Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Rättens oberoende expert Mörland från Norge kan man väl säga indirekt gjorde en slags rimlighetsbedömning genom att redovisa nedre delen för det spann som den uppmätta koncentrationen av tiopental i provmaterialet kunde representera.

Mörland ansåg att så pass litet som 125 mg kan ha räckt för att ge upphov till det mätvärde om 2000 mikrogram/gram som svenska och finska RMV med olika mätmetoder kom fram till. Anledningen till detta skulle ha varit att om babyn dött i samband med injektionen så skall inte tiopentalet inte ha hunnit sprida sig i hela kärlsystemet utan eventuellt helt eller huvudsakligen ha hamnat i nedre delen av kroppens vensystem. Utan en sådan snedfördelning av blodet i kärlsystemet skulle det krävts en tiopental-injektion som var 4 ggr så stor, d v s 500 mg.

Den dos som babyn kan ha fått av den 10 ml-spruta som läkaren själv uppgett att hon hade på sjuksalen (och som hon uppgett destruerats utan att ha använts) kan maximalt ha innehållit 250 mg med den koncentration som fanns tillgänglig (25 mg/ml, uppgiften lämnas av docenten/överläkaren Krister Nilsson i domen). Det här tyder på att storleken på injektionen bör ha varit 125-250 mg. Eftersom vittnesuppgifter i förhören gjorde gällande att inte allt som fanns i sprutan sprutades in så förefaller det troligt att mindre än 250 mg tiopental sprutades in i babyn.

Om vi utgår ifrån Mörlands minsta möjliga injektion om 125 mg och jämför denna siffra med den högsta halt - 370 mg/liter*- som verkar ha uppmätts vid obduktion av amerikanska fångar som avrättats med en kombination av tiopental (2-3 g vilket skall jämföras med maximal dos i sjukvården på ungefär 0,5 g för vuxna män) och hjärtstoppande medel, och gör antagandet tiopentalet hunnit blandas bättre i samtliga avrättningsfall jämfört med i detta fall så har vi en maximal, lättförklarlig missvisning på 4 ggr för bebisen. D v s om tiopentalet hade blandats ut i blodet lika bra som för fångarna så skulle den uppmätta tiopentalhalten ha varit runt 2000 / 4 = 500 mikrogram/gram vilket i sin tur motsvarar ungefär 500 mg/liter. Och då framstår inte mätvärdet längre som lika extremt jämfört med tidigare uppmätta fall.

Sedan har vi också ett självmordsfall med en uppmätt tiopentalhalt om 392 mikrogram/gram och som tidigare diskuterats i tråden. Omständigheterna i detta fall verkar man dock inte veta lika mycket om som i de amerikanska avrättningsfallen.

Ytterligare ett påpekande jag vill göra i det här sammanhanget är att det tydligen inte finns några redovisade, uppmätta tiopentalhalter på fångar som avrättats med bara tiopental, men då med en högre dos: 5 g. Det hade varit väldigt intressant att få se några sådana siffror (med ett intervall på den injektionsstorlek babyn fick i intervallet 125-250 mg så blir motsvarande siffra för en vuxen, amerikansk manlig fånge som väger 80 kg 2,857-5,714 g). Vet inte om Bustopher skulle kunna greja fram något sådant (och om han är intresserad ). Försvaret verkar i alla fall inte ha varit speciellt intresserat av att ta fram några sådana siffror. Det försvaret i stället verkar ha koncentrerat sig på är Olof Becks kritik av svenska RMV:s rutiner rörande spädningar av provmaterialet (detta blev också tingsrättens huvudnummer i den frikännande domen, man undvek dock att nämna att det maximala, teoretiska spädningsfelet var 5,26 ggr, vilket ger ett mer än 6 ggr för stort värde om man vill kunna komma ner till de 15 mikrogram/gram som Mörland anser kunna förklaras med eventuella, tidigare EJ JOURNALFÖRDA tiopentalinjektioner).

Några ord också om de ständigt återkommande synpunkterna om att provet "inte var representativt". Faktiskt är det väl också det Mörland säger när han anger att injektionen kan ha varit så liten som 125 mg. Och utgår vi ifrån att läkaren bara hade en 10 ml-spruta med 250 mg tiopental så kan inte provet ha varit representativt för den genomsnittliga halten tiopental i blodet. Man får då kapa ner injektionsstorleken åtminstone till hälften, vilket för en vuxen, 80 kg fånge alltså skulle ha motsvarat 5,714 g eller mindre.

Jag vill också påpeka att ingen expert i domen verkar påstå att det uppmätta värdet förefaller omöjligt givet de omständigheter som skulle ha rätt vid injektionen, d v s att babyn fick något typ maximalt med tiopental tills dess babyn blev vit i ansiktet. Ingenstans i sjukvården förekommer sådana injektioner. Självmördare som sannolikt tillför tiopental genom dropp lär väl ha svårt att komma upp i de injektionshastigheter som råder om man sprutar i så mycket tiopental som går utan att blodkärlet med sprutan sprängs. Inte ens vid avrättningar verkar man ha tillämpat en dylik injektionsmetod. Så vid den enda kända tillämpning som det skulle vara fråga om i detta fall så finns alltså inga direkta motsvarande fall att luta sig mot. Utom möjligen det fall som refereras i domen där en baby fick en 10 ggr för hög tiopentaldos som fanns kvar nästan oförändrad i blodet runt ett dygn efter injektionen (tyvärr anges inte den uppmätta tiopentalhalten direkt efter injektionen även om man får intrycket att merparten av tiopentalet fanns kvar i blodet).



______________________
*Enligt Koniaris artiklar i The Lancet från 2005.

Jag kan inte se annat än att PCuri med detta inlägg har kastat in handduken trotts flitigt användande av diverse gubbar. För nu medger han att att provet inte behöver ha varit representativt! Men vad han då inte inser är att då kan man inte bevisa att barnet ens dött av thiopentalförgiftning - och då faller åtalet!

PCuri har ju redan tidigare tvingats inkludera barnets anhöriga i den stora mördarkonspirationen inom svensk sjukvård (föräldrarna och andra skulle enligt PCuri ljuga om injektionen för att skydda läkaren), men i detta inlägg verkar han insinuera (med hjälp av glada gubbar) att även läkarens kollegor skulle ingått (PCuri verkar ifrågasätta de ickejournalförda thiopentalinjektionerna). Om detta kan sägas att thiopental var helt normalt för de behandlingar som barnet utsattes för, och det har varit omvittnat att det var problem med journalföringen vid denna tid på Astrid Lindgren.

Det är hög tid att avsluta den här diskussionen nu.

Jag tror det passar med en liten kort rekapitulation av just domen och rättsprocessen:

Förspelet till rättegången var en alldeles osedvanligt trasslig utredning där man (å ena sidan) hittade tecken på något som utan vidare skulle kunna vara aktiv dödshjälp (mord, "barmhärtighetsmord" dvs dråp). Å andra sidan visade sig den tekniska utredningen så många brister att man troligen hade lagt ner en om det inte gällt så allvarliga saker och med så hög mediaprofil.

Rättegången fördröjdes under lång tid, eftersom i huvudsak försvaret var envisa med att begära klarlägganden och till slut fick igenom Mörlands granskning av den tekniska basen för åtalet.

Därefter genomfördes rättsprövningen, efter lång tids utredning, och då kom domstolen fram till att inget brottsligt kunde visas och ansträngde sig ovanligt mycket för att "i onödan" (juridiskt sett) också förklara tolkningen av den bevisning som, tekniskt sett, blev ointressant efter att man bestämt sig för att den tekniska undersökningen inte höll måttet, rent juridiskt.

För att fälla läkaren för mord skulle krävas att man a) var säker på att barnet dött av läkemedels(över)dos b) att läkaren haft det syftet (uppsåt) och c) att läkaren givit dosen rent faktiskt.

Man kunde inte visa a) tillräckligt väl och domstolen var bussig nog att diskutera bevisläget i b) och c) trots att man egentligen inte behövde det.

MEN; det man inte kan uttala sig om i rätten är vad som egentligen hänt, vilka misstag som man gjort (eller eventuellt inte gjort) i den tekniska undersökningen och man kan absolut inte ge några förklaringar till de höga halter som uppmätts. Rätten behöver inte heller göra det det för att frikänna.

På vilket sätt menar du att sakens "mediaprofil" påverkat handläggning så, att ett dödfött mål ändå togs till åtal? I vems mediala intresse skulle det ha skett menar du? Tidningarna har ju onekligen tjänat på det hela men du menar väl ändå inte att media ligger bakom åtalet? Åklagarna har under alla förhållanden inte haft en tillstymmelse till nytta av att driva den här saken och de skulle nog ha önskat en helt annan "mediaprofil" avseende ärendet. Just det förhållandet att brottsteorin innehöll så mycket brister borde enbart ha avhållit åklagarna från att driva det hela givet det mediala intresset i saken.

Det som styr huruvida åtal ska väckas är om åklagaren kan påräkna en fällande dom. Ditt konstaterande om alla brister borde ha medfört att åtal aldrig väckts men nu valde man att ändå väcka åtal trots sakens "mediaprofil". Och det är väl det enda positiva i den här saken; att åklagarna fått schavottera rejält i media.

Jag tror helt enkelt på en "damned if you do, damned if you don't"-effekt.

Att agera på något som i förstone verkar vara mycket misstänkt är inget fel och media högg såklart omgående. Ett par olika sidointressen dök genast upp och tog plats i olika delar av media, dels "de kristna" och dels de vi kan kalla för "doktorn vet alltid bäst". Till detta "bleeding hearts" som tyckte att det var ju bäst som skedde, man kan inte döda en grönsak och en del annat på samma tema, kanske inte så genomtänkt alla gånger.

Sedan polariserades (se denna tråd om inte annat) frågeställningen till att bli en bevisvärderingsfråga, och där kan man verkligen fråga sig om det denna gång ställdes uppseendeväckande låga krav på bevisning eller uppseendeväckande höga. Hela saken kryddades med diskussioner runt "världsrekord i tiopental", blodpudding, systematiska fel, kriminell vårdslöshet på labbet och diskussioner om i princip otänkbara fysiskaliska scenarios.

DN förde också (i detta ger jag nog Pcuri en smula rätt) en rätt stark kampanj i media där man tidigt tog ställning i skuldfrågan.

Vi vet också att efterhand som tiden går, så kan man inte bara glömma, utan också tänka om. Vad som varit klara vittnesmål i FU, tolkade i den kontext som gällde då kan ju bli helt annorlunda efter ytterligare en tid - det var ju heller inte så att förhören skedde den allra närmaste tiden efter den misstänkta gärningen. Till detta problem med journaler, ovilja från kollegor att vittna, "dåligt minne" med mera.

Alltså, åtalar man, så får man skit för det (av de som anser att saken är uppenbart klar till fördel för läkaren och alla fel är så idiotiska att de borde vara uppenbara för alla), åtalar man inte så får man skit för det av de som undrar vart man då skall vända sig när vården gjort allvarliga fel, och om inte bevisade och uppmätta jättedoser i syfte att avliva barnet skulle prövas och att det väl inte skall sopas under mattan bara för att det går lång tid.

***

En av de saker som jag insett under den här jättetrådens gång är att det det är mycket lämpligt med en specialutbildad åklagarenhet som tar den här typen av mål. Att de har tillgång till utredare som kan förklara saker och ting tydligt OCH korrekt är också en uppenbar sak som behövs.

Om man nu får skit hur man än gör så borde ju rimligtvis viljan att göra rätt inte påverkas nämnvärt i förhållande till att man inte riskerar någon skit alls. Hellre skit för att man agerat rätt än skit för att man gjort bort sig helt enkelt. Men bortsett från detta, en åklagare ska inte ha några som helst problem med att agera självständigt och objektivt bara för att någon mer eller mindre oinitierad journalist skriver gissningar i dagspressen eller för att det måhända finns politiska intressen i kulisserna. Regelverket är ganska enkelt härvidlag.

Du gör väl lika lite anspråk på att vara objektiv som åkagarmyndigheten kan jag tänka men du kan knappast förneka att världsrekordet i tiopental-koncentration är ett faktum om RMV får in detta i en vetenskaplig artikel. (Nej, jag tror att den gamla femtedelen står sig ett tag.)

Sedan tog det visserligen viss tid för Hurtig att plöja den första FUP:en men åklagaren lyckades förhala den så befogade revisionen av RMV i mer än 3 månader om jag inte minns fel.

Ganska "lustigt" egentligen eftersom revisionen ledde till en skrivningen av värdet som om den hade gjorts från början möjligen hade kunnat leda till en annan dom i tingsrätten.

Det påstår jag inte heller. Jag pekar bara på att åklagaren kan ha haft en ärlig åsikt i detta som inte rätten delade. Spännvidden mellan att åklagaren tycker sig ha på fötterna och att rätten frikänner finns ju, och skall finnas, annars skulle ju rättsprövningen inte behövas.

Jo, jo - naturligtvis. Men du skrev ju


Så vad är det du menar att åklagaren haft på fötterna? En juridisk övertygelse eller en dröm om en plats i den mediala solen (eller kanske t.o.m. på vår herres högra sida). Hur man än vänder sig så sitter rumpan där bak.

Skitsaker kan man lägga ner, i synnerhet om ingen skada är skedd. Det här var ingen skitsak, på det sättet.

Men det du säger är ju i stort samma som jag.

"Damned if you do, damned if you don't" - "hur man än vänder sig har man rumpan bak"

Bäste Bustopher

Ja ja ja.

Nu har jeg läst färdig.

Det är et formidabelt och fornämligt arbete du har utvirket.

Min dybeste respekt.

Denne bok bör i fremtiden inngå i obligatorisk undervisningsmaterial i ämnet objektivitet.

Vid Polishögskola och andra högra läroplatser.

A la " Filosofikum " (http://da.wikipedia.org/wiki/Filosofikum) i sin tid.

Och behöver du material till ända en bok av detta förmat om en sak som är mera skandalös än denna är du välkommen att höre ifrån dig.

MVH Sleepydoc3

Och så var det dags för fler av PCuris lögner då

Mörland var ingen oberoende expert idag heller vilket PCuri vet så detta är en ren lögn.
Mörland var åklagarvittne


Det var inga olika mätmetoder idag heller utan det är även idag samma gamla blodpudding som inte heller idag duger som bevis.
Sen är PCuri:s påstående om Mörlands uttalande också en lögn.
Vad som sas i verkligheten var "Han tror att en tillförsel av
en relativt liten mängd, 5 ml, av en 2,5-procentig lösning, dvs. 125 mg tiopental, hade kunnat
räcka om dosen hade getts efter döden."

Då alla vittnen säger att barnet levde så kan vi rätt snabbt konstatera att PCuri pratar strunt som vanligt


Nämen grattis PCuri. Du har äntligen förstått att det inte finns någon möjlighet att få in den dödande dosen i flickan. Bravo. Nu ska vi bara se om du därmed också kan dra den logiska slutsatsen att analysen därmed är fel.


Och så var det dags att ljuga igen då. Eftersom barnet levde så krävs minst 500 mg.
Sen ska vi också komma ihåg att normalvärdet på döda fångar några timmar efter döden ligger på max 10 mikrogram/gram blod. Linnea hade 200 gånger mer så ska Pcuri:s uträkningar stämma så behöver han lägga på ca 200 gånger mer tiopental.




Återigen en ren lögn. Det finns inga som helst bevis för något max spädningsfel.
Det finns faktiskt ingenting baserat på flickans blod som säger något mer än över 10 mikrogram /gram vilket alltså stämmer utmärkt med hennes behandlingshistorik


Problemet är bara att det inte var fråga om någon 10 ml spruta idag heller utan en 5 ml spruta så det är bara till att göra om och göra rätt PCuri. Och nej det rör sig inte om 125 mg nu heller då barnet fortfarande levde då sprutan gavs.


Och återigen verkar PCUri alltså inte kunna läsa.
Två citat ur dommen
"Koncentrationen av 2 000 μg tiopental per gram blod har aldrig uppmätts tidigare. Den är
helt orimlig."
"2 000 μg/g blod är inte en trovärdig koncentration"

Och fortfarande så kan PCuri alltså inte visa hur han ska få in den dödande dosen i en 5 ml spruta trots att vittnena säger att det enbart var en 5 ml spruta som gavs till flickan