanik, kan inte min bibel som vatten, ja, det är många fel på mig.

Nej, men galen när så händer.

Nej

Sällan.

Nej, jag har som sagt ett historiintresse, se hur hitler utnyttjar blicken. Teater soim allt annat men man lär sig, jag är inte 7 år

Alla ni här är bara en massa aspie wannabes. Asperger är så inne nu så att alla självdiagnostiserar, det är fan löjligt

En riktig aspie ser inte folk i ögonen! Det händer bara inte, iafall inte ute i det offentliga. Sällan möter en aspie din blick, och möts din blick av en aspie så kmr det att kännas akward.

En riktig aspie klarar inte av att vara bekväm i sociala sammanhang och avstår helst ifrån det.

En riktig aspie har inget behov av sex och är troligtvist asexuell. Och kär blir inte en aspie heller, då denne saknar empati och rent ut sagt skiter i dina känslor.

En riktig aspie kan ha olika intressen men inte på samma gång. Och är det något den aspien verkligen fastnat för så är denne antagligen ganska duktig på det.

En riktig aspie kan verkligen relatera till "forever alone". Sluta diagnostisera er själva med asperger bara för att det är inne era jävla wannabes.

1. Ja. Jag skulle säga att behovet finns absolut där men förmågan saknas eller är åtminstone mycket begränsad. Vilket skapar en väldigt frustrerande och jobbig situation.

2. Ja.

3. Ja. Dessvärre blir jag nästan alltid olyckligt kär, och har även en tendens att bli "besatt" i tjejer och inte förstå när det är dags att släppa taget och gå vidare. Gräver ner mig i hopplösa fall alltför ofta.

4. Har haft ett antal olika intressen. Inget direkt maniskt intresse som dominerat allt. Men när jag går in för något, så går jag in för det till 100%.

5. Nej. Tvärtom, utåt sett uppfattas jag som en väldigt lugn person.

6. Ja

7. Jag känner en enorm nyfikenhet och avundsjuka på människor som har en bra social förmåga och har många vänner. Men eftersom jag bara känner mig obekväm i sociala sammanhang så undviker jag dem.

8. Om det är en söt tjej jag finner attraktiv så tittar jag gärna henne i ögonen hur mycket som helst. I övriga fall ser jag dock inget behov av att titta någon i ögonen så har ingen lust att göra det. Dock har jag börjat göra det ändå eftersom jag vet att det uppfattas som avvikande att inte göra det.

Jäkla skitsnack du kommer med.

Ja det måste vara skitsnack eftersom du säger att det är det Elaborate plz or shut up okej.

Yay, bra jobbat, alla fel av alla möjliga i det inlägget, förutom möjligen sista

Det funkar inte så som du tror.
Jag har aspergers och är inte självdiagnostiserad och kan säga att dina påståenden inte stämmer väl in på mig.

Jag kan se folk i ögonen, men gör det helst inte men jag har tränat på det.

Jag är för det mesta något obekväm bland folk jag inte känner väl, vissa få personer, de flesta familjemedlemmar är jag ordentligt bekväm med och får träffa "mig" som jag är på riktigt. Alla andra spelar jag/håller tillbaks.

Mjo, jag har ett ganska normalt sexuellt behov. En aspie saknar heller inte empati, jag har däremot problem med att skapa känslomässiga band till folk. Det tar väldigt lång tid för det mesta.

Angående intressen så har du också fel, man kan ha stora intressen samtidigt, däremot kanske man inte kan ägna sig åt dem samtidigt på grund av rent praktiska anledningar.

Jag kan relatera till forever alone. Något jag är ganska ofta, märks på lov och annat sånt, om man nu har så.

Jag väntar på utredning min läkare tror jag kan ha AS, det var som om han såg något direkt på mig när jag var där ang ångest... hoppas verkligen inte jag har det vill vara en i mängden... men svarar


1. Har du något socialt behov? Om inte, förklara varför, är du bara blyg eller får du inte ut någonting av det?
Ja men jag har stora problem att bilda åsikter om sånt som inte intresserar mig(vilket är det mesta), det blir helt tomt i skallen liksom. Kallprat såsom vad som stod i tidningen igår har jag svårt för beror nog dock på att jag sällan läser tidningen och dylikt. Pratar helst om det jag är intresserad av och andra som delar samma intresse. Folk har alltid sett ner och svikit mig, vilket gjort att jag undviker människor idag. Vill inte bilda relationer med folk eftersom allt bara blir pannkaka efteråt ändå. Det är inte för att det är fel på människorna utan för att det är fel på mig som gör att jag undviker dem, för jag blir pressad i dessa situationer och får ångest. Håller mig till min familj det är enklast så. Jag överlever. Även om jag saknar den närhet som inte min familj kan ge mig.

2. Har du någon sexlust?
Ja, jag är en riktig kåtbock. Avskyr beröring i övrigt. Värsta är när kompisar ska hålla på och ta i en helt oväntat, då agerar jag som att jag är rädd för personen fast jag egenltigen bara drar mig undan.

3. Har du någon gång varit kär?
Kär och kär. De jag tror jag varit kära i har jag knappt pratat med, i 6-18 årsålder hade jag kanske 5 stycken tjejer som jag var helt besatt av. Minns en tjej spm var i min fantasi hela dagarna i flera år. När jag sedan berättade för tjejen att jag var kär i henne så förstod hon inte eftersom vi aldrig ens utbytt ett ord. Visste inte vad jag skulle svara så skrev att det nog var utseendet jag fallit för, men inte fan blir man kär i en person man bara ser. Blev såklart totalignonerad efter det, vet inte om det var för utseendefixerader svaret eller att jag är apful

4. Vad för intressen har du? Har du endast ett intresse och är du manisk när det gäller ditt intresse?
Jag har två intressen som jag varierar mellan. Ena månaden är jag uppslukad av ämne 1 andra månaden ämne 2. Har svårt att komma in i det andra när jag håller på med det första.

5. Blir du lätt arg?
Beror på. Socialt har jag en lång stubin och kan ta mkt skit men har korta perioder då jag kan bli mkt upprörd och då är jag en fara för mig själv och andra. Om någon skulle hoppa på mig då med nedtryckningar eller dylikt så skulle jag helt ärligt kunna åka in för misshandel, eller själv bli misshandlad. Har inga gränser. Kan slå sönder så mycket som finns och såra människor tills dem gråter. Som tur är varar inte dessa perioder särskilt långt och när folk hoppar på mig sitter jag där och tar all skit, just då hoppas man nästan att man hade det där aggressiva utbrottet just då för att knäcka aset.

6. Är du smal?
Nej är muskulös men var alltid smal förr. Förstår inte vad detta har med saken att göra

7. Om du är asocial, känner du aldrig någon nyfikenhet eller så, när du ser andra människor som skrattar och umgås osv? Jag skulle nog säga att jag inte är asocial om jag förstått ordets mening rätt. Jag har inga problem att vara social med folk jag känner, där är jag snarare ibland översocial nästan så att jag glömmer bort tiden och missar bussar osv om jag fastnar i en diskussion. Men de jag känner är tyvärr bara familjen. Har tappat alla vänner från tidigare då jag alltid väntar mig att folk ska ringa till mig och inte tvärtom. Nu på senare år har jag märkt att folk testat en genom att sluta höra av sig för att se om jag hör av mig. Hade ett par förhållanden i uppväxten med ett par tjejer som jag aldrig ringde till, slutade alltid med att dem gjorde slut

8. Har du svårt för ögonkontakt
Jag hatar det och i detta fallet har det inte med blyghet att göra. Jag står hellre framför 30 personer och föreläser än snackar mitt-emot en person då jag slipper fokusera på 2 ögon under lång tid. Kollar ofta neråt för att undvika ögonkontakt.