Citat:
Ursprungligen postat av
Thucydides
Ja, och likt en kristen som vill få frälsning och komma till paradiset får vi hoppas att det världen visat oss förut (alla gånger vi testat en hypotes förut ingår här) är det den kommer visa oss härnäst, helt utan förnuftig grund, bara för att vi antar/hoppas/så gärna vill det.
Vetenskapen studerar inte verkligheten, vetenskapen studerar observationer. En vetenskapare som säger sig studera verkligheten är en större lurendrejare än någon spåtant.[/quote]
Ja, vetenskapen studerar och beskriver observationer, då vi så klart inte kan göra annat. Men för att kunna bedriva vetenskap, får man ändå anta att det finns en verklighet, och att våra observationer svarar mot saker i den. Annars är man fast i en väldigt icke-produktiv solipsism.
Förresten, börjar inte diskussionen kännas ganska solipsistisk i allmänhet, eller är det bara jag?
(Ovanstående tycker jag är ett rätt kul skämt, jag är så glad att jag tänkte på det.)
Citat:
Exempel på en testbar hypotes som mittfåran i den kristna gudsbilden ger upphov till: om vi inte tror på Gud, så straffas vi efter döden i all evighet för denna fåfänga.
Experiment: var ateist och hoppa från ett högt tak.
Du kommer fnysa åt det, men förklara varför det är sämre än våra astrovetenskapares diskussioner om svarta hål?
Att säga att en teori om vad som händer efter döden är testbar är ganska löjligt. En person kan t.ex. inte upprepa "experimentet" mer än en gång, och kan pga. experimentets natur inte vidarebefodra sina resultat till andra. Så levande personer har inget sätt att veta någonting om det, och i min värld är det vad vi levande personer vet som spelar roll.
Och du har helt rätt i att jag inte tycker vi kan jämställa det med teorier om svarta hål. Vi kan observera svarta hål, t.ex. genom gravitationella lins-fenomen och i hur banorna för närliggande himlakroppar ser ut. Teoretiskt kan vi färdas till dem, och observera dem ganska direkt. Samt att de logiskt följer från en teori som har väldigt starka empiriska bevis.
Citat:
Det är inte ett cirkelbevis. Däremot kan man kanske anklaga definitionen för att vara slingrig och lurig (men det får man väl ändå hoppas att den ska vara då teologerna haft fler än tusen år på sig att formulera den). Men formellt är argumentet ett reductio som visar att definitionen är oförenlig med icke-existens. Det finns flera varianter av det ontologiska argumentet men ingen av dem kan i någon rimlig mening anklagas för att vara cirkulär.
Det var hur du formulerade dig som lät väldigt cirkulärt.
Citat:
Jag tror inte poängen med det ontologiska gudsbeviset är att övertyga dåren. Det är att Guds existens tycks vara en följd av en väldigt specifik definition av begreppet. Liksom dåren och dig vidhåller jag att det ändå är onödigt att tro på Gud. De som säger att existens är mer fullkomligt än icke-existens är teologerna som ligger bakom definitionen. Det spelar egentligen ingen roll om du kommer med en konkurrerande definition för dem, de vet ju att Gud existerar till följd av deras definition (och på sätt och vis att den ens går att formulera). Det jag frågar dig är var det brister logiskt, vilket det måste göra någonstans, eftersom det är uppenbart orimligt, även om ingen lyckats göra mer än säga "det känns som det är nåt konstigt typ här".
Jag kan väl ändå säga samma sak om min enhörning, och hävda att eftersom jag kan definiera min perfekta enhörning på ett sätt som implicerar existens på samma sätt som deras fullkomlighet gör det, så måste min enhörning finnas?
Citat:
Jag håller naturligtvis med om att man inte ska kasta den metoden i sjön. Problemet är inte begränsat till matematik. Strängteori är ett annat intressant fall. Det finns otaliga andra.
Så här tänker jag: logik är ett slutet system vi har hittat på. Vi har kommit på ganska godtyckliga regler, och vi kan leka med dem och se vad de leder till. Men a priori har de ingenting med verkligheten att göra (eller med våra upplevelser av verkligheten att göra, om du nu vill strängt separera dem från varandra). Vi kan alltså inte dra slutsatser från logiken och förvänta oss att de måste hålla i verkligheten. Detta är uppenbart också från att vi kan formulera olika former av logik; t.ex. kan man formulera väldigt generaliserade varianter av logik som inte ens har begreppen sant/falskt utan något mer allmänt. Matematiken respekterar detta, eftersom de inte hävdar skvatt om hur verkligheten fungerar, utan bara jobbar inom sina erkänt godtyckliga axiomatiska system. Filosofer och teologer som pratar om ontologiska bevis och andra metafysiska resonemang verkar ha svårt för det, och verkar kräva att de logiska system vi hittat på kan diktera vad som existerar i verkligheten, vilket för mig är långt ifrån uppenbart. Men jag tror ändå de flesta moderna filosofer fattar det, och att det är delvis därför modern filosofi inte sysslar så mycket med metafysik.
Okej, så vad om fysik och naturvetenskap? I naturvetenskapen godtar vi induktion, och målet är att bygga modeller baserade på vad vi tidigare sett som kan förklara våra observationer och förutsäga nya observationer. Det har visat sig att matematiken är ett bra verktyg för detta, så vi tillämpar den och bygger matematiska modeller. Men att matematiken är tillämpbar alls kommer från observationer, och är ytterst baserat på ren empiri. Och det finns så vitt jag vet ingen empiri i frågan om hur ren logik funkar för att avgöra vad som existerar.
. Då får man skärpa till sig, ta sig i kragen och återgå till excel ett tag
