Har börjat med det här spelet först nu och än en gång har de onda demonerna som jobbar för Firaxis tagit över min hjärna. Samma sjuka besatthet som Civ som gör att man glömmer omvärlden
Har nu klarat en bit och tycker att det går bra (Mexico är visserligen i total panik men vem bryr sig) men har alltid en naggande känsla av att spelet bara bygger upp mig för att sedan krossa mig fullständigt

snälla inga spoilers.
Totalt så börjar mitt satellit försvar äntligen ta form, ett antal UFOn har slagits ner och dess onda piloter har fått möta jordisk rättvisa. Dvs en 7.62 KSP rätt i ansiktet!
Jag har mitt "Dream team" som i princip gör alla uppdrag (reserver finns), endast en förlorad kamrat sen invasionens början och en massa situationer som kan ha varit hämtade direkt från en sci-fi film. Av någon anledning känns det också som varje karaktär blir sin egen "roll" i spelet, exempel följer nedan.
Mitt lag består av 6 käcka soldater.
Det finns ersättare men de här är de dominanta:
"
Witcher" (spelet gav henne det namnet) Prickskytt, lagets högsta kill-count, varit med sen början. Vet inte hur många tunga x-rays hon slaktat. Lagets "de facto" ledare.
"
Road Block" (samma, spelet gav honom namn) Tung KSP skytt, en jävel med sin GRG. Har flera gånger sprängt tre eller fler "floaters" som är dumma nog att stå i en klunga och min first hand man när det är dags för en "improviserad ingång". Snabbaste vägen för honom att ta sig förbi ett hinder är alltid rätt igenom det.
"
Kingpin" (samma, spelet gav honom namn) Tung KSP skytt, har en "overwatch" roll. Ger understödseld och plockar fram sin GRG ifall en tung fiende "måste" dö (typ nu) och alla resurser är uttömda. Var tidigare "de facto" lagledare men var borta en längre tid pga. skada under ett uppdrag, Witcher avancerade i rank, hon är mer erfaren men kill counten är lika.
"
Doc" (namn jag valt) Gruppens sjukvårdare. Tack vare honom har laget lyckats repa sig på slagfältet och kunnat avancera en runda till aggressivt. Kan ta hand om sig själv, har dödat för att rädda sina kamrater.
"
Snatcher" (namn jag valt) Fotsoldat. Bär hagelbrakare eller karbin beroende på uppdrag. Namnet är pga hans sekundära roll i laget som vår egen alien kidnappare. Ska en fånge tas är Snatcher framme.
"
Crow" (namn jag valt, namnet spelet gav honom var "Gunner" wtf.) Fotsoldat. Lagets "nya ansikte". Valdes över en annan som också utvärderades för plats #6 när den väl öppnade sig, Crow hade högst kill-count. Extraordinärt "ordinär" men en duktig soldat som är kvick till understöd.
Någon annan än jag som har samma absurda band till detta spel? Allt jag gör i spelet känns som "jag", det är mina beslut, mina utvärderingar, mina doktriner, min taktik, mina säkerhetsrutiner....
Allt man hittar på själv