Citat:
Ursprungligen postat av
elsydeon
Ja, det kan vara både fysik och filosofi...
Vet inte om jag håller med..
Citat:
Saker kan vara sanna även fast de inte gör några förutsägelser, inte har någon matematik eller leder till någon teknologi. Till exempel en religion skulle kunna vara sann, även fast det inte gör några förutsägelser eller teknologi. Förut var vetenskap, filosofi och religion förenade, och vetenskapen handlade om att söka efter sanningen eller verkligheten, men nuförtiden handlar det mest om att göra förutsägelser och teknologi ("shut up and calculate").
Ja, visst kan sånt vara sant, men om något inte gör någon förutsägelse vi kan testa, inte stöds av någon matematik eller logiskt argument, och inte leder till någonting nytt, varför i hela världen borde vi tro på det? Detta är skillnaden mellan religion och vetenskap: inom vetenskapen kräver vi argument och bevis för att tro på någonting.
Citat:
Jag har läst till exempel att gravitationen kan vara både attraktiv och repulsiv, som magnetism, och det är på grund av attraktion och repulsion som planeterna fick sin hastighet till att börja med, och inte från en Big Bang. Sen finns också teorier om att planeter, stjärnor och galaxer är som vattenbubblor och vattenvirvlar i ett kosmiskt hav av ljus, som mytologier säger. Även modern vetenskap har börjat gå lite åt det hållet:
http://en.wikipedia.org/wiki/Dark_fluid
Så klart finns det en massa galna teorier om hur gravitation och kosmologi fungerar. Det är bara att de inte fungerar om man jämför dem med, du vet, verkligheten.
Citat:
Om atomer fungerade som solsystem fungerar enligt modern vetenskap så skulle väl atomer inte fungera speciellt länge, eftersom planeter faller eventuellt i solen och eller lämnar solsystemet, vilket i atomer skulle ske väldigt fort om elektronerna kretsar kring atomkärnan miljarder gånger i sekunden.
Det är som sagt inte så atomer faktiskt funkar, vi har som sagt kvantmekaniken som beskriver det på ett ganska annorlunda sätt. Jag ville bara framföra att ditt argument om att atomer måste vara instabila eftersom protoner och elektroner attraherar varandra var ganska dumt, och inte ens räcker för att ge instabilitet på en naiv klassisk nivå. Det äkta problemet med att atomer är stabila var att vi vet att accelererade laddningar avger elektromagnetisk strålning och genom det förlorar energi. Om man räknar på det, borde elektronen stråla ut all sin energi riktigt snabbt och kollapsa in i atomkärnan, och detta hade folk i början av 1900-talet stora problem att förstå. Men sen, kring 1920 eller så, så hittade fysiker på kvantmekaniken, och den kunde förklara detta samt en hel uppsjö andra fenomen.(Och anledningen att planeterna sakta förlorar energi och då faller närmare solen, är nog främst pga. friktion. Rymden är inte helt tom, så planeterna krockar med en del skit, vilket bromsar dem, och de förlorar energi. )