The Conjuring (2013)
Skräckgenren är den genre jag gillar mest, men trots det så är det bara tre filmer som faktiskt har lyckats skrämma mig. Ringu, Ju-On och The Exorcist. Jag trodde aldrig på en miljon att en skräckfilm ifrån 2013 skulle platsa in i en sådan lista. Få filmer lyckas med det, Paranormal Activity nej, [Rec] nej, Sinister nej och även ifall jag gillar Insiouids en hel del och den har sin del skrämmande saker i sig så är det fortfarande en film jag inte riktigt blir rädd av framför allt slutet som drar ner filmen i mina ögon. Men The Conjuring gjorde det, den lyckades jag blev ärligt talat rädd när jag såg denna filmen.
Anledningen till att jag blev rädd var inte på grund av jump-scare scenerna som jag kommer in på om ett litet tag.
Anledningen till att jag blev rädd var av samma saker som jag blev rädd av Insiouids, när du ser något på långt avstånd som står i bakgrunden. Ingen musik utan låter bara atmosfären tala för sig själv. Det är något som jag verkligen blir rädd av i filmer och där var ett x-antal sådana scener i filmen. En annan scen som jag verkligen hoppade till på var när pappan ska gå upp för trappan och tack vare det fantastiska kameraarbetet (åter igen kommer mer in på det om en liten stund) så står hans dotter i trappan men det kom som en chock då man inte såg henne och precis som med pappan i filmen som också hoppade till hoppade jag också till. Sedan så hjälpte det ju heller inte att hon hade en vit morgonrock på sig.
Dagens skräckfilmer har väldigt mycket jump-scares och du vet exakt när dem kommer infalla också. I denna filmen var det också ganska uppenbart att när en jump-scare skulle komma och nej jag hoppade inte till på någon av dem. Men vad som gör att denna sticker ut i mängden är att den använder sig inte utav jump-scare till den negativa sidan utan använder dem till sin fördel.
Det blir inte som i Texas Chainsaw 3D eller i Sinister där vartenda scen något ska hända så höjs volymen till max och du ska hoppa till vart femte minut. Här var det inte så. Jump-scare scenerna var färre än vad jag trodde och varje gång dem var där tyckte jag dem inte var så högljuda som föregående filmer och även ifall man visste om att en jump-scare var på gång var det fortfarande till filmens fördel.
James Wan vet vad han gör i sina skräckfilmer och det är en person jag gillar väldigt mycket och jag anser honom var en av om inte den bästa 2000-tals skräckregissören. Något som även visas här då han vet vad han gör. Inte inom jump-scare scenarion men även i sitt berättande och sitt kamerabete vilket var de jag älskade mest med denna filmen.
Han bygger upp karaktärerna riktigt bra i denna och bygger upp inför den stora klimaxen som ska komma. Men det som jag verkligen älskade är att Wan gör att vi får lära känna offren och sympatisera med dem. Men inte bara det men han fokuserar lika mycket tid att bygga upp Warren familjen som är spökutredarna i denna filmen. Under hela filmens första timme bygger han upp genom att visa vad som händer i Perron familjen och vad som händer i Warren familjen. Det går säkert minst 1 timme innan båda familjerna möts samman och vid detta laget så har vi fått lära känna båda familjerna och får därför en mer sympatisk sida och vill ännu mera vid slutet se dem lyckas ännu mera.
Jag gillar också att vi får se att Warren familjen trots det konstiga yrket dem har lever ett så normalt liv det bara går och det gillade jag väldigt mycket också. Men det är en av de största anledningar till varför jag gillar denna filmen så pass mycket. Den bygger upp och visar från de två olika familjerna väldigt bra och det ser man knappt i några skräckfilmer från 2000-talet.
Sedan det andra jag älskade med denna filmen, kameraarbetet. James Wan vet vilka vinklar han vill ha, han vet vart han ska peka kameran och han gör det helt underbart här. Men det är också hur dem har lyckats fånga 70-tals känslan. Det känns som 70-talet och hur fotot och hur huset ser ut tillsammans med kameraarbetet, allt känns som om det är taget från en haunted house film ifrån 70-talet.
För att även vara en skräckfilm så är skådespeleriet väldigt bra. Vera Farmiga gör en fantastisk rollinsats och hennes kemi med Patrick Wilson köper jag rakt av. Även barnen var otroligt bra barnskådespelare och när Joey King börjar gråta så vill man bara gå och ge henne en kram. Men det är också tack hur välskrivet karaktärerna är som gör det allt mer bättre. Kombinationen är väldigt bra och det är ytterst sällan man får det i skräckfilmer.
Oftast bygger du upp de typiska kliché karaktärerna och du kan på rak arm säga vilka som kommer dö och vilka som inte kommer att dö. Men här fann jag det mesta om inträffade vara en hel del o-förutsägbart. Jag visste inte vart filmen gick och jag gillade verkligen det.
Sist men inte minst handlingen. Jag kommer inte förneka att James Wan har fått en del inspiration från andra skräckfilmer och det märktes att vissa scener var från något jag sett tidigare. Men vad James Wan gör är att han precis som Tarantino gör sin egen sak och lyckas med det. Den känns originell, den känns fräsch och den känns bra. Vi vet om det men han lyckas dölja det så pass bra att handlingen i sig också blir otroligt bra och jag gillade hela premissen om dessa spökjägare och ska fånga vad det nu är som hemsöker detta hus (det är en häxa). Jag diggade verkligen handlingen i den otroligt mycket!
I sin helhet gillade jag denna filmen otroligt mycket. Jag förväntade mig och hoppades på en bra skräckfilm. Jag gillar regissören bakom den och trailern såg lovande ut men jag blev positivt överraskad över hur mycket jag verkligen gillade denna filmen.
Trots att det hela känns bekant och den följer mycket av saker vi redan har sett i skräckfilmer på sista tiden gör denna filmen det ännu bättre. Den lyckas stå ut i mängden med fantastiska karaktärer, fantastisk uppbyggnad, fantastiskt skådespeleri, fantastiskt kameraarbete, fantastiskt foto och en handlingen jag verkligen diggade.
Men den största anledningen till att jag prisar denna filmen så pass mycket är att den lyckades med något som andra skräckfilmer sällan lyckas göra med mig.
Den lyckades skrämma mig.
4 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt1457767/?ref_=sr_1
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=k10ETZ41q5o
