Solsystemet ser likadant ut som atomer (atomkärnan och elektroner)

Fast jag pratar inte om fysik utan filosofi, eftersom det här är filosofiavdelningen. Filosofernas förnuft/logik har ofta varit rätt förut. Bara för att fysiker inte använder det sunda förnuftet så betyder det inte att det inte är applicerbart.

Om modern vetenskap hade rätt så skulle både handen och bordet försvinna eftersom elektroner är negativa, så de borde falla på de positiva protonerna. Det är bara en av dom många felen med modern vetenskap.

Grattis, du idiotförklarade dig just på livstid. Bara för att du inte vet hur det ligger till, betyder det ju inte att det inte finns en teori, allra minst att den är felaktig.

Frågan om vilken form elementarpartiklar har är inte filosofi, utan fysik. Och jag håller inte med om att filosofernas förnuft ofta har varit rätt när det gäller fysik.

Hur atomer funkar och varför de är stabila har varit känt sen typ 1920-talet då kvantmekaniken hittades på och kunde förklara det; din fysikkunskap är verkligen imponerande föråldrad/icke-existerande. Jag tror inte ens du fattar varför atomernas stabilitet är konstigt, egentligen, för det har inte direkt med att protonerna och elektronerna attraherar varandra, utan är aningen mer subtilt. Ta ett enklare exempel, solsystemet. Förstår du varför planeterna inte faller in i solen trots att gravitationen är attraktiv?

Jag håller inte med om det eftersom det går inte att observera kvarkar ordentligt, så vi vet inte vilken form de har. De ser ut som punkter, men det betyder inte att de är punkter. Man brukade också tro att atomer var odelbara partiklar en gång, så att tro att kvarkar inte har någon inre struktur är bara samma misstag igen.

Enligt modern vetenskap beror det på deras hastighet runt solen, men det finns olika teorier om det, och om gravitationen också, om man kollar utanför de allmänt accepterade förklaringarna.

Fysik handlar om att beskriva hur världen fungerar och beter sig, så en fråga om partiklars egenskaper är definitivt fysik, oavsett om vi kan se observera det direkt eller ej. Och vi kan visst observera kvarkar ganska så ordentligt, mha. partikelacceleratorer som LHC, och vi har mätt deras massor, deras elektriska laddning etc. Och bara för att vi tidigare hade fel om atomer betyder det inte att det måste vara fel att kvarkar inte har inre struktur, det är inte direkt logiskt, även om man så klart borde tänka och studera alternativa teorier också, vilket folk gör. Men sådana teorier visar sig inte funka så bra rent matematiskt och kan inte förklara någonting nytt, så därför tror inte de flesta fysiker på dem i nuläget.

Först: nej det finns inte olika teorier om hur planeterna går runt solen, hur det funkar har varit känt sedan Newton. Snälla håll diskussionen lite ovan totalt trams, och acceptera att vi vet nog om planeternas rörelser för att skicka sonder till andra planeter. Exakt hur gravitationen funkar är inte helt förstått i detalj, men det betyder inte så mycket för att förklara planetbanorna, för det räcker Newton gott och väl.

Förstår du själv hur det funkar, varför jordens hastighet förhindrar att jorden kraschar in i solen? Tänk på det, och gå och läs på wikipedia eller nåt. Och om du sen förstår det, varför kan det inte funka på samma sätt för elektronerna kring atomkärnan? Denna tråden handlar ju om hur solsystemet och atomen liknar varandra, så vi har letat oss tillbaka mer direkt på topic.

Nog kan man hävda att jag använt mina fysiska sinnen för att göra observationer som sedan leder mig vidare till avsmaken... Men iaf

Menar du alltså att man bara kan "observera" det som tillhör den "objektiva verkligheten"? Och att de "fysiska sinnena" skulle vara redskap för det?

Ja, det kan vara både fysik och filosofi...

Saker kan vara sanna även fast de inte gör några förutsägelser, inte har någon matematik eller leder till någon teknologi. Till exempel en religion skulle kunna vara sann, även fast det inte gör några förutsägelser eller teknologi. Förut var vetenskap, filosofi och religion förenade, och vetenskapen handlade om att söka efter sanningen eller verkligheten, men nuförtiden handlar det mest om att göra förutsägelser och teknologi ("shut up and calculate").

Jag har läst till exempel att gravitationen kan vara både attraktiv och repulsiv, som magnetism, och det är på grund av attraktion och repulsion som planeterna fick sin hastighet till att börja med, och inte från en Big Bang. Sen finns också teorier om att planeter, stjärnor och galaxer är som vattenbubblor och vattenvirvlar i ett kosmiskt hav av ljus, som mytologier säger. Även modern vetenskap har börjat gå lite åt det hållet: http://en.wikipedia.org/wiki/Dark_fluid

Om atomer fungerade som solsystem fungerar enligt modern vetenskap så skulle väl atomer inte fungera speciellt länge, eftersom planeter faller eventuellt i solen och eller lämnar solsystemet, vilket i atomer skulle ske väldigt fort om elektronerna kretsar kring atomkärnan miljarder gånger i sekunden.

Tankesinnet kan användas för att observera massa saker också, till exempel i fantasin och i drömmar, men då observerar man inte den objektiva verkligheten, så det är lite annorlunda än dom 5 sinnen.

Vet inte om jag håller med..

Ja, visst kan sånt vara sant, men om något inte gör någon förutsägelse vi kan testa, inte stöds av någon matematik eller logiskt argument, och inte leder till någonting nytt, varför i hela världen borde vi tro på det? Detta är skillnaden mellan religion och vetenskap: inom vetenskapen kräver vi argument och bevis för att tro på någonting.
Så klart finns det en massa galna teorier om hur gravitation och kosmologi fungerar. Det är bara att de inte fungerar om man jämför dem med, du vet, verkligheten.
Det är som sagt inte så atomer faktiskt funkar, vi har som sagt kvantmekaniken som beskriver det på ett ganska annorlunda sätt. Jag ville bara framföra att ditt argument om att atomer måste vara instabila eftersom protoner och elektroner attraherar varandra var ganska dumt, och inte ens räcker för att ge instabilitet på en naiv klassisk nivå. Det äkta problemet med att atomer är stabila var att vi vet att accelererade laddningar avger elektromagnetisk strålning och genom det förlorar energi. Om man räknar på det, borde elektronen stråla ut all sin energi riktigt snabbt och kollapsa in i atomkärnan, och detta hade folk i början av 1900-talet stora problem att förstå. Men sen, kring 1920 eller så, så hittade fysiker på kvantmekaniken, och den kunde förklara detta samt en hel uppsjö andra fenomen.(Och anledningen att planeterna sakta förlorar energi och då faller närmare solen, är nog främst pga. friktion. Rymden är inte helt tom, så planeterna krockar med en del skit, vilket bromsar dem, och de förlorar energi. )

Om en elektron är en punkt, alltså oändligt liten, borde inte den elektromagnetiska kraften runt den ha oändlig energi, och elektronen skulle därför ha oändlig massa?

Enligt vad jag har läst i mytologier så är religioner/mytologier baserade på en gammal vetenskap, så de som kom på idéerna ursprungligen kom fram till dom via vetenskapliga metoder. Religioner gör också påståenden (eller förutsägelser) som vi kan bekräfta eller motbevisa nån gång.

Om religioner är sanna, och om man vill veta sanningen, så borde man tro på dom. Jag tycker åtminstone att många saker som sägs i religioner känns vettiga och har en del belägg, och även uppfinningar har gjorts som bekräftar 'magi' och andra mytologiernas påståenden. Mytologi och vetenskap har separerats, men enligt mytologier kommer de förenas igen, så som det var för tusentals år sedan.

Oändligt liten ≠ punkt.